Vid sidan av musik är navigation och båtliv ett stort intresse för Yngve Svarvar. Han har också byggt några småbåtar.

"Musiken i kyrkan ska inte bara vara programutfyllnad"

kvevlax.

Över 30 år undervisade han i musik i grundskolan. Men också efter pensioneringen är musiken ett heltidsjobb för Yngve Svarvar. Hans engagemang som kör- och orkesterledare ser inte till församlingsgränser

30.9.2020 kl. 12:40

Egentligen var det tänkt att han skulle bli jordbrukare. Istället blev det klasslärarstudier vid seminariet i Nykarleby.

– Jag gick i den sista årskurs som dimitterades med titeln folkskollärare, berättar Yngve Svarvar.

Men han sökte också till seminariet med en baktanke om att få studera mer musik. Seminariets nya piporgel och en lärare i Pedersörekantorn Hans Sandell gjorde det möjligt. Efter några år kunde Yngve Svarvar tentera för vicekantorsexamen.

– När seminarietiden närmade sig slutet föreslog seminariets musiklektor, Rafael Ahlbeck, att jag skulle börja studera musikvetenskap vid Åbo Akademi.

Sandell och Ahlbeck är två förebilder som han minns med tacksamhet.

– De gav mig starka intryck genom allt jag fick lära mig av dem och hur de var som personer.

Efter studierna arbetade han några år som klasslärare i Nykarleby och kantor i Munsala församling. Från år 1975 fram till pensionen var han lektor vid Vasa övningsskola och undervisade i huvudsak i musik i årskurs 3–9. Ibland arbetade han också som timlärare vid Pedagogiska fakulteten.

– Det jag speciellt minns från tiden vid övningsskolan är hur vi under en lång, lång rad av år ordnade en julkonsert i Trefaldighetskyrkan i Vasa. Det skapade en väldigt fin samhörighet mellan lärare och elever att öva in och förbereda de här konserterna.

På hans föll lott att leda en stor kör med orkester.

– I orkestern spelade både lärare och elever, ibland också någon förälder.

Sammansättningen och instrumenten varierade från år till år, men en orkester blev det alltid.

Yngve Svarvar

  • Född i Kvevlax 1944, bor nu i Maxmo.
  • Gift med Eivor, har tre barn och sex barnbarn.
  • Har arbetat som lärare i musik vid Vasa övningsskola.
  • Nu aktiv i musiklivet i församlingarna i Kvevlax och Vörå.

Ekumeniken berikar musiklivet

– Efter pensioneringen har jag nog sysslat med musik mer eller mindre på heltid, säger Yngve Svarvar.

Idag handlar det om musik i församling och kyrka.

– Det blev naturligt för mig ända från barndomen att vara ekumenisk – fast man visste inte att det hette så på den tiden. Jag hade en mormor som flitigt tog mig med till lutherska kyrkan och föräldrar som tog mig med till missionskyrkan och växte upp i båda de här sammanhangen.

Tillsammans med Kvevlaxkantorn Rodney Andrén leder han en pensionärskör med sångare från alla ortens församlingar.

– Då människorna i en by ser att kristna från olika läger kan ha andlig gemenskap så tror jag att det kristna livet blir trovärdigare.

Yngve Svarvar sjunger också i kyrkokören, där han är vice dirigent, och i manskören och leder orkestern Stråkdraget – en stråkorkester förstärkt med några blåsare som idag har cirka ett dussin medlemmar.

För körledaren gäller det att ha en känsla för andan i kören och tänka sig in i hur koristerna upplever nya sånger.

– Medlemmar i en och samma kör kan vara ganska olika när det gäller musikalisk nivå. Det handlar mycket om att hitta en balans mellan de olika kravnivåerna.

Eftersom han och frun numera bor i Maxmo är han också aktiv i församlingslivet där och har till exempel varit kantorsvikarie i Vörå församling.

– Tidvis har det varit rätt livligt, jag har spelat på otaliga gudstjänster och förrättningar genom de här åren.

Han tycker att musiken i kyrkan ska ha en roll i att förkunna det kristna budskapet.

– Den ska inte bara vara en programutfyllnad.

Genom musiken får människor också lovsjunga och uttrycka tacksamhet till Gud.

– Ibland behövs musik som ger tröst och uttrycker hoppet om himlen.

Han tycker inte heller att man ska underskatta betydelsen av musikalisk skönhet och hur den kan öppna sinnet för det andliga. Han hoppas att de som har makt att påverka slår vakt om församlingens musikliv och inte sparar bort det.

