En ny period inleds i Margita Lukkarinens liv då hon går i pension om ett år. – Jag vill vara närvarande för våra barnbarn så som min mamma också varit och är i våra barns liv.

"Jag har litat på att jag landar där jag ska"

profilen. Hon har ofta fattat drastiska beslut i livet, men tillförsikten har präglat hennes tillvaro.
– Jag har litat på att jag landar där jag ska. Och de gånger jag inte landat snyggt har det också haft en betydelse, säger Margita Lukkarinen.
4.11.2016 kl. 00:00

De sista höstlöven faller i Karleby centrum. Margita Lukkarinen flyttade för en månad sedan från ett hundra år gammalt hus till en lägenhet i stan.

– Här har jag mina rötter, säger hon och berättar om den harmoniska uppväxten på Kyrkbacken, dit hon flyttade när hon var bara några år gammal.

Hemma fick hon en jordnära kristen fostran.

– Jag blev inte slagen med Bibeln i huvudet men fick lära mig vad som är rätt och vad som är fel, att bry mig om andra och se det goda och det positiva. Det har präglat hela min person. Jag har svårt med människor som närmar sig saker via problem.

Att hon alltid sett möjligheter i stället för bekymmer har präglat också hennes yrkesliv. Många gånger har hon gjort drastiska val i karriären. Som när hon grundade ett eget företag, och när hon sålde det. Och nu senast, när hon blev VD för en organisation med inre stridigheter, trots att många avrådde henne.

"När det blir för inrutat, när för få åsikter ryms med, drar jag mig hellre undan och betraktar det som sker på avstånd."

– Jag har burit med mig tron att livet bär. Jag har vågat hoppa, många gånger, och litat på att jag landar, och landar väl. Om jag inte landat väl så har jag ändå landat där jag ska.

Kampen för kvinnliga präster

Margita Lukkarinen gick i söndagsskola som barn, och via vänner och bekanta kom hon senare med i väckelserörelsen Kyrkans Ungdoms verksamhet.

– Men så småningom tyckte jag att åsiktskorridoren blev för trång. När det blir för inrutat, när för få åsikter ryms med, drar jag mig hellre undan och betraktar det som sker på avstånd.



Hon blev vuxen, byggde hus och flyttade till Nedervetil med sin man.

– Jag upplevde att klimatet i församlingen där var helt annat än det var i Karleby. De vanliga ortsbornas inställning till kyrkan var okonstlad, kyrkan var en naturlig del av vardagen.

Det var frågan om kvinnliga präster som gjorde att Margita Lukkarinens engagemang i kyrkan växte sig starkt i början av 2000-talet. Hon är en av dem som grundade rörelsen Alla gemensamt, som kämpade för att kvinnliga präster skulle få predika i Karleby församling.

– Jag blev till slut väldigt engagerad. Vi bildade en valmansrörelse som samlade verkligt många människor till öppna möten. Det var befriande, men det var också jobbigt. Under processen upplevde jag ofta att det tog mer än det gav.

På den tiden var hon inte förtroendevald i församlingen, vilket hon senare blev.

– Men det var fruktansvärt att från sidan se hur hårt mina vänner i församlingsrådet blev åtgångna, hur de blev antastade och anklagade för att de hade fel tro.

Alla frågor blev konflikter, också sådana som inte hade med kvinnliga präster att göra. Det tog lång tid att få till stånd en egentlig dialog.

– Tyckte du på fel sätt var du genast i periferin. Jag kommer särskilt ihåg en händelse då jag var i kyrkan och prästen som predikade började prata i ornitologiska termer om gökungar. När det var som värst var det så jag, och många med mig, blev utpekade, som gökungar som församlingen närt vid sin barm men som sedan äter dem ur boet.

Det rör på sig i Karleby

Nu har läget neutraliserats i Karleby och någon konfliktsituation finns egentligen inte längre, säger Margita Lukkarinen.

– Jag tror att våra motståndare till slut insåg att vi menade allvar. Vi var inte bara politiker eller kvinnosakskämpar. Vi var människor i församlingen som trodde på samma saker som de gjorde, vi var inte deras fiender.

I dag är det i stället andra saker på det religiösa fältet i Karleby som bekymrar. Väckelsepredikanten Patrick Tiainen samlar stora skaror omkring sig och sin församling Word of Faith, något som oroar en del i trakten.

"Jag är skeptisk till rörelser av det här slaget. Det är alltid farligt när en väckelserörelse byggs upp kring en person."

– Det tycks finnas ett underlag för sådana här rörelser i Karlebynejden, de kan lätt blomma upp. Det visar vår historia.

Hon har bekanta som är engagerade i Word of Faith.

– Jag förstår att rörelsen svarar mot ett behov som finns och som den lutherska församlingen inte kunnat svara på. Det handlar inte om några småsamlingar. Rörelsen kring Patrick Tiainen är större än många tror.

Hon säger att det för en utomstående är svårt att förstå vad det riktigt handlar om.

