Kom, ett av de vackraste orden

Kolumn.

Under en vandring i skogen kom jag att fundera en del på allt det negativa vi matats med under den senaste tiden. Det är inte bara viruset som tär på våra själar utan också alla de nyheter som irriterar och som tenderar att stjäla vår glädje och vårt livsmod i den här tiden. Stormakternas kamp, unga mänskor som gör varandra så illa att liv släcks, listan kunde göras lång.

3.3.2021 kl. 05:59

Även om jag hör till den yrkesgrupp som fått hålla igång en del grupper och på det sättet ändå mött unga i skriftskolan och hjälpledarskolningen, så har min själ också oroats ibland.

Där i skogen på promenaden och i tjejgruppen med mina gymnasieflickor så har vi funderat på vad det är vi saknar mest och det kan sammanfattas i ordet: KOM!

Att inte få säga: ”kom” eller ”välkommen” är som ett stort hålrum, som skapar tomhetskänsla. Visst är det bra att kunna träffa någon vän eller till och med ses i den lilla gruppen, men vår kallelse och vår längtan är gemenskap. Han som kallar är gemenskap.

”Kom alla ni som törstar”

”Kom med mig till en öde plats och vi kan vara ensamma och vila er lite”

”Kom, alla ni som är tyngda av bördor, jag ska ge er vila”

”Kom och följ mig”

”Kom, bordet är dukat”

Flickorna och jag var överens om att det vi mest saknar nu är kvällsmässa med nattvard. Att få höra: ”Kom, allt är redo”, att få samlas vid altarrundeln och höra ”För dig”!

I alla tider har kyrkan fått vara den plats där mänskor samlats för att hämta styrka och kraft i gemenskapen kring ordet och nattvarden när livet känts motigt och svårt. Nu när den möjligheten inte ges oss så blir vi vingklippta och känner inte att vi, som det står i Jesaja, kan hämta den styrkan och få vingar som örnarna, som flyger utan att mattas. Vi mattas och längtar efter den gemenskapen: Kom!

Varje ”kom” i den här världen är inte en inbjudan till god gemenskap, tyvärr. Det finns så många ”kom” som lockat mänskor in i dåliga relationer, där man i stället trasats sönder och livet mist både ursprungsmening och hopp. En del av de ”kom” vi mötts av har varit frestelser som glänste på ytan men som lämnade oss i en bottenlös olust.

Många är vi som känt att vi i nattvarden möts av en helande gemenskap, att han som säger: ”Kom till mig” verkligen bjuder oss sin förlåtelse, frid o mening. På djupet! Då vi upptäckt det så börjar vi längta ännu mer efter att kunna säga: ”Välkommen”. Nu får vi hjälpas åt i vår väntan och längtan. Vi håller ut lite till.

Maria Lassila är ungdomsarbetsledare i Pedersöre.

Maria Lassila


METODISTKYRKAN. Tolkning i Metodistkyrkans "högsta domstol" i USA stoppar Åbo metodistförsamlings planer på att lämna samfundet. 17.1.2025 kl. 18:07

kyrkomusik. John L Bell, präst i Church of Scotland, arbetar bland annat för att kyrkomusiken ska förnyas. Han har gett ut många samlingar med sånger och böcker om liturgi och kyrkomusik. Han gästar Helsingfors och Johannes församling den 7–8 februari. 15.1.2025 kl. 12:49

FINLANDSPRIS. Biskop emeritus Gustav Björkstrand har tilldelats Svenska Akademiens Finlandspris för år 2024. Prisbeloppet är 100 000 kronor. 14.1.2025 kl. 17:17

VÄGLEDNING. På torsdagskvällen hölls den första presentationen av den nya strategin för Borgå stift på Evangeliskt center i Vasa. Men biskop Bo-Göran Åstrand påpekade genast i inledningen att det inte är en strategi i traditionell mening arbetsgruppen tagit fram. 9.1.2025 kl. 22:02

ekonomi. Jonathan och Aron Vik från Åland har startat Sackaiosfonden – ett projekt som förenar ekonomi och tro. De vill bidra till kristen verksamhet och inspirera andra, samtidigt som de utforskar vad det innebär att tjäna Gud i sina framtida karriärer. 8.1.2025 kl. 18:32

SÅNG. Huvudgästen vid kantorsdagar i Vasa i februari är den skotske prästen och psalmskaparen John L Bell, känd för de så kallade Iona-sångerna. Inför detta slår jag upp hans bok The Singing Thing – a case for congregational song. Frågan är: Varför sjunger vi? Bokens innehållsförteckning är ett svar i 10 punkter på denna fråga: 28.1.2025 kl. 11:06

PRÄSTVIGNING. På trettondagen fick Borgå stift en ny präst när teologie magister Andrey Heikkilä vigdes till ämbetet i Borgå domkyrka. 7.1.2025 kl. 10:46

ENKÄT. Vi på Kyrkpressen är intresserade av hur finlandssvenskar läser och uppfattar Bibeln. Det är sista chansen - enkäten stänger i kväll. 26.12.2024 kl. 10:00

KÖRMUSIK. Bandmusik fyller Andreaskyrkan när Kyrkpressens redaktör kliver in under genrepet inför julkonserten med gospelkören His Master’s Noise. Koristerna Emilia Nylund, Viktor Nylund och Rabbe Tiainen sätter sig ner för en pratstund. 2.1.2025 kl. 16:11

KÖRSÅNG. Körsång skapar en känsla av samhörighet, säger Pia Bengts, stiftssekreterare för gudstjänstliv och musik i Borgå stift. 2.1.2025 kl. 16:17

MIRAKEL. För Tiina Kumpuvuori har det varit ett mål att trots sin cp-skada kunna leva ett så normalt liv som möjligt – och att bilda familj. – Jag vill inte vara den som man tycker synd om. 2.1.2025 kl. 08:56

Svenska kyrkan. I Svenska kyrkan med dess 5,5 miljoner medlemmar ser trenderna ut att vända. Finlandssvenska Emma Audas och Patrik Hagman som jobbar med prästrekrytering och opinionsbildning i Sverige ser ny glädje och nytt förtroende kring kyrkan. 30.12.2024 kl. 19:00

relationer. Vill du bli en bättre människa eller livskamrat 2025? – Var frikostig med respons och ge av din odelade uppmärksamhet, säger Jan-Erik Nyberg. 28.12.2024 kl. 08:00

julmusik. Här kommer 38 minuter, en del mera sällan spelade jullåtar – i genren pop, rock and praise. 12.12.2024 kl. 10:00

JULHÄLSNING. Kyrkpressen och Fontana Media önskar alla våra läsare en riktigt god och fridfull jul! 23.12.2024 kl. 13:22

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12