Filip Åström, 10 år: "Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern"

jul.

Vem är du? 10-åriga Filip Åström tycker att det bästa med julen är att få vara tillsammans, och att vuxna hinner vara lite knasiga när de har ledigt.

21.12.2022 kl. 19:00

Filip Åström bor i Kyrkslätt med sin mamma, pappa, storebror och lillebror.

– Man måste ha ordentliga nerver för att klara av mina bröder. Min storebror är ganska snäll med mig och vi brukar ofta prata. Min lillebror brukar vilja sova i ett tält i mitt rum. Om kvällarna när han ska börja sova i sitt tält berättar han om allt som hänt på dagis.

Kanske du som stor kan ha ett sådant jobb där man är bra på att lyssna på människor?

– Jag vill bli läkare. Jag har varit ganska många gånger hos läkaren för jag har varit en otursnisse som mindre, och de har alla varit så snälla mot mig. Jag tycker om att hjälpa andra och prata med andra och göra andra glada.



Vad tänker du om julen och Jesus födelse, är det viktigt för dig?

– Nog är det ganska viktigt. Julen påminner om många saker, också om att få vara tillsammans med släkten. Julen tänder liksom upp ett ljus i mörkret på vintern. Det skulle vara jättetråkigt på vintern om det inte fanns någon högtid. Fast i år måste man kanske pynta mindre när strömmen är så dyr på grund av kriget. Men vi ska pynta två granar och sedan brukar vi ha en ren som står på en stubbe på bakgården. Den tittar ner mot vår gård och den ser ganska söt ut.



Tycker du att det finns något speciellt fint ställe i julberättelsen?

– Det var ju ganska fint att Jesus föddes så att djuren stod där i stallet och att stjärnan lyste upp för de tre vise männen som kom för att fira hans födelse. Jag tycker jättemycket om djur. Min mormor har en strävhårig tax. Jag är mer en hundmänniska än en kattmänniska. Min mormor är som en hustomte som brukar komma och hjälpa hos oss. Hon är nog ganska viktig för oss.



Med vem firar ni jul?

– På julafton far vi till farmor och farfar. De bor i Haga i Helsingfors. De älskar när vi kommer dit och hjälper dem med allt, med att pynta granen. Och det är speciellt att föra ljus till graven. Vi sätter ljus på mammas och pappas släktgravar i Kyrkslätt och Sjundeå. Farmor och farfar orkar inte bära så mycket, så det första vi gjorde när jag var där på höstlovet var att gå till butiken med min farmor och så kunde jag hjälpa henne med att bära kassarna. För de har ingen hiss och bor på översta våningen.

Tycker du om att sjunga julsånger? Vilken är din favorit?

– Jag tycker om att sjunga! Jag brukar sjunga med pappa i bastun. Det är en svår fråga vilken jag tycker bäst om, jag tycker om en massa sånger. Stämningen blir så glad av musik. Jag tycker om Joulupuu on rakennettu som jag spelar på piano, den tar liksom i känslorna.

Vad väntar du mest på med julen?

– Det roliga är förberedelserna före julen, och att det kommer snö. Jag brukar tycka om att vara med sådana som jag annars inte träffar så mycket. Paket är helt roliga, men inte det viktigaste med julen.

Vad tycker du är det konstigaste med julen?

– Det som är både konstigt och roligt är att min mamma och pappa brukar lite fjantas på julen, och det tycker jag om. De gör kanske knasiga, roliga saker som de inte annars skulle göra. Typ att leka hippa, eller kasta boll. Min pappa har ganska mycket program också för han måste jobba och är med i politiken. Men på julen har han ledigt från allt, så vi kan spela schack eller tennis eller biljard eller pingis.



Vilken är din bästa och sämsta julmat?

– Jag tycker inte så mycket om fisk. Smaken är ganska god, men jag är orolig för att det ska finnas ben i den. Jag tycker mer om morotslåda och potatislåda än om kålrotslåda. Jag har inte brukat tycka om skinka, men i skolan hade vi en gång julskinka och jag tänkte att någongång måste man ju våga smaka. Och det var grymt gott! Och risgrynsgröt är sjukt gott.


–––––––––––

Filip Åström

Gör: 10 år, går i Winellska skolan i Kyrkslätt.

Familj: Mamma, pappa, 13-årig storebror och femårig lillebror.

Önskar i julklapp: IQ-grejer som man kan lösa och böcker. ”Jag vill inte ha en dator för jag tror att jag bara skulle spela på den hela tiden.”

Text och foto: Sofia Torvalds


BROTTSMISSTANKE. Polisen i Österbotten har en pågående förundersökning om händelser i en av de svenskspråkiga församlingarna i regionen. 18.9.2025 kl. 11:13

Kolumn. För ett drygt år sedan tog jag ett jättesprång ut i det okända. Jag sade upp mig från ett tryggt jobb med stabil inkomst för att i stället bli frilansande musiker och skådespelare och egenföretagare. 16.9.2025 kl. 09:56

bibeln. Vad väger tyngre i teologi och bibelsyn? Orden i sig? Eller den sak orden pekar på? Emeritusbiskop John Vikström lämnar en text till några biskopskolleger och till andra i kyrkan. Det är ett slags bokslut, skriver han. 11.9.2025 kl. 14:49

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

Bibel. Tankar om vår diskussion, dess orsak och centrala fråga. Vad är det ytterst fråga om i våra fortsatta debatter om kvinnliga präster, homosexualitet, köns- och sexuella minoriteter och samkönade äktenskap? frågar ärkebiskop emeritus John Vikström. 10.9.2025 kl. 10:35

Personligt. Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling. 26.11.2025 kl. 13:24

ortodoxa kyrkan. Finlands ortodoxa kyrka har det ekonomiskt knappt. Nu utreds möjligheten att leda kyrkan genom att gå tillbaka till tiden då man hade bara två biskopsstift. 28.11.2025 kl. 11:32

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Prästen som leder landets största samfällighet, i Helsingfors, blir överdirektör vid Undervisnings- och kulturministeriet. 27.11.2025 kl. 16:40

BISTÅNDSARBETE. Sjökapten Tom Lindroos gjorde en frivilliginsats på världens största civila sjukhusfartyg som drivs av kristna Mercy Ships. I Afrika förändrar en operation många människors vardag helt och hållet. 25.11.2025 kl. 20:00

Personligt. Jonas Tallgård har försökt döva sin ångest i nästan hela sitt liv. Han har sökt i den osunda självkontrollen, i drogerna och i botten av många glas. 36 år gammal mötte han sin egen botten, och ett slags ljus. 25.11.2025 kl. 14:31