Med sin bok vill Jennifer Granqvist öppna en dialog om religiöst trauma.
Med sin bok vill Jennifer Granqvist öppna en dialog om religiöst trauma.

Jennifer Granqvist vill öppna en dialog om religiöst trauma

RELIGIÖST TRAUMA.

Hon har vuxit upp i en religiös miljö, där hon utvecklade en posttraumatisk stress. Men trots att hon försökt har Jennifer Granqvist inte förlorat sin tro. Tvärtom – tron har blivit starkare.

15.11.2023 kl. 15:17

Sina egna, men också andras upplevelser, har Jennifer Granqvist bearbetat genom att skriva. Hennes debutdiktbok Gud var min pappa men han kunde inte krama mig som utkommit nyligen handlar om ett religiöst trauma.

– Även om jag har egna erfarenheter av religiöst trauma är boken ingen självbiografi. Den är autofiktiv och baserar sig på verkliga händelser, men den är inte min livsberättelse, säger hon.

Hon känner sig inte okej med att var frontfigur för religiöst trauma.

– Hade jag varit det hade jag skrivit en självbiografi. Det skulle ha blivit en helt annan bok.

I boken låter hon diktjaget gå igenom olika tankar om skuld och skam. Diktjaget upplever att hon varken passar in i kulturen hon vuxit upp i eller i det sekulariserade samhället. Hon har en rädsla för demoner och det onda och vill vara nära Gud, men hon känner inte tryggheten.

– Samtidigt har hon en längtan till miljön hon vuxit upp i, där man kan ha roligt utan alkohol, där barn och vuxna kan umgås tillsammans och där människor inte gör narr av en för att man tror på Gud.

Jennifer är uppvuxen i en i en frikyrklig väckelserörelse i Ekenäs. Hon deltagit i flera karismatiska konferenser i olika länder. Hennes släktingar är medlemmar i många församlingar i både Finland och Sverige.

– Jag har aldrig varit bunden till en församling. Jag har vuxit upp i en slags kyrklig subkultur som troligen härstammar från Amerika. Det är sällan jag kunnat relatera till andra som kommer från troende familjer.






Att skriva har alltid varit en naturlig del av hennes liv, sedan barndomen.

– I den här processen har det varit renande att få skriva. Jag har fått gå in i diktjaget och distansera mig från mig själv. Jag kan bli så trött på mina egna funderingar.

Redan som barn upplevde hon att hon inte passade in i rollerna och i olika församlingssammanhang. Än i dag känner hon obehag för karismatiska möten.

– Där är mycket musik och känslor. Det blir triggande och för mycket intryck. Jag tycker det är jätteobehagligt då någon talar i tungor. Jag har själv ADHD och jag upplever ofta intryck och ord på ett annat vis än andra.

I praktiken slutade hon gå i kyrkan som tonåring.

– Men det har inte med kyrkan som en fysisk plats att göra, utan det handlar mer om kultur och sättet att tänka. Vilka mina värderingar är och hur jag ser på mig själv.

Själv har hon upplevt att man i olika sammanhang använder sin egen tro och livsuppfattning till att styra andra människor.

– Det handlar bland annat om kvinnorollen. Könsrollerna lever ju i samhället också i övrigt, man jag tycker de lever extra tydligt i den miljö jag vuxit upp i.

Könsrollerna lever ju i samhället också i övrigt, man jag tycker de lever extra tydligt i den miljö jag vuxit upp i.

Då avser hon inte den traditionella synen att kvinnans plats är i hemmet.

– Nej, faktiskt inte. Jag har heller inte vuxit upp med inställningen att man måste gifta sig ung. Jag blev lite chockad när jag flyttade till Österbotten och stötte på den här. Den kunde jag inte relatera till.

Hon avser mer könsroller som hur man ska klä sig.

