Att äta tillsammans är mer än bara maten. Det handlar om att dela gemenskap, ibland om att minnas dem som en gång satt vid bordet men inte längre gör det. Det finns många måltidsgemenskaper att upptäcka i Helsingfors – kanske en just för dig?

Äta. Minnas. Dela.

Måltiden.

Vid bordet sker matunder när vi delar och minns – eller saknar.

4.5.2017 kl. 14:02

(Jerusalem ca år 30). Och medan de äter:

– Det här brödet …

Sorlet tystnar.

Han håller det högt över bordet, bryter det demonstrativt.

– … det är jag. Minns mig nästa gång ni äter det.

Äta. Så ofrånkomligt. ”Äta-bör-man-annars-dör-man”. Och ändå. Äter gör man. Och, du vet. Dör.

Äta – minnas

Jag ringer Helena Salenius. Hon har engagerat sig som frivillig i Matteus församling i gruppen Kvinnor mitt i livet. Den sköter teserveringen efter församlingens kvällsmässor en gång i månaden.

– Vad betyder det för er gemenskap att äta tillsammans?

– Vi har aldrig talat om någon medveten strävan med maten. I början när vi träffades kunde vi laga mycket mat för att ta hem till familjerna, därför att vi tyckte att vi inte kunde vara borta utan att göra något nyttigt. Nu fungerar det bäst med helt oplanerade knytkalas. Hinner man inte laga något så är det inte ett problem. Lite som den urkristna kärleksmåltiden.

Hur ser du på kopplingen mellan att äta och att minnas? Jag tänker på den av era medlemmar som inte längre finns med er.

– Den är jättestark. Det öppnar minneslagren att komma ihåg ”vems recept var det här” eller ”vem brukade alltid göra pepparkaksdegen”. Hon var idésprutan som kom med nya recept. Ibland kan jag tänka”det här receptet borde jag visa för N” innan jag inser att det inte går längre.

Äta – kropp

”Detta är min kropp” sa Jesus. ”Var gång ni äter den, gör det till minne av mig.” Mat och kropp hör ihop. När allt fungerar som det ska vill de varandra väl. Gör varandra väl.Men så finns också berättelsen om hur allt slår snett. Maten – kroppen blir ett ohanterligt trassel. Plötsligt spjärnar de emot varandra. Illvilligt blir maten kroppens fiende och kroppen matens.

Katrin Björklund studerar till socionom på Arcada och skriver sitt examensarbete om ätstörningar. I vår leder hon på frivllig basis New ID - en kurs om mat, kropp och identitet i Petrus församling. Hon ser ett stort behov av stöd när det gäller förhållandet till kropp och mat.

– Mat är alltmer något du äter bara för att må bra. Njutningen har försvunnit. Utseendet och en vältränad kropp blir krav. Många tror att de inte duger sådana som de är. Att äta tillsammans kan vara en fin upplevelse. Men om det inte finns en gemenskap kan ätandet bli ångestfyllt.

Och det är inte bara unga som kämpar. Gruppen har just nu deltagare i olika åldrar. Tanken är att det ska bli fler liknande kurser när satsningen tar slut i vår.

Vad tänker du själv om maten?

– Måltiden är en gemenskapsgrej. Jesus gick ofta hem till folk för att äta. Det var viktigt för honom att visa att han kunde äta tillsammans med dem – också med fariséer och föraktade.

Äta – dela

Det är veckolunch i Johannes församling. I trappan till Högbersgården röjer sorlet att det är fullsatt. Tack vare pengar från stiftelsen Lugnet kan församlingen bjuda en rejäl lunch varje fredag. En snabb överslagsräkning ger ca 60 matgäster. ”Det börjar exakt 12:15”, strålar damen mittemot. ”Vi är så tacksamma över det här!”Min bordsgranne är också glad över att hon har hittat hit, sent i livet:

– När man är mitt uppe i allt och jobbar tänker man inte på sådant här. Att bli pensionerad var ett abrupt avbrott. Det behövs rutiner i livet, och det här är en sorts rutin.

Mellan huvudrätten (köttfärsbiff) och efterrätten (fruktsallad) stiger sorlet igen. Konversationer förs i grupper med två, tre. Huvuden böjs mot varandra.

