Diskussionen om en utredning om att avstå från vigsel till äktenskap slutade efter tre dagar och ett sextiotal inlägg med att kyrkomötet remitterade biskopsmötets framställning till konstitutionsutskottet. Den tog plats, och hade den här gången också utrymme i agendan att göra det på grund av en inte så ärendetung session.
Det var väntat att professor emerita Eila Helanders utredning, beställd av biskopsmötet, skulle leda till aktivitet i talarstolen. En viss dramatik blev det också.
Den första sessionsdagen valde ordföranden att avbryta ombudet Niilo Räsänänens tal, något som föranledde presidiet att rensa luften kring saken följande dag när debatten återupptogs.
Flera gånger under plenum påpekades det att strängt det gäller att fokusera på framställningen som handlar om utredningen om att avstå från vigselrätten.
I korridorerna bedömde flera av ombuden ändå att måndagen också hade bjudit på en vändning i den låsta diskussionen om kyrkans viga eller inte viga samkönade par och att det fanns en ny ton av vilja att lösa det hela.
Som en vändpunkt nämndes ombudet Jouni Turtiainens inlägg där han tackade Helander för utredningen och konstaterade att den kompromiss hon föreslår är enda vägen framåt i ett låst läge.
– En kompromiss bygger på element där bägge parter avstår från något för att få behålla något. Tro mig, så löste också apostlarna många strider. Helanders kompromiss betyder inte att kyrkan överger den bibliska äktenskapssynen. Den tillåter bara en annan handlingsmodell, inför livets realiteter. Så gör vi också i kyrkan till exempel när vi viger frånskilda.
Turtiainen är kyrkoherde i Espoonlahden seurakunta. Hans offentliga kursändring i frågan kompletterades med en utmaning:
– Jag frågar er, bästa ombudsvänner. Är ni redo för en kompromiss och kyrklig konsensus, eller vill ni in i det sista hålla fast vid det ni ser som det enda rätta? Den här frågan riktas till oss alla. Är svaret ja har det en prislapp. På den står det att vi har kört fast så illa att vår kyrka kanske brister av sina egna strider om äktenskapet.
Också biskopsmötets sekreterare, Jyri Komulainen twittrade när debatten var över för den här gången:
”Sju år på åskådarläktaren i kyrkomötet, och jag märker en ny kompromissvilja i luften.”
Ombudet Patrik Hagman återvände i sitt inlägg på onsdagen till Turtiainen och uppmuntrade utskottet att beakta dennes förslag att låta präster förrätta civil vigsel mellan samkönade utan att kyrkan gör några förändringar i sina dokument om äktenskapssynen.
Enligt Hagman är Turtiainen den enda som talat högt om vad han själv måste avstå från för att hitta en lösning – medan övriga sett på vad andra borde tumma på.
Han ser ändå vissa med kompromissen.
– Det skulle förstärka den urholkning av vår kyrkas ämbete som inleddes när motståndare till kvinnliga präster började hävda att deras samvete går före kyrkans gemensamma tro, ett sätt att tänka som nu tagits över av präster på andra sidan av det teologiska spektret. Dessutom förutsätter det att staten ändrar sina lagar, alltså i praktiken att vi som kyrka blir mer beroende av staten, i stället för mindre, som är vad jag tror vi behöver sträva till. Och självklart är förslaget otillfredställande för dem av mina vänner som längtar efter att få gifta sig i sin kyrka, men som nu inte får det. Jag vet att de kommer uppfatta detta som en halvmesyr: att visserligen få gifta sig i en kyrka, med en präst som vigselförrättare, men inte i en kyrklig förrättning. Och mitt hjärta kommer att krossas när jag tvingas förklara att det här var det bästa vi kunde åstadkomma.
Biskoparnas framställning tas upp nästa år, tillsammans med ett liknande ombudsinitiativ i frågan.
