I framtiden ska par kunna gifta sig i kyrkan även om bara en av dem är medlem. Kyrkomötet beslöt efter en livlig diskussion och omröstning att en sådan ändring i kyrkoordningen ska beredas.
Idag är kravet för kyrklig vigsel att båda parterna är medlemmar i kyrkan och har fått konfirmandundervisning.
Diskussionen kretsade mycket kring ifall kravet på medlemskap är något som knyter människor till kyrkan eller uppfattas som exkluderande. Öppenhet och att alla kyrkans medlemmar har rätt att ta del av kyrkans tjänster ställdes mot farhågor om att ändringen skulle minska incitamenten för människor att höra till kyrkan.
Biskop Teemu Laajasalo var kritisk och frågade om det finns bevis på att ändringen är till kyrkans fördel.
– VIlken betydelse ger vi medlemskapet i kyrkan? Finns det en risk att budskapet om den här ändringen inte berättar om kärlek till medmänniskan utan andas misströstan, osäkerhet och dåligt självförtroende?
Andra som ställde sig positivt ansåg att man inte så mycket borde se till vad som är strategiskt smart, utan till de människor frågan berör.
– När ett ungt par kommer till någon av våra präster och säger “vi vill ha en kyrklig vigsel men bara en av oss hör till kyrkan” – ska vi då kunna säga att de är välkomna? frågade ombudet Ulla-Maj Wideroos.
En del ställde sig även tveksamma till att ändringen skulle innebära att en person som hör till en annan religion kunde få kyrklig vigsel.
– Det är verklighet att människor gifter sig över religionsgränser. För dem är det ingen självklarhet att be om kyrklig vigsel. Om en hindu eller muslim vill ha kyrklig vigsel har hen gjort stora beslut i sitt liv, kommenterade ombudet Rolf Steffansson.
Ombudet Ulla Ruusukallio kommenterade hela diskussionen:
– Det här är min nionde kyrkomötesvecka och jag blir allt mer övertygad om att kärnan i vår tro är Fadern, Sonen och Äktenskapet – eller Äktenskapet, Sonen och den helige Ande.
"Det här är min nionde kyrkomötesvecka och jag blir allt mer övertygad om att kärnan i vår tro är Fadern, Sonen och Äktenskapet – eller Äktenskapet, Sonen och den helige Ande."
Lagändring gör elektroniska möten möjliga
Kyrkomötet godkände enhälligt en ändring i kyrkolagen som möjliggör elektroniska möten i församlingar och andra förvaltningsorgan i kyrkan.
Syftet är att möjliggöra sammanträden under coronapandemin. Möjligheten till elektroniska möten tryggar också beslutsfattandet i kyrkan i motsvarande situationer i framtiden.
Elektroniska möten medför också flexibilitet i beslutsfattande i församlingar där avstånden är långa, minskar möteskostnaderna och främjar kyrkans klimatmål.
Ändringen i kyrkolagen ska ännu godkännas av riksdagen.
Främja jämställd terminologi
Kyrkomötet godkände ett förslag om att vidta åtgärder för en mer jämställd och jämlik terminologi i kyrkan.
– En del av utskottets medlemmar uttryckte oro över att beteckningar som “esimies” och “kirkkoherra” upprätthåller en bild av att ledarskappositioner tillhör män och att det kan höja tröskeln för kvinnor att söka sig till dem, berättade allmänna utskottets ordförande fältbiskop Pekka Särkiö som exempel.
Kyrkostyrelsen fick i uppdrag att kartlägga de könsbundna beteckningarna som används i kyrkas samt vilka alternativ som finns. Församlingarna ska instrueras att använda ett jämställt språk i kommunikationen och förvaltningen. När det kommer naturliga tillfällen till det ska beteckningarna uppdateras i lagtexterna.
Arbetar med församlingsstrukturer
Det finns en efterfrågan på tydliga kriterier, en tröskel för när en församlings ekonomiska läge blir så kritiskt att man behöver ingripa i församlingsindelningen.
– Vi vet att många församlingar har det ekonomisk svårt. Det finns skäl att ta tag i situationen i tidigare skede, presenterade förvaltningsutskottets ordförande Aulikki Mäkinen.
– En svårighet har varit att kriterierna är omfattande och till viss del ger utrymme för tolkning.
Många församlingar vill förbli självständiga även om ekonomin inte räcker till. Kriterierna som finns används på olika sätt i olika delar av landet. Kyrkomötet beslöt att kyrkostyrelsen ska uppdatera sina anvisningar. Man ska också se till att församlingarna själva årligen granskar sin situation utgående från kriterierna.
I förslaget ingick också att lägga in bestämmelser i kyrkoordningen om kriterierna och domkapitlens skyldighet att inleda en utredning då de uppfyllts, men de delarna röstades ner.
Nej fick också ett initiativ om att utreda en sammanslagning av stift och kyrkliga samfälligheter. Kyrkomötet beslöt enligt förvaltningsutskottets betänkande att låta initiativet förfalla.
Enligt utskottet skulle det ha lett till omfattande ändringar i kyrkans grundläggande strukturer om initiativets idéer förverkligats. Dessutom skulle utredningen i sig vara både dyr och tidskrävande.
