Rebecka Stråhlman: Nu borde jag ju som präst ge ett ordentligt teologiskt svar, men jag håller mig till det personliga istället: JA! Hundar måste komma till himlen! Jag har alltid haft ett nära förhållande till djur och har ofta upplevt att jag i djurens ögon och i deras utstrålning kunnat ana något större, ana Skaparen och den kärlek och godhet som Han Är. Något som kommer från Skaparen måste ju också få komma tillbaka till honom.
En av de bästa sakerna med att ha hund är att komma hem. Hunden är alltid överlycklig över att jag kommer hem och jag tas emot som om jag var den mest efterlängtade personen i världen. Hur dålig dagen än varit blir man alltid glad av hundens välkomnande. Jag föreställer mig att det är ett sådant välkomnande man får den dagen man kommer Hem. Och då måste det ju bara finnas en hund där!
Harry Holmberg: Bibeln säger ju inget om våra husdjur. Alla djur är skapade ”efter sin art”, medan människan är skapad till Guds avbild och för att komma till himlen. Det är Bibelns grundbudskap. Men vi vet också att det fanns djur i Edens lustgård, det vill säga i paradiset. Vi vet också från Uppenbarelseboken att det bland annat finns hästar i himlen. I Psaltaren kan vi läsa ”både människor och djur räddar du”.
Helst skulle jag önska att Gud hade någonting i beredskap även åt de djur vi har haft och älskat. En skogsdunge med frodigt gräs att beta av, eller en mänsklig famn att spinna i. Ingen skulle väl bli gladare än jag om jag en dag fick se Bronco, Buffo, Fredi, Saku, Isac, Madicken och Lady med viftande svansar komma springande mot mig i himlen, men detta säger jag ur mitt jordiska perspektiv på tillvaron. Hur det blir får vi se. Inget är ju omöjligt för Gud!
Minna Silfvergrén: Jag vill tro det. Jag vill tro att dessa fantastiska vänner som är experter på att älska oss utan förbehåll och som under sina korta liv ger så mycket glädje, lycka och kärlek har sin givna plats i sin skapares himmel. Å andra sidan så känner jag att vi nog får lite försmak av himlen när vi får leva tillsammans dem, våra lurviga vänner.
Stina Lindgård: Det är en fråga mellan Gud och hunden.
Bo-Göran Åstrand: I skapelseberättelsen sägs att djuren var här innan människan blev till. Och i Romarbrevet läser vi att hela skapelsen längtar efter Guds frälsning. Jesus lär oss att inte ens en sparv faller till marken utan att Gud vet om det. Varför skulle djuren då inte finnas också i himlen? Nog skulle det vara mycket märkligt om allt annat försvunnit utom människorna! Jag tror att det i himlen finns rum för varelser med varma tassar och mjuka pälsar.
Läs mera om prästerna och deras hundar i Kyrkpressen nr 28/2016.
