Som motvikt till jobbet och för att orka i vardagen tycker Per Göthelid det är viktigt att hålla sig i form både fysiskt och psykiskt. På fritiden försöker han vara aktiv och idrotta, och sjunger en del.

”Jag tror inte att döden är slutet”

Närpes.

– På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid.

29.10.2020 kl. 12:14

Per Göthelids svärföräldrar hade blomsteraffär och begravningsbyrå i Närpes. Att ta över den hörde egentligen inte till planen – men planerna förändrades.

– År 2007 flyttade vi upp från Sibbo till Närpes, och 2009 tog jag över firman. Min fru fortsatte som lärare.

Själv är han i grunden sjukskötare – kanske inte så långt steg till att bli begravningsentreprenör, funderar han.

Per Göthelid

  • Begravningsentreprenör vid Engelqvist i Närpes.
  • Förtroendevald i Närpes församlings kyrkofullmäktige.
  • Familj: frun Mona-Lisa och två vuxna barn som studerar i Vasa.
  • Reser gärna, som avbrott i vardagen.


Det är ett jobb
som kräver flexibilitet och beredskap på det mesta. Döden följer ingen tidtabell.

– Man kan försöka göra en bra planering, och så inser man när dagen är slut att det blev något helt annat.

I slutet av veckorna är det ofta begravningar.

– Vi har som kutym att alltid vara med på varje begravning.

Begravningsbyrån betjänar ett område som sträcker sig över Närpes och Kaskö. Men det har också blivit många längre resor i arbetets tecken. I trakten bor en hel del människor med ursprung i andra länder och han har till exempel kört avlidna som velat begravas hemma i Bosnien eller Kosovo.

– Vi är två stycken som åker. Det tar några dygn ner, så det blir fem–sex dagar innan man är hemma igen.

"Vid plötsliga dödsfall tycker jag nog det är jobbigt, och när barn och unga människor går bort. Samtidigt är det ju ganska sunt att man känner så."


Att vara begravningsentreprenör
är ett jobb, men Per Göthelid vill inte att det ska bli rutinmässigt.

– Det är viktigt att man tar det på allvar och sätter sig in i den anhörigas situation.

Det gäller att hitta balansen mellan empati och att bli personligt engagerad.

– Vid plötsliga dödsfall tycker jag nog det är jobbigt, och när barn och unga människor går bort. Samtidigt är det ju ganska sunt att man känner så.

Han ser mycket av traktens kyrkor genom sitt jobb och är även förtroendevald i Närpes kyrkofullmäktige sedan några år.

– Min far var pastor i Missionsförbundet. Tron har hängt med sedan jag var liten, den är en del av vardagen.

För honom är den en trygghet.

– Jag tror inte att döden är slutet. Jag hoppas att det också kan inge trygghet när jag pratar med anhöriga.

Samtidigt är det väldigt viktig för honom att vara lyhörd för de människor som kommer till honom – de har olika bakgrund, olika religioner och åskådningar.

Att alla kommer att dö är ett faktum, men Per Göthelid märker att vi människor är duktiga på att förtränga det.

– Det känns som att det är lite mänskligt att göra det, att man inte tänker så mycket innan man hamnar i det.

Det sägs ju att hoppet är det sista som överger en. Kanske är det därför vi helst undviker att prata om vad som ska hända när någon av våra nära eller vi själva inte längre finns.

– Men jag tror det skulle bli lite lättare om man skulle våga bejaka att vi alla ska dö en gång. Samtidigt vet man inte när det sker. Det är ju viktigt att leva varje dag och ta hand om varann, vi vet inget om framtiden.

För de anhöriga kan det vara en liten lättnad att veta något om hur den som gått bort velat ha det.

Du som jobbar med det här, har du själv funderat på det?

– Jag har inte gjort det faktiskt, inte ännu.

Nu vid allhelgona går Per Göthelid som så många andra till kyrkogården i Närpes, tänder ljus för nära och kära och ser på alla lågorna som lyser upp mörkret.

Emelie Wikblad



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

ekumenik. Laura Häkli börjar i höst leda det dagliga arbetet med Ekumeniska rådet. Hon kommer från Finska Missionssällskapet. 10.4.2025 kl. 15:16

jakobstad. Det kommande året är det Catharina Englund som är tf kyrkoherde i Jakobstads svenska församling. Det är med ”skräckblandad förtjusning” hon går in i uppgiften. 10.4.2025 kl. 12:11

STRATEGI. Nu i vår tar arbetet med en ny strategi på allvar fart i Jakobstads svenska församling. Samtliga medlemmar i församlingen bjuds med i arbetet med den nya strategin. 10.4.2025 kl. 12:17

domprost. Domkyrkoförsamlingen i Borgå vill välja ny domprost i november. Församlingen har begärt att tjänsten lediganslås av domkapitlet i sommar. Valet skulle göras som ett direkt val av församlingsmedlemmarna. Valdagen blir preliminärt den 9 november. 9.4.2025 kl. 15:45

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22