Karolina Karanen och Christoffer Strandberg är goda vänner och kollegor på DuvTeatern.

Christoffer Strandberg och Karolina Karanen: "För oss är scenen helig"

teater.

– Jag älskar teater och jag älskar att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp, säger Karolina Karanen.

23.11.2022 kl. 09:00

Den här veckan har karaokekomedin Näkterbaren med DuvTeatern premiär på G18 i Helsingfors. På Näkterbaren kan man både drömma om en framtid och minnas någonting från det förflutna. Kyrkpressens redaktör fick samtala med skådespelaren Karolina Karanen och regissören Christoffer Strandberg om deras kärlek till teater, deras vänskap och vad som är heligt för dem.


Kan ni berätta lite om Näkterbaren?

Christoffer: Det fanns en önskan i gruppen att göra komedi. Föreställningen har byggts upp kring karaktärer som skådisarna har skapat. Alla karaktärer har fått ett eget nummer, lite som i karaoke där man i tur och ordning stiger upp och har en egen stund. Men varje nummer är inte ett regelrätt karaokenummer, så om man inte tycker om karaoke kan man ändå komma och se den. Alla har en huvudkaraktär, men sedan har också alla små biroller. När vi har lärt känna karaktärerna har vi märkt att det finns annat än bara skratt under ytan.

Karolina: Min huvudkaraktär är Niklas Sandholm. Han längar efter förälskelse. Han har en låt som han önskar varje kväll på baren: Lika hopplöst förälskad av Tomas Ledin. Niklas är också dörrvakt, fastighetsskötare och fiskare.

Christoffer: Jo, han har många järn i elden och är en machoman med stora muskler, men under ytan finns ganska mycket känslighet. Karolina har en lång monolog som vi jobbar med.

Christoffer, du har mycket på gång. Varför vill du jobba med just DuvTeatern?

Christoffer: Det här är den bästa arbetsgemenskapen jag någonsin har jobbat med. Jag känner mig alltid välkommen och accepterad och omtyckt. Vi är kollegor men jag upplever också att vi har blivit vänner, Karolina och jag, och alla andra också. DuvTeatern en alldeles speciell grupp och det är någonting som alla som har jobbat med gruppen säger. Jag har alltid känt mig så väl mottagen och, ja, önskad. Jag har stått på DuvTeaterns scen sedan 2015 i ett flertal produktioner. Nu gör jag min debut som regissör i gruppen.

"Jag längtar efter förälskelse, precis som min huvudkaraktär i Näkterbaren."


Vad längtar ni efter?

Christoffer: Vilken stor fråga. Jag tror att jag just nu längtarefter tid och reflektion. Jag märker att jag saknar den där stunden när man inte har en massa att göra. Bort från det hektiska så att man hinner ta in allt som man har varit med om. Jag längtar ut till holmen på hösten. Jag vill vara ute i skärgården. Lite höststorm och lite lugn och ro. Bort från det hektiska och det kanske just med sin kärlek och med tid att ta in allt som man har varit med om.

Karolina: Jag längtar efter förälskelse, precis som min huvudkaraktär i Näkterbaren.





Vad är heligt för er?

Christoffer: Oj vilken svår fråga. Vad tycker du Karolina?

Karolina: För mig är det inte alls svårt att svara på den frågan. Jag älskar ju teater, att stå på scenen. På scenen behöver jag ingen hjälp. Jag kommer ihåg mina repliker från början till slut. Och det känns roligt att jobba tillsammans med andra skådespelarna. Näkterbaren är min nionde produktion med DuvTeatern. Jag har varit med i 17 år!

Christoffer: Det där är heligt. Jag skriver under det till 100 procent. Jag har samma sak på sätt och vis. För mig har också teater varit på något sätt mitt livs första kärlek.


I kristendomen säger man att alla är lika mycket värda. Tycker ni att det ser ut så i samhället?

Karolina: Nej, för mig är det ingen stor skillnad. Man ska bete sig och koncentrera sig.

