Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta 
sekundär traumatisering på bordet.
Ingrid Mutai och Olivia Franck (i telefonskärmen) vill lyfta sekundär traumatisering på bordet.

Om hjälparen inte orkar hjälpa längre

SEKUNDÄR TRAUMATISERING.

Att känna empati är viktigt för dem som jobbar med att möta människor med trauma. Då de känner empatitrötthet eller har svårt att släppa tanken på klientens berättelse har de
drabbats av sekundär traumatisering.

24.7.2022 kl. 19:03

Sekundär traumatisering är ett relativt okänt begrepp också bland dem som drabbats av det. Men symptomen känner de igen, för de är vanliga bland diakoner.

Symptomen är empatitrötthet eller att klienters berättelser stannar kvar och snurrar i huvudet. Och det är inte bara diakonerna som känner igen symptomen utan alla som jobbar med att möta människor med problem.

Ibland hör diakonerna väldigt hemska berättelser. Men de kan också ha en personlig relation till det de hör, som till exempel att en familjemedlem nyligen dött, som gör att de har svårt att släppa det de hört.

– Det finns en styrka i att sätta ord på det som är allmänt känt. Det är också viktigt att tala om saken, för många tror sig vara ensamma med känslorna, säger Olivia Franck.

Hon studerar till diakon på Novia i Åbo och har tillsammans med Ingrid Mutai i sitt slutarbete Priset av att bry sig om andra intervjuat åtta slumpmässigt valda diakoner från olika delar av Borgå stift.

– Diakonerna älskar sina jobb och att få stöda människor som samhället inte annars tar hand om och höra deras historier. Det upplevs som otroligt givande och det ger kraft att orka. Det är en ära att få jobba som diakon, säger Franck.

Under slutarbetets gång har de själva blivit mera positiva till att axla rollen som diakon.

Men de har också båda personlig erfarenhet att drabbas av sekundär traumatisering.

– När man jobbar med människor med trauman tar man på sig väldigt mycket själv. För man vill ju hjälpa, oavsett vilken typ av trauman de har. Människor som jobbar med att hjälpa andra har en väldigt stor empati. Det är positivt men det medför också en extra utmaning, säger Franck.

Hon har i flera år jobbat med flyktingar inom Röda Korset i England. Där talade man aktivt om sekundär traumatisering.

Ingrid Mutai har tidigare jobbat som missionär i Kenya.

– Jag jobbade mest med barn och ungdomar och hade inte så många traumaklienter. Men jag känner igen att jag drabbades av empatitröttheten, säger hon.

När man drabbas av sekundär traumatisering tryter energin och man börjar se klienterna mera som uppdrag än individer.

– Då handlar det om att sätta strukturer, hur mycket man jobbar, när man stänger av mobilen och sådant. Det behövs metoder där man gör så mycket så möjligt under arbetstid. På egen tid ska man gå ut och promenera, träffa vänner och göra sådant som ger energi, säger Olivia Franck.



Kan empatitröttheten vara en skyddsmekanism?

– Det är svårt att jobba som diakon om man inte har empati. Men man kan inte applicera allt det man hör på sig själv, man måste hålla distans. Då är det jättesvårt att dra gränser mellan att vara empatisk och att inte låta det gå för långt, säger Ingrid Mutai.

Det är också viktigt att diakonerna får förståelse av sina förmän, kyrkoherden eller diakoniförmannen, och de andra församlingsanställda för hur tungt det är att möta människor med olika problem gång på gång.

– En ökad medvetenheten om sekundär traumatisering skulle underlätta skuldkänslan över att vara empatitrött, säger Olivia Franck.

För att förebygga sekundär traumatisering har de utgått från fyra teman: organisations- och ledningsnivå, klientnivå och arbetsmängd, hur tron kan vara en förebyggande faktor och slutligen de egna metoderna.

– På organisations- och ledningsnivån kom det fram att personligheten hos ledaren avgör om ledningen uppfattas som ett stöd eller inte. Det är viktigt att förmannen känner igen symtomen hos sin personal. Det kan man jobba på. Det kollegiala stödet är väldigt viktigt och det fungerar vanligtvis, säger Ingrid Mutai.

– Man det kunde ges mera tid och skapas bättre strukturer i församlingar med bara en diakon, så att diakonerna kunde få debriefing på arbetstid, säger Franck.

Diakonerna har möjlighet att gå på arbetshandledning men det handlar mycket om eget initiativ.

På klientnivå kom det fram att arbetet som diakon är ganska gränslöst.

– Mängden klienter och problem tar aldrig slut och man ser inte alltid någon lösning. I svaren framkom att de ekonomiska problemen överväger, säger Mutai.

De vardagliga problemens stora andel var en överraskning.

– Vi hade tänkt mer på större trauman som brutala dödsfall, men det handlar mest om vardagliga möten med människor som fått problem och inte lyckas ta sig ur dem själva. Man träffar dem gång på gång, säger Franck.



Tron ger styrka och ställer frågor

Tron kan också förebygga sekundär traumatisering. Alla de intervjuade diakonerna sade att deras tro är en orsak till yrkesvalet. Men tron kan också vara en utmaning.

