Barn kan lära oss be enkelt

Catarina Bärlund-Palm har varit församlingsaktiv ända sedan barnsben. Församlingslivet har gått i arv från föräldrarna som också är engagerade och aktiva i församlingen. Hon är uppvuxen i samma församling som hon nu arbetar för. Här har hon gått i söndagsskola och sjungit i både barn-, ungdoms- och kyrkokör.

– Vi hade också en barockensemble där jag spelade blockflöjt. Jag var ledare på barnläger och konfirmandläger och har suttit en tid i församlingsrådet. Ett uppehåll från all församlingsaktivitet hade jag under flera år när jag bodde i norra Helsingfors och Vanda.

– Matteus har alltid känts som min hemförsamling och under min ungdomstid som mitt andra hem. Jag tillbringade ju flera kvällar i veckan i församlingen.

Skriftskoletiden var betydelsefull för Bärlund-Palm.

– Det var en bra tid, minns jag. Jag hade en barnatro och den förstärktes under skriftskoletiden.

Hon minns inte att hon skulle ha haft några allvarligare troskriser.
 
– Men visst har tron prövats många gånger, säger Bärlund-Palm.
Under studietiden vid Peffan (pedagogiska fakulteten) i Vasa var hon aktiv i Peffans kristna grupp och i Studentmissionen.
I Vasa upplevde hon också för första gången en kulturell skillnad mellan hennes egna lite mera ”liberala” kristna bakgrund och en österbottnisk kristen kultur som var mera sträng.

Tiden i Vasa innebar en fördjupning av troslivet.

– Jag upplevde att jag stod inför ett val och att jag medvetet behövde välja min kristna tro och en kristen livsstil. Var står jag själv? var en fråga jag ställde mig.

Den kristna atmosfären i Vasa var starkt ekumenisk. Många av studiekamraterna hade en frikyrklig bakgrund.

– I många år sjöng jag i His Master´s Noise och det är ju också en ekumenisk gemenskap. Musiken har alltid varit viktig för mig.

Det personliga andaktslivet värderar Bärlund-Palm högt.

– Speciellt som församlingsanställd tror jag det är viktigt att man får tillräckligt mycket egen andlig näring. Annars kan det bli svårt att ge vidare till andra.

Hon tror att det finns en risk att man som församlingsanställd tycker att man genom själva arbetet får tillräckligt med andlig input.

– Jag försöker själv med större och mindre framgång ta den egna dagliga bönetiden för mig själv. Barn har en väldigt naturlig inställning till bön. Jag tror att vi vuxna kan lära oss av barnen att inte krångla till det för mycket.

Kontakt med daghem och skolor
Catarina Bärlund-Palm är ledare för barn- och familjeverksamhet i Matteus församling i östra Helsingfors. Hon började som vikarie men är nu anställd på heltid och har lett verksamheten i två och ett halvt år. Tidigare arbetade hon som klasslärare i tjugo år.

Läs hela artikeln i papperstidningen.