Hon tillägger eftertänksamt:

– Visst kan jag laga mat hemma också, men vem ska jag prata med? Väggarna?! Här får jag träffa andra.

Maten är viktig. När vi äter den tillsammans blir vi kropp.

May Wikström



BROTTSMISSTANKE. Polisen i Österbotten har en pågående förundersökning om händelser i en av de svenskspråkiga församlingarna i regionen. 18.9.2025 kl. 11:13

Kolumn. För ett drygt år sedan tog jag ett jättesprång ut i det okända. Jag sade upp mig från ett tryggt jobb med stabil inkomst för att i stället bli frilansande musiker och skådespelare och egenföretagare. 16.9.2025 kl. 09:56

bibeln. Vad väger tyngre i teologi och bibelsyn? Orden i sig? Eller den sak orden pekar på? Emeritusbiskop John Vikström lämnar en text till några biskopskolleger och till andra i kyrkan. Det är ett slags bokslut, skriver han. 11.9.2025 kl. 14:49

UNGDOMSKÖR. Niklas Lindvik är en av själarna i den evangeliska rörelsens musikliv. Han leder Slefs ”intervallkör” Evangelicum. 10.9.2025 kl. 17:43

METODISTKYRKAN. De finlandssvenska metodisterna använder rätten att avvika från samfundets internationella linje, som sedan 2024 bejakar samkönade äktenskap. 7.9.2025 kl. 11:51

LÄRKKULLA. Språkvetaren Juhani Jäntti är direktor för Lärkkulla stiftsgård som har verkat sedan 1950 och nu firar sina 75 år 2.9.2025 kl. 20:00

BISTÅNDSSAMARBETE. Finska Missionsällskapet och Kyrkans utlandshjälp påminner om att Petteri Orpos regering redan har skurit ner biståndet till de fattigare i världen med en miljard euro. 4.9.2025 kl. 18:51

SJUKHUSPRÄST. Döden. Det är vad Benjamin Häggblom upplever som den allra svåraste delen av sitt jobb som sjukhuspräst. Han står själv svarslös inför den. Men oberoende av om han kommer i kontakt med minnessjukdom, psykos eller cancer så är hans främsta verktyg det samma: närvaro. 2.9.2025 kl. 19:00

relationer. Nej, det kommer ingen perfekt partner på en vit häst och räddar oss. Och nej: konflikter är inte farliga. De är en möjlighet! Jan-Erik Nyberg har skrivit en bok om det som är det finaste och svåraste i livet: relationer. 1.9.2025 kl. 14:39

ARKITEKTURHISTORIA. Nu vill finländska forskare räta ut alla frågetecken kring Åbo domkyrkas ålder och medeltida interiör. – Man kan säga att Åbo domkyrka är landets viktigaste byggnad, säger Panu Savolainen, biträdande professor i arkitekturhistoria. 1.9.2025 kl. 10:55

NÄTVERKET KYRKFOLKET. Under laestadianernas sensommarmöte i Kållby informerade Stig-Erik Enkvist, verksamhetsledare för LFF, att nätverket Kyrkfolket planerar att börja viga egna präster. Till organisationerna inom nätverket hör bland annat LFF och Slef. 28.8.2025 kl. 18:57

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

Bibel. Tankar om vår diskussion, dess orsak och centrala fråga. Vad är det ytterst fråga om i våra fortsatta debatter om kvinnliga präster, homosexualitet, köns- och sexuella minoriteter och samkönade äktenskap? frågar ärkebiskop emeritus John Vikström. 10.9.2025 kl. 10:35

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

BÖNEHUS. Det har funnits drygt 400 bönehus i Svenskfinland. Kjell Herberts har dokumenterat alla 250 som funnits i Österbotten de senaste 150 åren. Nu har kartläggningen med bild och fakta gett ut en färsk bok, En ton från himlen och en doft av kaffe – Österbottens bönehus. 9.12.2025 kl. 18:08

Personligt. När Janne Sironen var sju år tog hans pappa sitt liv. Idag har han själv en sjuårig son. – Att jag fick Peter var så stort. 9.12.2025 kl. 13:00

SPRÅK. Språkförbistringen väcker irritation vid flera svenska församlingar inom Borgå stift. På domkapitlet manar man till lugn. 8.12.2025 kl. 13:17