– Tron ger mening i arbetet. Men den kan också leda till moralisk stress när ens ideal inte går ihop med verkligheten. Frågan ”varför hjälper inte Gud den här människan när vi ber?” ställs ibland, säger Mutai.

Vetskapen om att det finns en hjälp som är större än den de kan ge är också viktig, både för diakonerna och för klienterna.

– Här kommer man också in på den moraliska frågan hur mycket ska man hjälpa och hur god man ska vara. Frågor som om man är en dålig kristen om man inte orkar träffa alla kommer också upp när man arbetar för något större. Gränslösheten är ett ständigt återkommande tema. Men för det mesta är tron något positiv och till hjälp i arbetet, säger Franck.

De egna metoderna handlar om ta hand om sin fysiska hälsa, äta och sova bra, att vara kreativ och handarbeta eller vara ute i trädgården eller läsa.

– När vi ställde frågan tänkte vi att diakonerna skulle svara vilka egna metoder de använder under arbetstid. Men alla nämnde bara vad de gör på fritiden. Det visar på dilemmat med balansen. De känner sig skyldiga om de går på en promenad under arbetstid fast det är viktigt att bearbeta klientmötena. Diakonerna är själva sina egna arbetsverktyg, och verktygen måste man underhålla, säger Franck.

De som jobbar ensamma i en liten församling på en liten ort känner mycket folk på orten som de också träffar utanför arbetstid.

– Ju mindre ort, desto större chans att de träffar klienter ute bland folk. Det är lite sorgligt att de undviker att gå till butiken eftersom de oroar sig för att träffa klienter som mår dåligt, säger Franck.

– För ensamma diakoner i en liten församling är det också en utmaning att de saknar kollegialt stöd. Det är inte samma sak att diskutera med en annan anställd. Därför uttryckte många en önskan att förmannen var mer förtrogen med deras arbete, säger Mutai.

Hur stort problem sekundär traumatisering är har de inte undersökt.

– Vi utredde inte om de drabbats, utan vi såg på hur man ska förebygga det, säger Mutai.

Text och foto: Johan Sandberg


Petra Lindblad, trebarnsmamma, jobbar vid studentkåren och hör till de aktiva som har ringt upp medlemmar om att kandidera.

FÖRSAMLINGSVALET. Ett öppet klimat i församlingen, där kyrkoherden är tydlig, öppen och mottaglig för förslag och motförslag. Det har skapat en bra utgångspunkt för församlingsvalet i Åbo. Petra Lindblad har suttit i arbetsgruppen som har vaskat fram många nya kandidater. 12.10.2022 kl. 10:00
Maria Mountraki började som konferensassistent för åtta år sedan – sitter nu i ledningen för Kyrkornas världsråd

ekumenik. Ortodoxa Maria Mountraki från Helsingfors blir en av 150 som leder arbetet i Kyrkornas världsråd. 11.10.2022 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSVALET. – Det är dags att se över kyrkans oändligt krångliga valsystem, anser Siv Sandberg som är en av Svenskfinland ledande sakkunninga på demokratifrågor. 11.10.2022 kl. 15:59

Helsingfors. Den vacklande ekonomin i Matteus församling i Helsingfors blir inte bättre av att svenska församlingar i huvudstaden fusioneras. Driv på att höja skatte­öret i stället, föreslås i en rapport till domkapitlet. 6.10.2022 kl. 15:04
Johanna Holmäng bor i Forsby, men kring tio dagar i månaden arbetar hon i Umeå.

FÖRLOSSNING. Redan som sjuåring visste Johanna Holmäng att hon ville bli barnmorska. Hennes jobb är hennes kall. Varje dag möter hon stor förväntan, men vissa gånger också bottenlös förtvivlan. – Ibland måste jag gå från sorgens rum in i glädjens, då är det inte lätt att hålla masken, säger hon. 28.9.2022 kl. 13:31
Jonas Ahlforn ser kyrkans
styrka i att möta människor i kris, för kyrkan har redan reflekterat över de stora livsfrågorna.

PREPPERPRÄST. När Sverige inte hade ett enda stridsflygplan att sända upp då Ryssland övade kärnvapenanfall gick det upp för prepperprästen Jonas Ahlforn i Örebro att det inte räcker att bunkra upp toalettpapper som förberedelse för en samhällskris. 29.9.2022 kl. 11:00
Prästerna Mari Puska (t.v.) och Malena Björkgren vid synodalmötet i Åbo. Biskop Bo-Göran Åstrand talade till 180 präster om folkkyrkan i förändring

BORGÅ STIFT. Efter pandemin har det varit svårare att få till dop. Begravningar och minnesstunder har förändrats. Vid prästernas synodalmöte i Åbo sade biskop Bo-Göran Åstrand att kyrkan inte blir som förut – också dess särställning som folkkyrka ifrågasätts nu i riksdagen. 29.9.2022 kl. 00:00
När de skrev om sitt liv upptäckte Mårten och Kjell Westö nya saker om varandra.

