År 2000 klev hon in i skolan för första gången. Tanken var då att hon skulle vikariera i sex veckor. De sex veckorna har nu blivit 14 år i Svenska Samskolan i Tammerfors.

"Hur många andra lärare måste försvara sitt ämne hela tiden?"

Svenska samskolan i Tammerfors. Tre obligatoriska gymnasiekurser i religion minskar till två i augusti.
– Undervisningen handlar om kunskap, inte om att tro eller inte tro, säger läraren Sabina Lindholm.
21.1.2016 kl. 08:05

På Skolgatan 14 i Tammerfors ligger den över hundra år gamla jugendbyggnad som inrymmer den enda svenskspråkiga skolan i Birkaland. De stadiga stentrapporna ringlar upp till andra våningen och lärarrummet där jag stämt träff med Sabina Lindholm.

– Hej Sabina, hälsar en av eleverna när vi går mot hennes klassrum.

Som lärare i religion, filosofi, psykologi och livsåskådning har hon undervisat så gott som skolans alla elever.

– Visst skulle det vara enklare för mig om jag fick ha dem i klassrummet samtidigt, säger hon och hänvisar till uppdelningen i livsåskådningsämnena.

Hon ser att den största nyttan av undervisningen i religion är förståelsen för den egna och övriga världens historia.

– Undervisningen i religion har ju redan länge varit konfessionslös. På vilket sätt lider elever av att undervisas i sin egen historia? Eleverna stiger inte in här i klassrummet för att utöva sin religion. Jag säger aldrig till mina elever vad de ska tro eller tänka, utan presenterar hur människor har tänkt och hur det ser ut i dag. Var och en har möjlighet att tro och och göra som de vill.

Undervisningen i livsåskådning påminner rätt långt om undervisningen i till exempel evangelisk-luthersk religion. Men kännedomen om Finlands religionshistoria går eleverna som läser livsåskådning miste om.

– Ta till exempel det att längden på lektionerna i skolan är 45 minuter med en rast på 15 minuter efteråt. Det härrör sig från klostertiden då munkarna och nunnorna först undervisade i 45 minuter och sedan bad i 15 minuter. Hur ska eleverna veta det om ingen berättar det för dem?

Nytt upplägg

Från och med hösten blandas korten om i gymnasieundervisningen då bland annat de obligatoriska kurserna i religion blir två i stället för tre. Dessutom tillkommer två nya valfria kurser i religion.

– Det är kursen i etik som faller bort.

Etiken behandlas i stället i en filosofikurs. Vem kommer ihåg hur undervisningen i religion lades om på nittiotalet? Då blev kursen i världsreligionerna frivillig i stället för obligatorisk.

– Det tycker jag var en stor miss. Just nu finns världsreligionerna i sjuornas läroplan. Men gymnasieelever har betydligt större mognad och möjlighet att ta till sig undervisningen. Nu är det bara några få som väljer den frivilliga kursen.

Vilken kurs tycker du mest om att undervisa i?

– Till mina elevers stora förtret måste jag nog säga kyrkohistoria.

Sabina Lindholm har ett stort historiskt intresse och läste först också historia som biämne.

– I någon bemärkelse är det lättast att undervisa i kyrkohistoria. Då behöver jag inte förklara mig,och det är inte så vanligt att eleverna ifrågasätter mig och undervisningen.

Annars händer det regelbundet att elever som bär på en negativ syn på religion kritiserar undervisningen. ”Varför ska jag lära mig om Jesus, det är ju bara lögn?”

– Hur många andra lärare måste försvara sitt ämne hela tiden? Ingen ifrågasätter mig till exempel när jag undervisar i psykologi.

Att vara lärare är ändå något hon trivs med.

– Att känna att jag kunnat göra avtryck på eleverna är en fin sak.

Christa Mickelsson
Christa Mickelsson



Bidrag. Bo och Gunvor Skogmans minnesfond är en allmännyttig fond för kristen verksamhet i Finland och utlandet. 10.9.2024 kl. 14:20

betraktat. ”Kom ihåg att ni kan berätta om alla era problem till Jesus”, säger barnledaren under miniorandakten. Jag är nio år och lyssnar uppmärksamt medan lågan från andaktsljuset i mitten av ringen fladdrar. Bredvid ljuset på golvet ligger den lilla ljussläckaren av metall. Snart ska någon av barnen få använda den när andaktsstunden är slut. Det är inte min tur idag. 8.9.2024 kl. 15:09

BISKOPSMÖTET. Biskop Mari Leppänen fick stöd av centrala namn i biskopsmötet. Hon ville rösta ut Sley och Kansanlähetys som bygger nätverk för dem som motsätter sig kvinnor som präster. Vid mötet som hölls på Åland föll rösterna 7 – 3. 6.9.2024 kl. 10:25

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

ungdomens kyrkodagar. – Det som var särskilt fint i år var att vi kom till att ingen ska pushas ut från församlingen bara för att vi har lite olika värderingar, säger Mona Nurmi. 12.2.2025 kl. 18:26