– Det stilla rummet blir ett nytt verktyg i vårt arbete som sjukhuspräster, säger Rose-Maj Friman, chef för sjukhussjälavården.
För 17 år sedan, det vill säga 1999, antecknades tanken på ett stilla rum för första gången i sjukhussjälvårdsdirektionens protokoll. Av olika orsaker förverkligades planerna först nu.
– Sjukhuset lever och planerna ändrar hela tiden, säger Friman. Nu blev ett planerat mötesrum till det stilla rummet.
Rummet i källarvåningen är centralt beläget intill akutmottagningen, intensivvårdsavdelningen och hjärtövervakningen.
– Läget är bra. Rummet är öppet dygnet runt för patienter, personal, anhöriga och alla andra som rör sig på sjukhuset och har ett behov av att stilla sig, säger Friman.
Här finns ett litet bord som tjänstgör som altare, stolar och några pallar. Rummet är också öppet för andra trosinriktningar än kristna. Friman hoppas också på kontakt med andra trosinriktningar.
– Jag hoppas att det här rummet ska kunna förmedla stillhet, säger Friman. På finska talar man om ”henkäisyhuone”, alltså ett rum där man kan dra andan. Det har visat sig att det har en stor betydelse för människan att få möta sig själv och Gud. Och sjukhuset är en plats där man ber mycket, kanske till och med mera än i kyrkan. För när man är i nöd ligger bönen nära.
Läs mera i Kyrkpressen nr 21/2016.
