För en dryg vecka sedan avslutades Katolska kyrkans särskilda biskopssynod om familjen. I den deltog nästan 200 biskopar och andra särskilt utvalda delegater. Under synodens sista dagar röstade de av delegaterna som hade rösträtt om de olika avsnitten i synodens slutdokument. Nästan alla antogs med tvåtredjedels majoritet – utom de punkter som behandlade de kontroversiella frågorna om tillgång till sakramenten för omgifta katoliker och frågan om samkönade relationer. Bägge frågorna fick en majoritet av rösterna, men gick inte igenom.
Efter omröstningen beslöt påven Franciskus att hela slutdokumentet ska offentliggöras, liksom röstresultaten. Dokumentet ska fungera som underlag för fortsatta diskussioner om familjetemat.
Efter nästa års synod är det påvens uppgift att fatta beslut om hur kyrkan ska gå vidare, men han kan knappast låta bli att beakta traditionalisterna. Konservativa kommentatorer påpekar att ”Franciskus-effekten” inte är lika synlig på församlingsnivå som bland sekulära katoliker. I Afrika och Asien är många av lekmännen mer konservativa i moralfrågor än vad biskoparna är. Det som de kallar påvens ”sekulära agenda” upplever de som ett hot mot Katolska kyrkans enhet.
Katoliken Emil Anton tror att ändå att påvens sympatier ligger hos dem som är redo för förändring.
– Påven har öppet berömt kardinal Kasper. Franciskus petade den ledande ”konservativa” kardinalen Burke från hans uppgift i ledningen för den högsta påvliga rättsinstans som forskar bland annat i skilsmässor. Min bedömning är att om påven Franciskus får leva och är påve ännu om några år kommer Katolska kyrkan att göra betydande framsteg i relation till dem som lever i familje- eller parförhållanden som inte är idealiska ur kyrkans synpunkt, säger Emil Anton.
Läs hela artikeln i veckans nummer av Kyrkpressen.