– Det handlar också om hur man ska förhålla sig till sexualitet som kvinna och som man. Till exempel renhetskulturen som kommer från USA. I den sätter man stort fokus på att kvinnan ska vara oskuld när hon gifter sig. Det gäller också mannen, men kvinnan har en annan roll. Man jämför henne med ett äpple. Har hon sex före äktenskapet så tas något ifrån henne och slutligen vill ingen gifta sig med henne.

Hon har hört män säga att de absolut inte kan tänka sig att gifta sig med någon som inte är oskuld.

– Nedlåtande undrar de hur någon täcks göra det. Det anses vara den största gåvan man kan ge någon och väldigt viktigt inom vissa kretsar. Jag tror de flesta har goda intentioner och menar väl, men det blir lätt så fel.


Ser du någon församling där man far mest illa?

– Där man direkt svarar ”det händer inte här”. Där man avfärdar frågorna med ”Gud har sagt” eller ”läs Bibeln”.

I stället råder hon församlingen att lyssna på vad människorna har att säga och inte snabbt avfärda dem med att de har en svag tro eller att de är på villovägar.

– Man behöver inte hålla med dem. Men att bara lyssna på någon som säger att det här inte känns bra är en början.

Jennifer tycker man ska uppmuntra till att ifrågasätta.

– Jag har aldrig förstått att det skulle vara farligt. Klart det kan vara skrämmande ifall man bara har ett sätt att tänka, som man håller fast vid. Men för mig är ifrågasättandet ett bevis på att man vågar tro.


Femtonårig frigörelseprocess

Hennes frigörelseprocess har pågått i femton år.

– Jag har jobbat jättemycket med den. Det har tagit år av psykoterapi och annan bearbetning. Därför vågar jag idag säga att jag har en tro. Men fortfarande kan jag ha dagar när jag upplever att det här inte blir till något.

Hon har kommit till en punkt där hon kan sörja det faktum att hon haft en förvrängd gudsbild.

– Det var jobbigt att inte kunna leva upp till de förväntningar Gud har på mig. Men nu har jag släppt dem och jag kan acceptera att det är helt okej att jag är den jag är.

Tidigare var hon ofta arg. Det är hon inte längre.

– Jag var mest arg på Gud, mycket mer arg på honom än på människorna. Jag har förstått att människorna är bara människor.

Jag var mest arg på Gud, mycket mer arg på honom än på människorna. Jag har förstått att människorna är bara människor.

Jennifer har fokuserat på erfarenheter som inte är exklusiva för en viss tro eller ett visst samfund.

– Det spelar ingen roll vilken församling eller religion de kommer från, eller vilket namn på gud de använder, det är samma sorts mekanismer. Det behöver inte ens vara en religion, utan bara ett sammanhang. Jag kan känna igen mig jättemycket i deras berättelser.

Idag är hon inte aktiv i någon församling.

– Men jag är troende. Jag har försökt lämna tron helt och hållet, men det gick inte. Tron har blivit starkare. Jag har fortfarande svårt att identifiera mig som kristen, jag upplever att ordet är så laddat.


På vilket sätt har din tro blivit starkare?

– Ärligt talat försöker jag förstå mig på det själv också. Jag kan inte förklara, men det är väl det som är tron. Jag behöver inte bevisa något och det ska räcka. Jag har rätt att göra det.

Tron har ändå inte underlättat hennes process.

– Men eftersom tron är viktig för mig har jag tagit vissa saker hårdare. Utan tro hade det varit lättare att lämna dem bakom mig eller att inte dem ta åt mig. Det jobbigaste har kanske varit att min tro på något sätt blivit skadad.

Genom sin diktbok hoppas hon öppna en dialog om religiöst trauma och väcka intresse för ämnet.

– Det finns fortfarande många som far illa. Jag vill ge en liten inblick i hur en person som blir traumatiserad eller rädd för gud kan tänka. Det finns jättelite kunskap om detta. Maria Björkmarks doktorsavhandling nyligen visar att inte heller vården har kunskap om hur man bemöter dem som blivit utsatta för religiöst trauma eller lämnat sitt sammanhang av andra orsaker.

