Operasångarna Camilla Nylund-Saris och Anton Saris kan inte musicera så ofta tillsammans, men uppskattar när de får tillfälle till det.

Kärleken till hembygden och sången

kvevlax.

Det är med tacksamhet Camilla Nylund-Saris tänker på sin barndom och skoltid i Kvevlax. I sommar ger hon och hennes man Anton Saris en gemensam konsert i Kvevlax kyrka. Intäkterna går till insamlingen Gemensamt Ansvar.

13.6.2023 kl. 12:33

Torsdag 24 augusti får Kvevlax finbesök av Camilla Nylund-Saris och hennes man Anton Saris. De kommer att hålla en konsert där man firar att Korsholm fyller 675 år i år, och samtidigt hjälpa dem som mår dåligt här hemma och dem som är utsatta för krig, våld och hungersnöd långt borta. Kvevlax församling, Korsholms kommun och Kvevlax Sparbank står tillsammans som arrangörer.

Vad betyder hembygden för dig?

Camilla, som när intervjun äger rum arbetar i San Fransisco, svarar:

– Kvevlax är min hemort där jag växte upp och där jag har mina rötter. Där gick jag i söndagsskolan, och där fick jag hela min musikaliska grundutbildning bland annat i blåsorkestern och musikskolan. Jag fick också pröva på att uppträda vid olika skol- och kyrkoevenemang. Det är med tacksamhet jag tänker tillbaka på barndomen och skoltiden.

– Som österbottning har jag också fått lära mig att inte ge upp så lätt. Österbottningar är envisa och står med båda fötterna på jorden. Det här är egenskaper som jag har haft stor nytta av under alla mina år utomlands.

– Ett minne som betyder mycket är vårt bröllop i Kvevlax kyrka. Och senare har det betytt väldigt mycket att barnen har fått tillbringa många veckor av sina liv hos mormor och morfar.

– Också Anton älskar att vara i Finland! Somrarna är fina, bara det inte finns så mycket mygg, och också vintrarna är fina när det är kallt och mycket snö.

Vad är annorlunda med att bo i Tyskland?

– Den största skillnaden är nog språket. Jag saknar ibland mitt modersmål. Om jag hade stannat kvar i Finland hade jag nog inte blivit operasångerska. Det är för långt borta från alla opera- och konserthus ute i Europa. Nu kan jag nå de flesta ställen med bil. Jag älskar att resa och har fått se många spännande platser under min karriär, men ju äldre jag blir, desto hellre vill jag sova i egen säng.

Anton håller med Camilla. Som sångare måste man resa, men också han är helst hemma.

Varför blev det just opera?

– Opera är en konstform som innehåller alla konstformer. Jag älskar att stå på scen och spela teater. Jag kan inte tänka mig ett annat yrke, säger Camilla.

Hon berättar att hon under det senaste året har utvidgat sin repertoar. Just nu övar hon in rollen som Brünnhilde i Wagners opera Ring des Nibelungen. Den kommer hon att sjunga både i Zürich och på La Scala i Milano. Nästa sommar står Isolde i Bayreuth på programmet. Också Anton har flera roller på gång. Han tycker om att sjunga både konserter, lied och opera. Men det är speciellt att sjunga ensam med bara pianoackompanjemang.

Det händer inte så ofta att Camilla och Anton kan musicera tillsammans, men båda tycker att det är härligt när det sker. Anton säger att han tack och lov är gift med en världsberömd sopran, och att det alltid är lika roligt att få uppträda med henne.

Konserten i Kvevlax kommer att ge prov på många av parets favoritstycken.

Vi har alla ett gemensamt ansvar

Konserten är en välgörenhetskonsert för insamlingen Gemensamt Ansvar, som detta år går till katastrofhjälp och för att motarbeta våld och mobbning bland unga i Finland. Både Camilla och Anton tror att alla kan känna igen sig i hur det är att uppleva orättvisor, mobbning eller utanförskap. Våld är ingen lösning, och det är viktigt att komma ihåg att också de som mobbar inte mår bra.

– Ingen av oss kan stänga ute den nöd som möter oss både nära och långt borta. Här behövs medmänsklighet och hjälp av både dig och mig! avslutar Camilla.

KONSERT

  • Var: Kvevlax kyrka
  • När: torsdag 24.8 kl. 21.00. Efteråt servering ute vid klockstapeln.
  • Biljetter: 20/15 €. Ett antal biljetter är reserverade för dem som har
    Kaiku-kort.
  • Biljetter kan bokas fr.o.m. 9.8 per telefon 044 0462312 (kl. 10-18) eller köpas på plats vid församlingshemmet 9.8 kl. 18-20. Kontant betalning. Alla intäkter går till insamlingen
    Gemensamt Ansvar.
Nina Andrén


KRAVKULTUREN. Den danska folkhögskolläraren och teologen Christian Hjortkjaer skrev en bok om hur det är att växa upp i ett samhälle där vi får höra: ”Just do it.” 17.4.2024 kl. 15:24

BERÄTTARKONST. Berättarkonstnären och musikern Lina Teirs livsåskådning hör ihop med glädje, inspiration och livsmening. 17.4.2024 kl. 15:05

profilen. Prästen Sirpa Tolppanen har precis landat i Vanda där hon ska bygga upp en helt ny gemenskap – från grunden. 16.4.2024 kl. 15:34

Helsingfors. Beni Karjalainen vet hur det är att vara ensam, men också hur det går att komma ur ensamheten. Årets Gemensamt ansvar-kampanj samlar in pengar för att motarbeta ungas ensamhet. 12.4.2024 kl. 18:56

HJÄLPLEDARE. Sommarjobb eller frivilligkul? Kyrkpressen tittade på vad hjälpledarna får betalt på sommarens konfirmandläger, där de har en viktig roll. På Åland har församlingarna en arvodeskultur som sticker ut. 19.4.2024 kl. 15:53

SOMMARREPRISEN 2024. I Borgå stift är det på sina håll allvarlig brist på präster. Det som förr ofta blev ett livslångt kall är i dag ett yrke där många slutar och gör någonting annat. Forskningen antyder varför. 25.7.2024 kl. 10:00

kyrkoherdeval. Exceptionellt, jag tror inte det hänt förr i Borgå stift, säger biskop Bo-Göran Åstrand om det oavgjorda kyrkoherdevalet i Petrus församling i Helsingfors. Senast i maj blir det domkapitlet som fattar beslut om vem som blir kyrkoherde. 4.4.2024 kl. 09:56

kyrkoherdeval. Kyrkoherdevalet i Petrus församling oavgjort efter ett långt möte – församlingsrådets röster föll lika, 6/6. 3.4.2024 kl. 21:54

litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00

FÖRLÅTELSE. På påsken brukar frälsningssoldaten Annika Kuivalainen tänka på att hon fått mycket förlåtet och därför kan förlåta andra. 27.3.2024 kl. 08:00

KRISTEN YOGA. Stillhetens yoga utövas i dag i var femte församling i den evangelisk-lutherska kyrkan. Yogans ursprung utanför kristendomen och Europa väcker fortfarande frågor. Ny forskning ska titta på varför. 18.3.2025 kl. 10:00

film. Filmen om den tyska teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer är bioaktuell i vår. Filmen är skrämmande relevant i en tid då auktoritära ledare på nytt utmanar vårt civilkurage. Ylva Eggehorn, svensk poet, författare och Bonhoeffer-översättare, tycker att filmen är angelägen just idag. 17.3.2025 kl. 18:39

BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30