Christoffer: Jo, precis så borde det vara. Men i praktiken så är det ju inte alla gånger så. Vi som gör teater har en skyldighet att låta olika människor och röster höras. För mig är viktigaste regeln, som kristendomen har tagit fasta på, är att behandla andra som du själv vill bli behandlad. Det är något jag själv vill leva enligt.


Brukar ni någonsin be?

Christoffer: Jag har just kommit från en begravning, så jag har faktiskt bett idag. Så jo, jag ber ibland.

Karolina: Min pappa dog 2010. Det är ganska länge sedan. Min pappas grav finns på vår sommarstuga, på landet. Han fick havsutsikt, det är fint.

Christoffer: Det vill jag också ha, havsutsikt sedan när jag seglar vidare.



Är ni nervösa när ni ska gå upp på scen?

Karolina: Inte alls!

Christoffer: Jag är alltid lika imponerad över att Karolina inte blir nervös. Även om hon har krävande roller. Men vi andra i gruppen är nog ibland ganska nervösa.

Karolina: När vi gjorde I det stora landskapet var jag inte heller nervös. Ibland blir jag lite pirrig i magen, men det hör väl till tycker jag.

Christoffer: Jag blir också lite nervös, men det är inte obehagligt, utan är just pirr som gör att jag blir mer koncentrerad.

"Jag är bäst på teatern hela tiden."

Vilken är din bästa sida och din sämsta sida? När är du som bäst?

Karolina: Jag är bäst på teatern hela tiden.

Christoffer: Min bästa sida är just i förhållande till andra människor. Jag tycker att min starkaste sida är min empatiförmåga. Jag tycker om människor och jag vill människor väl. Min värsta sida är att jag har en viss otålighet och en viss obarmhärtighet ibland gentemot mig själv.

Karolina: Ibland är jag också stolt över min lägenhet, på mitt boende. Den har ett namn: jag bor I det stora landskapet.

Christoffer: Ja, förstås, namnet på vår förra föreställning! Det är ett otroligt fint namn på ett hem.


Världen ser ganska mörk ut nu. Tycker ni att vi behöver skratt?

Christoffer: Jag vet att Karolina är den som får folk att skratta, och skrattar själv ganska mycket.

Karolina: Jo, jag är skrattig och fnittrig!

Christoffer: Jag tycker absolut att vi behöver skratt. När man tittar på nyheterna så ser man att världen är en ganska mörk plats just nu. Men på något sätt har jag svårt att i min egen vardag tänka att världen är hemskt mörk. Det har nog att göra med vilka människor jag har i mitt eget liv. Och på teatern fokuserar vi på vårt arbete och våra berättelser.



Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26

UTTRÄDE. Metodistkyrkans svenska församling i Åbo vill gå ur sin kyrka. Det följer av att kyrkan i maj i år globalt beslöt att öppna för samkönade äktenskap och hbtq-personer som präster. 20.11.2024 kl. 15:56

USA. USA:s återvändande president Donald Trump belönar sin evangelikala kristna väljarbas med att utnämna baptistpastorn och den förre guvernören i Arkansas Mike Huckabee till ambassadör i Jerusalem. 20.11.2024 kl. 15:37

Personligt. Hon är präst och hon är gift med Norges ambassadör. Under åren av utlandskommenderingar har Cecilie Jørgensen Strømmen tackat för varje plats där de fått bo. Hon är nyfiken på allt. – Kan du förklara för mig varför finländare är en kvart tidiga när de kommer till en bjudning? 20.11.2024 kl. 13:34

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet i Borgå stift har beslutat om förändringar som påverkar församlingarna i stiftet. 20.11.2024 kl. 13:07

betraktat. – Framme vid altaret i Pedersöre fullsatta kyrka fick jag klä av mig hela utrustningen: kåpan, mitran och till sist biskopskorset som det var allra svårast att slita sig ifrån, skriver Erik Vikström. 19.11.2024 kl. 19:00