– Men jag är skeptisk till rörelser av det här slaget. Det är alltid farligt när en väckelserörelse byggs upp kring en person. Det finns det många exempel på, både i Finland och hela världen. Då har man tagit ett steg åt sidan från det jag tror på.

Den lutherska församlingen i Karleby har reagerat på förändringarna i staden.

– Det är bra att det börjar finnas en motvikt. Men många står med ena foten i den nya rörelsen och med den andra i det gamla församlingslivet. Det är inte alldeles lätt att veta hur man som församling ska profilera sig, vilka skillnader det är man ska peka på.

I något avseende tror hon att församlingen vaknat för sent.

– Det har läckt medlemmar till den nya rörelsen. Vad händer när vi 60-plussare börjar dra oss tillbaka? Vem ska leda, fatta beslut och dra upp riktlinjer i församlingen om de unga har flyttat över till en annan gemenskap?

Text och foto: Christa Mickelsson



tidskrift. När papperstidningen Nyckeln blir webbsida hoppas Stefan Myrskog att fler än förr ska intressera sig för de stora frågorna: Vem är Gud egentligen och vad menar vi med människovärde? – Vår tro är på många sätt en paradox, men Gud är alltid större, säger han. 27.3.2023 kl. 16:37

SÖNDAG. Egentligen tror jag att alla dagar på sätt och vis är bebådelsedagar, för varje dag får vi nog signaler från Gud. Ibland kanske signalerna är mycket tydliga, ibland måste vi stanna upp lite mer än vanligt för att upptäcka dem, men de finns nog där varje dag. 25.3.2023 kl. 16:52

sibbo. Camilla Wiksten-Rönnbacka leder en nystartad projektkör som uppträder i påsdagens högmässa i Sibbo. 15.3.2023 kl. 16:34

ungdomar. Nina Sjölander arbetar nästan alla fredagar klockan 15–22. Det är inte betungande, utan veckans höjdpunkt. Mötet med de unga gör jobbet värdefullt. 22.3.2023 kl. 18:00

eutanasi. Hilkka Olkinuora vill inte vara någon dödsängel. Men hon vill att människor lagligt ska kunna ha möjligheten att dö värdigt. 22.3.2023 kl. 16:18

AKTUELLT FRÅN DOMKAPITLET. Clas Abrahamsson ska utreda en ändring i församlingsstrukturerna i Korsholms kyrkliga samfällighet. Dessutom utannonserade domkapitlet i måndags kyrkoherdetjänster i Pedersöre och i Solf. 22.3.2023 kl. 11:12

UTANFÖRSKAP. Som barn fick Agneta Lavesson höra av sina föräldrar att hon var en olyckshändelse och att de inte velat ha några barn. De levde ett isolerat liv på den skånska landsbygden och Agneta förbjöds ha kontakt med andra barn. 23.3.2023 kl. 12:00

profilen. Axel Vikström är forskare vid Örebro universitet. Vårt sätt att skildra de superrika bidrar till att normalisera ekonomisk ojämlikhet, säger han. 21.3.2023 kl. 18:50

riksdagsvalet. Kyrkpressen träffade SFP:s Anna-Maja Henriksson och KD:s Peter Östman, vars partier är de populäraste inom kyrkan på svenska. Dubbelintervjun slutade i att regeringens företrädare gav oppositions­ledamoten en kram. 20.3.2023 kl. 19:00

FINANSFÖRVALTNING. Förvaltningsdirektören kan inte svara på varför Helsingfors kyrkliga samfällighet förvaltar medel genom finansvärdepapper i Schweiz. 16.3.2023 kl. 16:10

Konfirmander. Under det första coronaåret 2020 sjönk antalet deltagare i konfirmandundervisningen i evangelisk-lutherska kyrkan, men 2021 vände trenden, en trend som fortsatte under 2022. 15.3.2023 kl. 18:16

KYRKOHERDETJÄNST. – Det kan ju hända att vi har den ansökningskulturen i Pedersöre av att man avvaktar och ser vad som händer, säger biskop Bo-Göran Åstrand om att ingen sökte den lediganslagna kyrkoherdetjänsten i Pedersöre församling. 14.3.2023 kl. 19:43

PEDERSÖRE. Domkapitlet vid Borgå stift meddelade på fredagen att den lediganslagna kyrkoherdetjänsten i Pedersöre församling inte fått någon sökande. 10.3.2023 kl. 12:11

Personligt. När Eva Ahl-Waris började studera teologi blev hon så lycklig att det förvånade henne själv. – Bara att få studera hebreiska. – Guds och änglarnas språk! Helt amazing! 9.3.2023 kl. 16:49

DECKARE. Kyrkoherdens fru har blivit stenad till döds i den österbottniska byn Solf. Det är upptakten till deckaren ”Den som offrar sig”, skriven av Simon Ventus och Christina Gustavson. 8.3.2023 kl. 18:38

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00