Vart år har nog av sin egen möda. Vilken möda nästa år har i beredskap för dig vet du inte än. Men vad det än är kan du försöka träna på att ta emot det med lite acceptans när det kommer.
Här kommer några förslag:
1. Önska dig mer ömhet gentemot dig själv.
Tips: hitta ett foto på dig själv i fyra–femårsåldern. Laminera det och bär det med dig i väskan eller plånboken. Varje gång det känns att du misslyckats, gjort bort dig eller varit en dålig människa (typ en som motionerar för lite, äter för mycket glass och grälar för mycket med andra) tar du fram fotot på dig själv, fem år.
Vad skulle den här personen behöva just nu? Vad skulle hen må bra av? Går det att förstå varför hen inte orkade stiga upp, varför hen behövde glass och varför hen kände sig så usel att det blev ett gräl?
Förlåt dig själv. Ta hand om dig själv. Stanna upp och känn efter hur femåringen har det. Upprepa dagligen.
2. Önska dig mer ömhet mot dina medmänniskor.
Gör något konkret för att det här ska hända. Du kan exempelvis testa med att lyssna intensivt på andra under en kaffepaus (i stället för att berätta intressanta saker om dig själv), alltid se till att ha småpengar i fickan för att ge åt tiggare och bära ansvar för att fråga olika vänner och bekanta hur de mår och om de skulle vilja ses eller behöva hjälp med något.
Om du själv är utmattad och slutkörd ska du i första hand ta hand om dig själv och tillåta att andra tar hand om dig.
3. Tro lite mer gott om Gud.
Gud är ett mysterium. Det känns för det mesta totalt oklart om dina böner kommer att besvaras med att trafikljuset blir grönt, rött eller gult. Men be ändå.
Sänk ribban. En bön kan se ut så här: du tänker på någon som har det jobbigt just nu och låter i din fantasi bilden på den människan åka upp mot himlen, som om den drogs upp mot Gud av ett osynligt band.
I Bibeln står det: Be så ska du få. Sök så ska du finna. Klappa på dörren och den ska öppnas för dig.
Våga tro på det här så mycket att du ber, söker och klappar på dörren. Eftersom Guds vägar och planer är ett mysterium vet vi inte hur det går. Det hela avgörs i alla fall inte av din tro. De mest trolösa böner besvaras ibland på de mest häpnadsväckande sätt.
Om du är arg på Gud: berätta om det för honom. Han vill hellre att du pratar än att du är sur.
4. Önska dig förändring och våga tro på den.
Varje sak du någonsin lärt dig har börjat med försök och misslyckanden. Du skulle inte ha lärt dig gå om du inte vågat falla.
Att få bättre kondition och bättre humör kan börja med en promenad per dag.
Att lära dig ett främmande språk börjar med att lära sig ett nytt ord.
Att sätta punkt för destruktiva relationsmönster kan börja med att vara tyst och gå bort en stund för att du ska kunna lugna dig och lista ut vad du känner.
Vad skulle du vilja ändra på? Varför? Tänk på det och ta ett litet steg.
5. Öva dig på nuet.
C.S. Lewis skriver: nuet är den punkt i tiden som har kontakt med evigheten.
I nuet finns inte rädslan för det som ska komma. I nuet finns inte ångern och besvikelsen över det som varit.
I nuet finns bara du, i ett nu. Just nu läser du det här. Du känner tidningen i dina händer. Du kanske sitter. Du kanske känner en doft.
Du andas, in och ut. Du finns till. Du kanske känner dig nedstämd eller stressad eller har ångesttryck i bröstet, men allt det har du skapat med hjälp av dina tankar eller för att någon annan sagt något otrevligt till dig.
Men om allt är tyst. Om det bara är du, tystnaden, din andning och Gud som inte förväntar sig någonting alls utan bara ser på dig med vänligt intresse.
Om du bara är i den stunden just nu. Och sedan försöker du vara i den allt oftare.
Önska dig det, och kom sedan ihåg att det börjar med att du minns vad du önskade.
