Kyrkans gemenskap för mig är musiken, säger Catharina von Schoultz.
Kyrkans gemenskap för mig är musiken, säger Catharina von Schoultz.

Catharina von Schoultz är folkbildare: ”Jag tror på att vi lyfter varandra”

rasism.

Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism.

30.8.2023 kl. 20:00

Borgå folkakademi, ”Akan”, har blivit en av de institutioner i söd­ra Finland som har en viktig roll i att hjälpa utlänningar och in­vandrare att komma in i Finland, på svenska.

Som folkhögskolor brukar har också Akan ett internat där den ligger i Empirestaden i Borgå. Akan har kunnat ge både bostad, utbildning och en start i Finland för många utlänningar

– Varför jag vill jobba inom folkbildningen? Det är den där tron på det goda i människan. Tron på att genom att lyfta, och genom att tro på varann så vi kommer framåt, säger skolans rektor Catharina von Schoultz.

Akan har under hennes tid som rektor se­ dan 2019 också kommit in ”från landet”. I Hel­singforsregionen har flera folkhögskolor lagt ner, men Akan från Borgå driver i dag folkhög­skolkurser också på det svenska skolcampuset på Arabiastranden.

Själv tror hon på bildning, trivs med det in­ternationella och hittar en livsgemenskap bland annat genom kyrkan och dess musik.

Suttit på pappas orgelläktare

Catharina von Schoultz växte som barn på 1960­-talet upp i östnyländska Lappträsk. Där hade hennes åländskfödda pappa som nyutbil­dad musiker fått jobb som kantor.

– Jag kommer ihåg hur jag som liten har suttit på orgelläktaren. På pappas sida finns det kan­torer i flera generationer. Hans egen pappa var mycket på ute på sjön, men hans morbror Ture Isaksson som var kantor i Finström församling blev som en andra pappa för honom och upp­täckte att han var intresserad av musik.

"Och så säger min österrikiska lä­rare ´ja, men du, Catharina, är evangelisk, så du behöver in­te.'"

Catharinas pappa Walton Grönroos var i al­la fall intresserad av att gå vidare som sånga­re, fortbildade sig vid sidan av kantorsjobbet i sång och vann 1975 den ansedda Timo Musta­kallio­tävlingen. Han lämnade kyrkomusiken och blev klassisk lied­- och operasångare och sedermera operachef.

Catharinas första skola blev Kapellby skola i Lappträsk, den första skolan i raden av många. Hennes pappas musik förde familjen omkring i världen till Jyväskylä, till Wien och till sist till Berlin, där hon gick en stor del av sin skolgång.

Med det har hon också själv fått vara utlän­ning och bli exkluderad – också när det sker i bästa välmening.

– I ettan i Österrike skulle vi gå i kyrkan, som var katolsk, med vigvatten. Och så säger min lä­rare ”ja, men du är evangelisk, så du behöver in­te ta av det”. Och så tittade alla på mig och und­rade vad det var med mig.

– Jag ville ju vara som de andra. I Tyskland gick jag på fotbollsmatch med min klass. Tyskland vann och alla skulle stå upp för nationalsång­ en. Men då säger min lärare ”Men du, Cathari­na, du behöver inte”. Då känner man sig annor­lunda – en vänlighet som slår fullständigt slint.

För sina egna studier återvände Catharina von Schoultz till Åbo Akademi, men har senare med man och familj bott och och jobbat utomlands, i Sverige och Luxemburg, och också haft flera jobb med internationella kontakter och samar­bete med andra länder.

En rädsla att spela på

Den nya regeringen i Finland har gett Catha­rina von Schoultz en del huvudbry, inte minst diskussionen om rasismen. Med det har också följt frågorna om hur det ska bli med den fria bildningen, som folkhögskolan hon leder, där regeringsprogrammet utlovar nedskärningar.

Eller hur hennes parti SFP borde agera nu. Se­dan hon med sin familj återvände till Finland 2006 satt hon i tre perioder i stadsfullmäktige och i nämndarbete för partiet, med skola och bildning som sitt gebit.

Mycket av det ni gör på Akan rör utlandsfödda. Är du orolig för hur det ska blir för dem nu?

