Nyårsönskning: ett nytt liv

– Det började då jag var tio år, berättar Mikko.

– Jag började sniffa lim och använda droger. Jag stod inte ut med inkomstskillnaderna. Alla fick sina kläder och saker från Stockmann medan jag själv fick allting från loppis. Det ledde till att jag blev något av en clown bland de andra barnen och det började gå utför med mig.

Jag träffar Mikko på Vepa på Vasagatan i Helsingfors. Dagligen besöker kring 30 personer Vepa för att få ett varmt mål mat, värme och socialt umgänge. De flesta är bostadslösa.
Stämningen är dämpad men man anar att de som är här känner varandra och känner sig hemma här fastän det inte sägs så mycket.
 
Offer för droger och våld
Mikko är 40 år och har precis fått en ny bostad. Som sextonåring tvingades han börja betala hyra åt sina föräldrar och som nittonåring blev han utsparkad hemifrån. Sin första lägenhet fick han inte behålla länge – amfetaminanvändandet blev för intensivt.
 
– Jag blev utsparkad därifrån och sedan följde en tid av överlevnad. Jag har sovit i källare och trappuppgångar. Man lär sig hur man ska klara sig.
Risto är omkring 50 år. Han har nyligen fått en lägenhet i samma hus som Mikko. Också han blev utkastad hemifrån som tonåring.

– Jag slog pappa för att han slog mamma, berättar han. Jag behövde bara bli tillräckligt stark för att göra det men efter den händelsen var jag inte längre välkommen hemma.

Risto flydde till ökända Christiania i Köpenhamn och rökte sig slut på hasch. Han är både blandmissbrukare och alkoholist och har varit inblandad i stölder – men han menar att livet varit värre förut. Han går inte in på detaljer men säger att saker och ting är i ordning nu.

– Livet är okej nu. Eller så bra det nu kan bli, säger han utan någon större övertygelse i rösten.
 
Fängelse
Mikko kom ut från fängelset förra våren. Han har suttit inne i sex och ett halvt år för grovt rån och andra brott. Hur länge han suttit i fängelse under hela sitt liv vet han inte.

– Första gången jag gjorde ett försök att råna en guldsmedsaffär var 1995 då Finland vann ishockey-VM för första gången, säger han. Det lyckades inte och jag åkte fast. Jag försökte med ett rehabiliteringsprogram för att undvika en fängelsedom men orkade inte genomföra det och i stället hamnade jag i fängelse.

Nu har Mikko rena händer för första gången på många år. Den onda cirkeln har varat i sjutton år.

– Jag har varit hemlös sedan 2003 förutom då jag satt i fängelse. Men nu har jag fått en lägenhet.

Livet på gatan
Att bo på gatan är inte en dans på rosor. Det gäller att överleva. Både Mikko och Risto har varit med om våld.

– Jag bröt foten en gång när jag blev slagen med ett bollträ, berättar Mikko. Jag råkade bara sova på fel plats vid fel tidpunkt.

Också tvister med ordningsvakter är något de ofta varit med om.

Läs hela artikeln i papperstidningen.