SYSKON. Kjell Westö och Mårten Westö är bröder, författare och spelar i samma band. De har ärvt ett depressivt stråk, men hanterar det på olika sätt. Den ena är intensiv, den andra är lugn. Den ena ber ibland, den andra köpslog en gång med Gud och blev avslöjad som spelare. 28.9.2022 kl. 10:38
– Jag har ritat mycket i hela mitt liv, säger Moa Eklund.

BORGÅ STIFT. 21-åriga Moa Eklund har skapat logon för Borgå stifts hundraårsjubileum. – Sedan jag flyttade till Helsingfors har jag fått upp ögonen för gemenskapen i stiftet, säger hon. 26.9.2022 kl. 19:09
Birgitta Yavari-Ilan, 77, säger att hon har haft två heliga drömmar i livet – att hitta kärleken och att finna Gud som hon växte upp utan att känna.

KRISTEN BILDKONST. Den svensk-israeliska konstnären Birgitta Yavari-Ilan åkte för 50 år sedan ut ur Vetlanda i Småland i sin ljusblå Volkswagen för att bosätta sig i Jerusalem. För en generation i Norden har hon stått för ett kristet bildspråk kring tro, kärlek och glädje. 27.9.2022 kl. 19:00
Genusforskaren och teologen Cecilia Nahnfeldt från Uppsala ser ut att bli ny teologiprofessor vid Åbo Akademi.

Åbo akademi. Genusforskaren och teologen Cecilia Nahnfeldt blir sannolikt ny professor i praktisk teologi vid Åbo Akademi. Fakultetsrådets val ska ännu formellt bekräftas av universitetets ledning. 27.9.2022 kl. 16:52
I Esbo som med närmare 15 000 medlemmar är landets största svenska församling – blir det inget församlingsval i höst.

FÖRSAMLINGSVALET. I Esbo, Grankulla och Vanda blir det inget församlingsval på svenska i höst. Orsak: för få kandidater. I Esbo var Jannika Lassus valombud för den enda kandidatlista som nu besätter alla 26 platser med 26 kandidater – i landets största svenska församling. 23.9.2022 kl. 11:32
Hanna Jensen har skrivit två böcker om minnessjukdomar, en om sin pappa och en om sin mamma. – Efter första boken tänkte jag att jag aldrig mer ska skriva om ämnet, men jag kände att jag hade något att säga som kunde hjälpa andra.

ALZHEIMER. När Hanna Jensens mamma fick en minnessjukdom blev mamman aktiv, företagsam, pratsam – och väldigt ilsken. – Det fanns en tid då jag var så frustrerad att jag inte ville se henne i ögonen, men idag ser jag på mamma med varm blick. 22.9.2022 kl. 16:15
Teemu Laajasalo och Irja Askola.

JÄMSTÄLLDHET. Kyrkostyrelsen har beviljat kyrkans pris för jämställdhet och likabehandling till biskop emerita Irja Askola. 22.9.2022 kl. 15:09
Julie Yu-Wen Chen har som Taiwanfödd professor en knepig sits att leda ett Beijingfinansierat institut vid Helsingfors universitet.

kina. Professorn i Kinastudier Julie Yu-Wen Chen vid Helsingfors universitet har rötter i Taiwan. Hon oroar sig för Kinas växande hot mot hennes hemland. Hon är kristen och försöker avsluta varje dag med att lyssna på en predikan online. 15.9.2022 kl. 10:37

För Giséla Linde blev kursen Livsstegen en kraftfull livsinventering.

mariehamn. När Giséla Linde gick kursen Livsstegen fylldes hon av vördnad över hur mycket vi orkar med – och hur mycket kraft vi har. Hon fick också syn på att kyrkan ofta står för en mer generös blick än världen utanför. 16.11.2022 kl. 10:42
Helena Rönnberg är kaplan i Sibbo svenska
församling och leder där tolvstegsgruppen ”Steg för livet”, där man inte behöver ha något särskilt beroende.

GUDSBILD. När Helena Rönnberg växte upp var Gud en sträng far som krävde ständiga prestationer – och matade hennes egen perfektionism. Idag är Gud bara en sak för henne: kärlek. 14.11.2022 kl. 15:13
Centralförvaltningen ska ha sina pengar. Kyrkomötet backade lättnader.

ekonomi. Församlingarna får inte de utlovade sänkta pensionsavgifterna. Kyrkomötet ansåg att vi lever i osäkra tider och ändrade sitt beslut från i fjol höstas. Pengarna ska betalas till Helsingfors som förut. 11.11.2022 kl. 16:38
Den lilla missionsorganisationen Ely:s missionär Kari Tynkkynen arbetar som kyrkoherde i tre församlingar i Estland.

mission. Den lilla utbrytargruppen ur SLEY fick inte officiell status helt utan gnissel i kyrkomötet och biskopsmötet. 11.11.2022 kl. 13:50
När saker är svåra att greppa kan humorn ha en viktig uppgift, anser Alfred Backa.

KOMIKER. Komikern och författaren Alfred Backa räds inte utmaningar. När han fick frågan om han vill underhålla Borgå stifts alla präster med en show blev svaret naturligtvis ja. 10.11.2022 kl. 16:08