– Ja, det är jag. Och det har redan blivit annor­lunda. Pandemin och kriget i Ukraina är sto­ra obehagliga saker som framkallar jätte­stor ångest hos människor. Och då! Då går det att komma åt den här rädslan med ett revirtänk som kan utnyttjas på olika sätt.

»Också om jag inte orkar sjunga, så finns det andra omkring mig som gör det. Jag är ändå en del av det hela.«

– Man kan aldrig använda något som har hänt för att säga att nu kommer framtiden också att bli så här. Men visst ser jag mönster! Nu pekar man ut muslimer som den stora faran för oss; ”de gör” och ”de tar”. På trettiotalet var det ju­darna – någon man väljer att skylla på när samhällsproblemen blir svåra att lösa.

Under skolåren i Tyskland drogs Catharina von Schoultz med i det tyska, skuldtyngda pro­jektet att nationen skulle hantera sitt förlutna.

Vergangenheitsbewältigung av tuffaste sort. När vi gick i åttan, jag var 14 år, skulle vi gå och se helt fruktansvärda dokumentärfilmer med hur människor i koncentrationslägren vräktes ner i gravar och så.

I solen på sommartorget i Borgå funderar Ca­tharina von Schoultz i dag på om det skuldbe­läggandet i det långa loppet har varit bra.

– Den tyska förnedringen i första världskri­get gjorde att det växte fram populism. Men ingen mår väl bra av att känna sig skyldig till någonting man intellektuellt vet man person­ligen är oskyldig till. Eller en skuld för att du är vit, för allt vad du påstås ha gjort för att för­ störa världen, även om du vet att du själv tän­ker i helt andra banor. Och så slår det kanske tillbaks och sätter en grogrund för sorts na­ tionalism igen?

In i församlingslivet genom musiken

Operabarytonen Walton Grönroos lämnade yrket som kyrkomusiker, men i gemenskapen kring Svenska församlingen i Berlin fortsatte han spela och familjen vara med.

– Kyrkoskatten är den sista jag skulle läm­na bort, helt enkelt för att jag har kommit in i församlingslivet via musiken. Predikandet och ”prästsidan” är lite obekant för mig, eller att va­ra dogmatisk ifråga om man tror rätt eller fel, säger Catharina von Schoultz.

– Men gemenskapen och diakonin är ju så otroligt viktig och värdefull! Min Gud är god, min Gud visar nåd, min Gud öppnar för för al­la människor.

Catharina von Schoultz har genom åren varit en körsångare, utomlands och hemma i Borgå.

– Det är en gemenskap och en trygghet i det. Också om jag inte alltid skulle orka sjunga med så finns det andra omkring mig som sjunger. Jag är ändå en del av det hela.

Catharina von Schoultz

  • Rektor för Borgå folkakademi (Akan) sedan 2019.
  • Född i Helsingfors 1964, under tio år av skolåldern uppvuxen i Berlin.
  • Ekonomie magister från ÅA, senare byggt på med pedagogik.
  • Familj: man och tre vuxna barn.
  • Bott längre perioder utomlands, i Sverige, Tyskland och Luxemburg, sedan 2006 bosatt i Borgå.
  • Kristen tradition: evangelisk-luthersk.
Text och foto: Jan-Erik Andelin


Jubileum. Kvinnliga teologer r.f. har firat 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Kyrkoherdetjänsten i Larsmo på orten har lediganslagits men har inte lockat några sökande.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26
Bröderna Herman och Andre Mård, Ray Baker, Hanna Saarijärvi samt Daniel och Carolina Djupsjöbacka var några av de som deltog i Kyrkhelg Nord i år.

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05
Saara Schulman och Nicolina Gull, vill inspirera, entusiasmera och spräcka dammiga tabun.

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10
Ray Baker efter sitt första anförande under Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

Jubileum. Kvinnliga teologer r.f. har firat 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30
Natalie Björkstrand tycker att mötet med de lokala människorna var det bästa med resan till Kenya.

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42
Laura Serell är församlingspastor i Jomala församling. Just nu längtar hon efter att få vara i svampskogen. Hennes tips: ta med en termos kaffe till svampskogen och ta en utomhusfika.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06
Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53