Den svenska teologen och författaren Joel Halldorf har skrivit boken ”Gud: Jakten”, som försöker gå i dialog med den andliga längtan som finns i vår tid.
– Sverige beskrivs ibland som världens mest sekulariserade land, men det betyder inte att här saknas tro och helighetslängtan. Detta finns över allt, och det tar sig uttryck i allt från en jakt på extatiska erfarenheter till konsumtion och nationalism. Det är detta jag försöker få fatt i, förklarar Joel Halldorf.
Vi lever i en tidsålder som kallas ”gudlös och materialistisk”, ändå tycks människor drabbas av existentiell svindel. Varför?
– Vi tycks ha en inneboende törst efter helighet. Och dessutom ett sinnesorgan – i brist på bättre ord – som darrar när tillvarons bråddjup uppenbaras. Vi människor beskriver oss gärna som ”homo sapiens”, den förnuftiga varelsen. Men vi är ”homo adorans”: den dyrkande varelsen.
Hur skulle du förklara ”en gränserfarenhet” för en som inte alls tror på Gud?
– Jag tror som sagt att även människor som inte kallar sig religiösa har sådana erfarenheter. Faktum är att om man studerar litteratur, konst, musik eller film så ser man att där finns gott om beskrivningar av andliga erfarenheter utanför de traditionella religionerna. Vad jag syftar på är sådana där ögonblick när kosmos ställer ett fönster på glänt, och man anar något av evigheten bortom tiden.
Vad vill titeln på din bok,”Gud: Jakten”, säga oss?
– Jag skriver om gudslängtan, och jag hävdar att den moderna människans sökande efter Gud har formen av en jakt. Vi jagar, aningen rastlöst, efter det heliga. Det märks inte minst i det växande intresset för starka upplevelser, det forskarna kallar för ”peak experiences”. Hit hör både dramatiska väckelsemöten i karismatisk stil, men också arenarock, droger och idrottsupplevelser. Jag ser jakten som ett tecken på vår längtan, men samtidigt vill jag uppmuntra till ett mer tålmodigt och stillsamt sökande. Vi behöver öva oss att finna den Gud som alltid är närvarande, oavsett var vi är.
Hur känns det att ge ut en bok på ett sekulärt humanistiskt förlag?
– Det var väldigt roligt! De uppmuntrade mig hela vägen, både att skriva om andlighet och existentiellt sökande och att resonera teologiskt.
»Vi är civiliserat oense, vilket bara det är en bra sak i en så polariserad tid som vår.«
Du och förlagschefen för Fri Tanke, Christer Sturmark, ”förenas i insikten att existentiell reflektion, oavsett livsåskådning, är oerhört mycket bättre än likgiltighet och nihilism”. Berätta mer!
– Jag och Christer Sturmark har olika uppfattningar om en del saker, men vi förenas i frågorna. Vi har samtalat mycket, både på scen och privat, och respekterar varandras olikheter. Vi är civiliserat oense, vilket bara det är en bra sak i en så polariserad tid som vår. Sedan är båda intresserade av frågor som rör sanning och mening, liksom av andliga erfarenheter.
Du ger tre handfasta andliga råd i slutet av boken. De är inte speciellt specifikt kristna råd. Vill du kort berätta om dem?
– De tre råd jag ger handlar om att uppmuntra människor att utveckla vanor och finna gemenskaper för andlig fördjupning. Själv är jag ju kristen, och skulle gärna se att fler började be och gå i kyrkan. Men för den som tycker att det skulle vara främmande är det en god sak om han eller hon söker andlig fördjupning. Att man börjar gå den vägen, och så får man se vart den för en. Det är viktigt för oss som människor att inte ignorera den här delen av oss.
Du tycker att högmodet och rädslan är de mest förödande lasterna för människan i allmänhet och för det andliga äventyret i synnerhet. Kan du berätta varför du tycker det?
– Vilken bra fråga! Jag tänker att de här lasterna är så allvarliga bland annat för att de gör oss passiva. Högmodet har den effekten eftersom det får oss att tro att vi redan vet allt och inte behöver utforska mer. Vi förväxlar oss själva med Gud, och tror att vi har hela kunskapen och kan frälsa oss själva. Rädslan får oss att stänga fönstret mot världen och sluta oss i oss själva. Vi vågar oss inte ut på den omtumlande resan mot Gud. Båda kortsluter med andra ord vårt andliga sökande, vår naturliga rörelse mot Gud.
