Till prästvigningen återstår ett halvår. Före det ska Dennis Svenfelt, 24, göra församlingspraktik i Petrus församling i Helsingfors.
– Jag siktar på att bli prästvigd i januari och jag hoppas jag blir ordinerad till Pedersöre. Men jag brukar alltid svara på frågan om jag ska bli präst att inget är klart tills prästkragen är på. Gud kan ännu stänga och öppna dörrar.
Han sticker inte under stol med att han som laestadian kämpar med ämbetsfrågan. Rörelsen godkänner inte kvinnor som präster.
– Jag har aldrig haft problem att bli prästvigd tillsammans med kvinnor. Men det finns vissa utmaningar i frågan om jag kan samarbeta. I nuläget tror jag att skulle kunna samarbeta vid enstaka tillfällen men jag vet inte om jag kan ingå i ett medarbetarteam. Jag har varit öppen med min tvekan i samtal med biskopen. Vi har haft en bra diskussion som jag antar att vi ännu behöver fortsätta.
Hur samtalen med biskopen slutar vet han ännu inte.
– Jag är beredd på att biskopen inte vill viga mig för att jag är för konservativ eller för osäker. Min bön är att Herrens vilja får ske i januari.
Han säger att man måste vara överens om vad man ska bygga när man bygger en församling tillsammans.
– Jag vet heller inte hur jag i praktiken skulle reagera eftersom jag inte kan förställa mig situationen fullt ut. Jag brottas ännu och därför pendlar mitt svar ännu en del.
Därför har han heller inte svar på alla frågor som folk ställer honom.
– I nuläget upplever jag i alla fall en så stark kallelse att bli präst i Pedersöre att jag vågar ta det här trossteget. Även om jag inte hinner få alla svaren tills dess.
Att få en förordning till Pedersöre skulle han se som en trygghet.
– Dels för att jag känner medarbetarna och dels för att mina teologiska reflektioner inte är klara. Jag känner också en kallelse till att tjäna människorna här.
Han upplever att det inom den laestadianska rörelsen finns delade åsikter om hans planer.
– Jag vet inte hur rörelsen kommer att bemöta mig som präst. Det finns de som tycker det är bra jag blir präst och de som är emot det. Så finns det de som inte reflekterat över saken. Oavsett kommer jag inte att bryta med rörelsen.
Han funderar på att sammanställa en skrift där han berättar om sin väg från kvinnoprästmotståndare till präst i folkkyrkan.
– Risken är att det finns många förutfattade meningar åt både det ena och det andra hållet.
Kände kallelse som 13-åring
Redan som 13-åring upplevde Dennis kallelsen till tjänst i kyrkan.
– En kväll när jag läste Bibeln fick jag en känsla av att här finns mycket som är svårt att förstå. Då ställde jag frågan till Gud om jag ska vara en som förklarar och öppnar ordet. Jag upplevde då ett Gud svarade ja. Sedan dess har jag haft ett intresse för teologi.
– Jag känner mig lite som Jesaja som blev formad redan i moderlivet.
Han är uppvuxen i Kållby och fick i samband med skriftskolan en stark kontakt med Tomas Enlund som då var ungdomsledare i församlingen. Dennis gick med i församlingens ungdoms- verksamhet och blev hjälpledare.
Under studierna har han blivit prövad som person.
– Jag har genomgått en sorts smält-ugn där jag känt både förvirring och ilska. Teologistudier är en process där man får klarhet och så försvinner plötsligt klarheten.
Han tror att tron utmanas i olika grad i olika universitet.
– Åbo är överlag ganska trospräglat. Men det beror ju på vilka ämnen man väljer. Jag har studerat främst dogmatik. Jag tror man kan få problem om ens tro inte är stark när man kommer och om man inte vandrar med Herren i vardagen. I varje årskurs finns det studerande vars tro förändras åt någondera hållet.
Dennis ser två utmaningar i att omsätta den teoretiska utbildningen med det praktiska arbetet i församlingen.
– Universitetet är i sig själv är inte intresserat av att forma andliga män och kvinnor som är jätteredo för församlingslivet. Förutom andlig formning kunde kyrkan erbjuda mer utbildning inom praktiska områden som kompenserar det universitet inte kan ge, bland annat i pedagogik och i mänskomöten. Får man inte den vägledningen kan vissa saker bli utmanande. Som sommarteolog har jag fått stor hjälp av Annika Snellman, församlingens ledare för barnverksamheten, som varit den lärobok jag inte fått läsa.
Hip hopen fick ta baksätet
Den andra utmaningen beskriver han som den akademiska bubblan han som studerande levt i under fem år då han jobbat aktivt med teologin
– Den är ganska olik verkligheten i församlingen. Medan jag fördjupat mig under fem år kan jag ha lagt till ett språk som är svårt för folk som känner mig att förstå medan jag kanske undrar över att de inte alls reflekterat över saker som jag bearbetat. När man som ung och ivrig kommer in i en församling är en annan utmaning att hitta balansen mellan att församlingsmedlemmarna inte upplever att man försöker förändra allt och att den iver man känner inte kvävs utan får komma församlingen till välsignelse. Det kräver ömsesidig vishet.
Under studietiden har han satt sitt stora intresse för hip hop på is.
– Jag har inte kunnat utöva hip hoppen som jag velat, kört med handbromsen på, vilket varit frustrerande. Ibland känns det som lågan slocknat, men ibland blossar den upp igen. Jag brukar rappa på sommarens konfirmandläger – i kombination med ett vittnesbörd. Jag vill inte släppa det för jag upplever att Gud kan göra något av det. Jag upplever det viktig att våga hålla drömmen vid liv, att våga tro stort att Gud kan göra underbara saker och kombinera det med sund underkastelse att Guds vilja får ske.
Som rappare använder Dennis artistnamnet EMCE D. Egentligen skulle det räcka med MC D, men Dennis såg en risk att bli kallad Mac D. Inom hiphopkulturen är MC förkortning av Master of Ceremonies, ceremonimästare. Som MC rappar Dennis inte bara utan han följer också hiphopkulturen.
Redan nu planerar Dennis att fortsätta studera. Han siktar på doktorsstudier. Mariologi är ett möjligt forskningsområde.
– Det kan bli något om vilken inverkan mariologi har på fromhetslivet. Jag vill förstå läran om Maria och hur mariologin tar sig uttryck i de katolska och ortodoxa troendes liv och vilka andra teologiska områden mariologin berör. Jag vill fylla kunskaps- luckan om mariologin som de flesta protestanter har.
– Det som trosbekännelsen formulerar: vi tror på en helig, allmännelig kyrka har alltid varit en självklarhet för mig. Vi är alla förenade i Kristus. Bland annat det här ligger till grund för mitt intresse att undersöka den mariologi som våra katolska och ortodoxa trossyskon tillämpar.
Uppdaterad 5.8 kl 11.01 med några rader om samtalen med biskopen som fallit bort i redigeringen av texten.