Emelie Wikblad



ÅLANDS UNGA KYRKA. Trots de spartanska omständigheterna blev ungdomarnas resa till Taizé i Frankrike en upplevelse de aldrig kommer att glömma. Det var gemenskap, tusenskönor och fåglars glädjesång dygnet runt. 1.7.2024 kl. 16:32

konfirmandarbete. Åbo svenska församling svängde på hela skriba-konceptet. Under en solig eftermiddag på ön Kakskerta berättar kyrkoherde Mia Bäck varför. 28.6.2024 kl. 15:17

Nekrolog. Anita Höglund, omtyckt krönikör och tidigare redaktör vid Kyrkpressens föregångare Församlingbladet, har dött. 25.6.2024 kl. 10:44

INGERMANLANDS KYRKA. Missionsorganisationerna har svarat på biskopsmötets frågor om prästvigningarna i Sankt Petersburg. Den ena av dem utmanar biskoparna om hur man tillämpar och tolkar ett missionsavtal. 10.6.2024 kl. 15:50

lekholmen. Nora Sønnerstad är hjälpledare vid Johannes församlings skriftskolläger för tredje sommaren. Hon kommer också att jobba som holmungdomsledare med den öppna verksamheten. Bara tanken att vara på Lekis halva sommaren och kalla det för mitt sommarjobb är ganska ”win-win". 29.5.2024 kl. 20:32

ungdomsarbete. TV-talang blir ny sakkunnig för ungdomsfrågor vid kyrkans svenska central. Han får bland annat ansvar för UK - Ungdomens kyrkodagar 6.6.2024 kl. 12:00

BESVÄR. Två medlemmar i Petrus församlings församlingsråd har lämnat in ett så kallat kyrkobesvär till Helsingfors förvaltningsdomstol över domkapitlets beslut att välja Pia Kummel-Myrskog till kyrkoherde i Petrus församling. 5.6.2024 kl. 21:13

ETT GOTT RÅD. Om Yvonne Terlinden fick en pratstund med sitt yngre jag skulle hon diskutera sin rastlöshet och sin perfektionism. 6.6.2024 kl. 08:00

Personligt. Som barn drabbades Lina Forsblom av leukemi och räddades till livet av en ryggmärgstransplantation. 23 år senare höll hon på att dö av blodförgiftning. – Jag tror inte det var Guds vilja att jag skulle bli sjuk. Men Gud kan använda sjukdomarna, bara jag låter mig bli använd, säger hon. 5.6.2024 kl. 10:18

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan behöver se över sitt nätverk av församlingar. Omkring 40 av dem överlever inte årtiondet ekonomiskt. 5.6.2024 kl. 10:00

KLIMATKRISEN. KP-redaktören Rebecca Pettersson bevittnar en soluppgång hon aldrig borde ha sett. Det blir början till en ekologisk skuldspiral, och jakten på ett hopp som håller. 4.6.2024 kl. 09:46

SAMKÖNADE PAR. Jenny Jansson var delegat vid Metodistkyrkans generalkonferens när samfundet fattade beslut om att godkänna samkönade vigslar. 3.6.2024 kl. 20:28

INGERMANLANDS KYRKA. Den ingermanländska kyrkans präster skapar förvirring bland kyrkfolket, säger ärkebiskop Tapio Luoma. I vems mässa går man, till vilken kyrka blir ens barn döpt? 3.6.2024 kl. 10:00

STIFTSFULLMÄKTIGE. Anita Ismark fortsätter leda stiftsfullmäktige. Missnöje med att den konservativare kandidatlistan blev illa representerad i personvalen. 30.5.2024 kl. 18:45

SOMMARLÄGER. – Arrangörerna får akta sig, för jag tror det kommer mer folk i år än ifjol då de som avvaktade får höra att lägret funkar bra i Nykarleby också, tror Anna Finell. 29.5.2024 kl. 20:04

kyrkomusiker. Fiona Chow är ny kantor i Borgå svenska domkyrkoförsamling. Under pandemin hade hon tråkigt medan kyrkorna stod tomma. Det var en perfekt tid att öva orgel! Och så blev hon kyrkomusiker. 10.2.2025 kl. 11:48

FÖRFÖLJELSE. 380 miljoner kristna i världen blir förföljda och diskriminerade, skriver Open Doors i sin senaste årsrapport. Finländare som turistar i Turkiet, Marocko, Egypten eller Vietnam tänker kanske inte ens på det. 7.2.2025 kl. 18:47

Personligt. Simon Westerlund har alltid fascinerats av berättelser – från barndomens sagor till historiens stora skeenden. Hans resa har tagit honom från från studier i historia till läraryrket, och från den Evangelisk-lutherska kyrkan till den ortodoxa tron. 29.1.2025 kl. 15:41

KYRKOR I USA. Varumärket Proud Boys har betecknats stå för rasistisk nyfascism och våld i USA. Nu ägs rörelsens namn av en afroamerikansk kyrka i Washington som de vandaliserat. 7.2.2025 kl. 13:03

ANDLIG TORKA. Ivern är borta. Gud är tyst och bönen en ansträngning. Någon gång bestämde vi oss för att tro, kanske nyligen eller kanske för trettio år sedan. Det var så fint på den tiden! Det var så lätt att be. Vi var så ivriga. Vi tänkte att vi hade listat ut allt: så här skulle det härefter vara i vårt liv, så här helt och kärleksfullt och hängivet. Vi tänkte att det skulle vara lätt. Vi tänkte att vi hade hittat hem. 6.2.2025 kl. 12:10