Arbetet som livsstil

Då familjen också är engagerad i företaget får Christer Lönnqvist ändå umgås med dem både på arbets- och fritiden.

– Familjen betyder mycket för mig. Jag skulle inte orka annars. Barnen avlöser mig en del kvällar, annars jobbar jag från öppning till stängning.
Den här hösten har varit speciellt arbetsintensiv. Sedan de två äldsta barnen återvände till studierna i Åbo och den yngsta gör sin värnplikt har han jobbat från morgon till kväll. Men i januari räknar Lönnqvist med att läget lättar lite när sonen blir civil.
 
För fyra år sedan kom Christer Lönnqvist till Oravais Livsmedel. Först som anställd, sedan som kompanjon – därefter tog han över hela verksamheten. Varje förändring skedde med ett års mellanrum. Numera är den äldsta sonen delägare i butiken, vilket gör honom till den tredje generationens handelsman.

Christer Lönnqvist är uppvuxen i en matbutik. Hans pappa var delägare i två butiker i Jakobstad.

– Jag fick butikslivet hemifrån och blev intresserad av det redan som barn.
 
Tillsammans med sin bror tog han över en av pappans butiker i november 1988. Några år senare köpte de verksamheten i den andra av pappans gamla butiker och stängde den första. De hade knappt flyttat in när butiken brann.

– Jag hade just lagt sista hyllan på plats. Trots undersökningarna fick vi aldrig riktigt reda på brandorsaken. Branden började i alla fall nära kassan. Försäkringen täckte skadorna och avbrottet.

Någon mening med branden ser Christer Lönnqvist inte.

– Även om man får vara arg på Gud så var jag det inte. Det var bara att ta det som det var. Inget annat hjälpte än att kavla upp ärmarna och börja om.

Den ofrivilliga stängningen varade i fyra månader medan butiken byggdes upp på nytt. Sedan kom nästa motgång. Sparkedjan såldes i september 2006 och den nya ägaren gav inte bröderna fortsatt hyreskontrakt.

– Jag tror att man lär sig något av motgångarna och att man växer av dem, säger han. I dagens läge har det kommit många nya butiker till Jakobstad så det var kanske bra att jag kom mig bort därifrån.
I det skedet gick bröderna skilda vägar. Christer Lönnqvist fick jobb på en av marketarna i staden och brodern inom livsmedelsproduktionen.

– Jag var mera intresserad av handel än min bror så jag tog över butiken i Ytteresse ett halvår senare. Den satsningen var ett misstag och den höll på att knäcka mig ekonomiskt. Jag var fem före konkurs. Då kunderna är för få och kostnaderna för stora tar pengarna slut. Det förstår ju vem som helst.
 
Arbete och fritid går ihop
Den första tiden i Oravais pendlade Lönnqvist mellan hemmet i Jakobstad och Oravais.
 
– Det blev långa arbetsresor. Jag pendlade i ett och ett halvt år innan jag skaffade lägenhet i Oravais. Jag är ganska bra på att koppla om tankarna, men arbetet och fritiden går nog för det mesta ihop. Det är en livsstil.

Lönnqvist tror att det finns en Guds ledning i att han kom till Oravais.

– Jag har fått tron hemifrån, säger han. Jag har en ganska enkel tro som jag inte för så mycket väsen om.

Tron syns också till en del i butiken. Bland utbudet finns en del CD-skivor med kristen musik och bland böckerna finns några andaktsböcker.

– Men jag har nog öppet på söndagarna. Jag tycker jag måste det då andra har det. Det styrs dessutom av butikskedjan.

Läs hela artikeln i papperstidningen.