Som motvikt till jobbet och för att orka i vardagen tycker Per Göthelid det är viktigt att hålla sig i form både fysiskt och psykiskt. På fritiden försöker han vara aktiv och idrotta, och sjunger en del.

”Jag tror inte att döden är slutet”

Närpes.

– På sätt och vis blir det vardag. Man inser att döden är en del av livet, säger begravningsentreprenör Per Göthelid.

29.10.2020 kl. 12:14

Per Göthelids svärföräldrar hade blomsteraffär och begravningsbyrå i Närpes. Att ta över den hörde egentligen inte till planen – men planerna förändrades.

– År 2007 flyttade vi upp från Sibbo till Närpes, och 2009 tog jag över firman. Min fru fortsatte som lärare.

Själv är han i grunden sjukskötare – kanske inte så långt steg till att bli begravningsentreprenör, funderar han.

Per Göthelid

  • Begravningsentreprenör vid Engelqvist i Närpes.
  • Förtroendevald i Närpes församlings kyrkofullmäktige.
  • Familj: frun Mona-Lisa och två vuxna barn som studerar i Vasa.
  • Reser gärna, som avbrott i vardagen.


Det är ett jobb
som kräver flexibilitet och beredskap på det mesta. Döden följer ingen tidtabell.

– Man kan försöka göra en bra planering, och så inser man när dagen är slut att det blev något helt annat.

I slutet av veckorna är det ofta begravningar.

– Vi har som kutym att alltid vara med på varje begravning.

Begravningsbyrån betjänar ett område som sträcker sig över Närpes och Kaskö. Men det har också blivit många längre resor i arbetets tecken. I trakten bor en hel del människor med ursprung i andra länder och han har till exempel kört avlidna som velat begravas hemma i Bosnien eller Kosovo.

– Vi är två stycken som åker. Det tar några dygn ner, så det blir fem–sex dagar innan man är hemma igen.

"Vid plötsliga dödsfall tycker jag nog det är jobbigt, och när barn och unga människor går bort. Samtidigt är det ju ganska sunt att man känner så."


Att vara begravningsentreprenör
är ett jobb, men Per Göthelid vill inte att det ska bli rutinmässigt.

– Det är viktigt att man tar det på allvar och sätter sig in i den anhörigas situation.

Det gäller att hitta balansen mellan empati och att bli personligt engagerad.

– Vid plötsliga dödsfall tycker jag nog det är jobbigt, och när barn och unga människor går bort. Samtidigt är det ju ganska sunt att man känner så.

Han ser mycket av traktens kyrkor genom sitt jobb och är även förtroendevald i Närpes kyrkofullmäktige sedan några år.

– Min far var pastor i Missionsförbundet. Tron har hängt med sedan jag var liten, den är en del av vardagen.

För honom är den en trygghet.

– Jag tror inte att döden är slutet. Jag hoppas att det också kan inge trygghet när jag pratar med anhöriga.

Samtidigt är det väldigt viktig för honom att vara lyhörd för de människor som kommer till honom – de har olika bakgrund, olika religioner och åskådningar.

Att alla kommer att dö är ett faktum, men Per Göthelid märker att vi människor är duktiga på att förtränga det.

– Det känns som att det är lite mänskligt att göra det, att man inte tänker så mycket innan man hamnar i det.

Det sägs ju att hoppet är det sista som överger en. Kanske är det därför vi helst undviker att prata om vad som ska hända när någon av våra nära eller vi själva inte längre finns.

– Men jag tror det skulle bli lite lättare om man skulle våga bejaka att vi alla ska dö en gång. Samtidigt vet man inte när det sker. Det är ju viktigt att leva varje dag och ta hand om varann, vi vet inget om framtiden.

För de anhöriga kan det vara en liten lättnad att veta något om hur den som gått bort velat ha det.

Du som jobbar med det här, har du själv funderat på det?

– Jag har inte gjort det faktiskt, inte ännu.

Nu vid allhelgona går Per Göthelid som så många andra till kyrkogården i Närpes, tänder ljus för nära och kära och ser på alla lågorna som lyser upp mörkret.

Emelie Wikblad



Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskoparna fick tack för sin vägledning och sin "medmänsklighet och sitt bejakande av kärleken mellan människor". 10.6.2025 kl. 14:31

PINGSTKONFERENS. Stefan Sigfrids är pingstpastor i fjärde generation. Förra veckan var han programchef för Världspingstkonferensen med över 6 000 deltagare i Helsingfors. 10.6.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. I Borgå domkyrka vigdes på söndagen fyra personer till tjänst i Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland. 9.6.2025 kl. 19:43

SAMKÖNAD VIGSEL. Finlandssvenska laestadianer och evangeliska skrev på protestuppropet. Folkmissionen driver utvecklingen. 9.6.2025 kl. 14:00

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 12:54

KORSHOLMS SVENSKA FÖRSAMLING. Kyrkoherde Mats Björklund var den enda sökande till kaplanstjänsten i Korsholms svenska församling. 6.6.2025 kl. 13:58

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

METODISTKYRKAN. Efter pensioneringen från Ekumeniska rådet blir Mayvor Wärn-Rancken ledare i den finskspråkiga metodistkyrkan. 16.6.2025 kl. 09:54