När en prästtjänst blir ledig i Borgå stift söks den i regel av ett par-tre personer. Detta kan jämföras med 20-30 sökande i finska församlingar, åtminstone gällande tjänster i södra Finland.
– Vi hade nyligen fyra sökande till en kaplanstjänst i Vasa. Det var glädjande många, säger notarie Clas Abrahamsson vid domkapitlet i Borgå.
Enligt honom har behovet och tillgången av präster hittills mötts rätt väl i Borgå stift.
– Vi talar om en pensioneringsboom och visst är det fler än vanligt som gått i pension under de senaste åren. Men det har inte ställt till med några större problem eftersom prästtjänsterna också har minskat i relativt snabb takt.
Att dra in tjänster är ett effektivt sätt att spara pengar. För tillfället dras kyrkan med för många tjänster och för mycket fastigheter.
– På tio år har vi har vi haft tretton församlingssammanslagningar i Borgå stift. I förlängningen betyder det oftast att tjänster rationaliseras bort.
Men nästan hälften av de aktiva prästerna som nu är i tjänst i församlingarna är födda under 1950-talet och kommer med andra ord att gå i pension inom de närmaste åren.
– Hittills har prästerna räckt till. Att det finns obesatta tjänster beror mer på geografi gissar jag. De flesta vill bo i tätorter med bra service. Men visst är systemet känsligt. Förändringar kan komma snabbt, säger Abrahamsson.
Ansvaret tynger
Behöriga kyrkoherdar råder det däremot en klar brist på. Totalt finns det 53 kyrkoherdetjänster i stiftet men endast 43 präster har avlagt de tilläggsstudier som krävs för tjänsten.
– Det innebär att vi har cirka tio obehöriga tillfälliga kyrkoherdar för tillfället, säger Abrahamsson.
Han gissar att det vaga intresset för att vara chef i församlingen beror på den digra förvaltningen, att man som herde måste syssla mer med papper än med människor.
– Lönen anses inte heller motsvara arbetsinsatsen, särskilt i de mindre församlingarna släpar lönerna efter.
Läs mera i KP nummer 6.