Jennifer rekommenderar sådana persomer att ta kontakt med stödgrupper som finns på olika håll i Finland.

– Jag har själv också deltagit i flera. Det var där jag fick lära mig om vad det egentligen handlar om.

Jennifer är en av initiativtagarna till en nybildad stödgrupp i Jakobstad. Om den gruppen kan du läsa mer på föregående uppslag i denna tidning.


Jennifer Granqvist

– Debuterar med diktboken Gud var min pappa men han kunde inte krama mig som utkommit på förlaget Kita.

– Fotograf, delar sin tid mellan frilansuppdrag och med att undervisa invandrare i svenska.

– Från Ekenäs, bosatt i Jakobstad.

Text och foto: Johan Sandberg


Biskop Bo-Göran Åstrand överräcker den finska delegationens gåva till påven Franciskus.

PÅVEN FRANCISKUS. Idag på S:t Henriks minnesdag träffade biskop Bo-Göran Åstrand påven Franciskus vid en privat mottagning i Vatikanen. I delegationen som träffade påven ingick också biskop Raimo Goyarrola från katolska kyrkan och metropolit Arseni från ortodoxa kyrkan. 19.1.2024 kl. 15:34
Kristna i norra och centrala Nigeria lever under extrem  förföljelse.

FÖRFÖLJELSE. Fyra av fem fall där kristna dödats för sin tros skull under fjolåret har skett i Nigeria. Sahelområdet söder om Sahara hör till de områden i världen där det är svårast att leva som kristen. 17.1.2024 kl. 09:39
Johan Kanckos hälsades välkommen till församlingen med en applåd.

kyrkoherdeinstallation. På söndag var det fest i Solf då församlingens nya herde Johan Kanckos installerades i tjänst. Det blev en späckad dag som utöver högmässa också bjöd på många goda tal och inte minst en välsmakande laxsoppa. 14.1.2024 kl. 14:54

NYTT ÅR. Glöm nyårslöftena. Kör i stället med nyårsönskningar och pyttesmå nyårsplaner. Vad skulle du behöva för att älska dig själv, dina medmänniskor och Gud lite mer under det år som kommer? 12.1.2024 kl. 10:35
Amanda Jansson fick sitt stora genombrott när hon spelade huvudrollen i SVT-dramat Tunna blå linjen. Långt över 2 miljoner personer har sett första avsnittet.

film. Amanda Jansson blev känd för stora de massorna som den kristna polisen Sara i den svenska succéserien Tunna blå linjen. Nu är hon aktuell med huvudrollen i filmatiseringen av Stormskärs Maja. 10.1.2024 kl. 17:11
Inom kyrkans familjerådgivning är efterfrågan större än utbudet.

KYRKANS FAMILJERÅDGIVNING. I Finland upprätthåller kyrkan 37 familjerådgivningscentraler. En av dem finns i Jakobstad. Där minskar finansieringen med hälften samtidigt som efterfrågan på tjänsterna ökar. 10.1.2024 kl. 10:55
Jenni Johansson beundrar stadsdelen Skata och Strengbergsporten som hon ofta passerar.

SÅNGARE. Hon kom från Kajanaland till Jakobstad för att lära sig svenska och studera musik. I Jakobstad blev Jenni Johansson en aktiv kyrkobesökare och -sångare. Nu ska hon delta i årets Voice of Finland. 10.1.2024 kl. 09:48
Daniel Asplund är gift med Heidi, har barnen Noomi, 13, Inez,11, Elin, 7 och ett barn på väg i maj.

profilen. Daniel Asplund är kristen, make, pappa, predikant, själavårdare, företagare – och ny verksamhetsledare vid LFF, Laestadianernas Fridsföreningars förbund. 9.1.2024 kl. 18:27
Elefteria ”Ele” Apostolidou växte upp i Träskända med en finsk mamma och grekisk pappa. Hennes pappa dog när hon var elva år, men hon har upprätthållit sin grekiska.

