Du hann vara kyrkoherde i tre månader innan pandemin slog till, hur har det format dig och ditt jobb?
– Flera planer blev pausade innan jag riktigt hann bli varm i kläderna. För en otålig människa har det inte varit det lättaste. Å andra sidan har pandemin varit en god lärare i hur inkluderande, tydlig, lyhörd och öppen jag ska vara i min kommunikation. När jag tycker jag är öppen, behöver jag vara ännu öppnare.
– Tillit föder kreativitet. Jag har fått se hur känslorna gått upp och ner för oss alla men hur vi turvis sporrat och peppat varandra i arbetslaget och jag har också fått se hur församlingsbor ställt upp för varandra. Och jag har förstått hur otroligt värdefull den fysiska gemenskapen är. Aldrig vill jag att någon ska komma in i en kyrka och känna sig utanför. Vi behöver andas tillhörighet och inkluderande även efter pandemin.
Hur ser du på höstens verksamhet?
– Jag har valt att se hoppfullt på höstens verksamhet. Vi startar upp allt enligt det vi planerat men delvis i mindre grupper eftersom restriktionerna kräver det. Mycket måste vi tänka om med, men vi har gått in för att göra allt vi kan inom myndigheternas gränser för att öppna upp på ett tryggt sätt.
Vad gör du själv när livet känns för stressigt eller ovisst?
– Jag är en bilbedjare. Jag pendlar till och från jobbet och den sträckan är min egentid mellan jobb och familj. I bilen ber jag högt, lyssnar på musik på hög volym, sjunger högt och nollar mig själv.
– Jag rör också mycket på mig och lyssnar på ljudböcker, det är avkoppling för mig. I de stunder då allt stormar hårt omkring mig är det personer med lyssnande öron och stora hjärtan som bär mig. Jag är tacksam över att jag har sådana i mitt liv.
Hurdan är Sibbo församling?
– Sibbo svenska församling är en arbetsplats som det känns lätt att stiga in i varje morgon. Det beror på att det är en arbetsgemenskap som är varm och fylld av skratt och en församling som ger av sig själv. Många ställer upp, bjuder till, delar med sig, bryr sig om, ber och uppmuntrar.
Vad tror du är viktigt att satsa på för att Sibboborna ska uppleva sin församling som relevant nu och i framtiden?
– Att lyssna in; hela tiden fråga oss om vi gör rätt saker, för vem vi gör det och hur vi gör det. Vi måste ha högt i tak utan att förlora substans och djup, och visa i ord och handling att våra gudstjänster är församlingens gemensamma fest som vi skapar tillsammans och firar tillsammans. Ingen ska någonsin behöva känna att den inte blir sedd eller accepterad då den kommer till kyrkan.
– Församlingen behöver också alltmer finnas där människor är och det genom att till exempel pricka in de händelser i kommunen där vi vet att många människor rör sig.