ÅRETS PRÄST. Elefteria Apostolidou gick in i prästjobbet med själ och hjärta – men höll på att slita ut sig. 8.1.2024 kl. 20:38
Marianne Blom är frivillig som sjukhusvän.

esbo. I början av året gör Esbo svenska församling en satsning på frivilligverksamheten. – Det har varit mycket meningsfullt, säger Marianne Blom, som är sjukhusvän. 9.1.2024 kl. 18:58
Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog har sökt tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling.

kyrkoherdeval. Den lediganslagna tjänsten som kyrkoherde i Petrus församling i Helsingfors har lockat två sökande. De som visat intresse för tjänsten är Ronny Thylin och Pia Kummel-Myrskog. 8.1.2024 kl. 13:21
Kvartetten som vigdes till tjänst var Joakim Oldmark, Tuomas Toivonen, Eva Ahl-Waris och Kirsi Saarinen.

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift fyra nya präster. 8.1.2024 kl. 11:18
Stina Lindgård, Rolf Steffansson och Maria Sten har fått titeln "prost", en hederstitel för en förtjänt präst.

UTNÄMNINGAR. Biskop Bo-Göran Åstrand har utnämnt tre nya prostar. De är kyrkoherden i Agricola svenska församling Stina Lindgård, pastorn i finska församlingen vid Solkusten i Spanien Rolf Steffansson samt prästen och sakkunniga vid Kyrkans central för det svenska arbetet (KCSA) Maria Sten. 2.1.2024 kl. 15:46
Fram till slutet av november hade 20 339 barn under ett år döpts i den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.

MEDLEMMAR. Enligt en prognos från enheten för Kyrkans forskning och utbildning är antalet medlemmar i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland ca 3 558 000 i slutet av 2023. 29.12.2023 kl. 16:06
Carola Juselis vet vad det är att mista ett barn man aldrig riktigt hunnit lära känna.

sorg. Då Carola Juselius förlorade sitt barn blev hon så arg på Gud att hon skrev ut sig ur kyrkan. Sen saknade hon julmusiken och skrev in sig igen. Hon är en kvinna med temperament som vill finnas till för andra, särskilt för dem som inte kunnat prata om barnen de mist. 23.12.2023 kl. 19:00

Tre av fyra lekmannaombud är nya: Martina Harms-Aalto, Anita Ismark och Olof Widén

KYRKOMÖTET. Tre av fyra lekmannaombud från Borgå stift är nya i kyrkomötet. Präströster efter tisdagens kyrkomötesval är borta – i posten – och valnämnden fick avbryta rösträkningen. 14.2.2024 kl. 18:44

KYRKOMÖTET. Expresspost från Åland var inte tillräckligt för att trygga valprocessen. De 22 röster som är borta avgör vem som blir prästombud i kyrkomötet. 15.2.2024 kl. 12:41

KYRKOMÖTET. Kvasten gick i kyrkomötet. Många av de sittande ombuden blev inte omvalda. Närmare två tredjedelar av plenisalen är nytt folk. Fortfarande finns inte kvalificerad majoritet i frågan om samkönade äktenskap 15.2.2024 kl. 12:14
Man kan skriva ut och sätta upp kalendern på väggen eller på kylskåpet, tipsar Emelie Wikblad.

fastan. Före påsken kommer en fyrtio dagar lång fasta. Den här tiden är en möjlighet att lämna bort och skala av för att hitta fokus inför påsken. 13.2.2024 kl. 14:19
Församlingen och körerna bidrar till att Alex Pollock trivs i Jakobstad.

PERSONEN. Han har varit lärare i engelska i fyra olika länder och lärt sig språket i tre av dem. Alasdair Pollock kom till Jakobstad för snart trettio år sedan. Språket, musiken, årstiderna, havet, skogen och människorna fick honom att stanna. – Jag har fått mycket mer än jag gett, säger han. 9.2.2024 kl. 09:58