Då nåden har förutsättningar

Kaj Korkea-aho säger att hans Österbotten är ett Österbotten av ytterligheter och att han varit insnärjd i en hel del av dem. 24.10.2013 kl. 08:00
Kaj Korkea-aho var aktiv i den lokala lutherska församlingen under tonårstiden. Under den tiden pågick en slags väckelse bland ungdomarna i Jakobstadstrakten. Han var en av dem som rycktes med. Han berättar om välbesökta samlingar, helandemöten, om ungdomsledaren som en kväll ringde och sa att Kaj måste döpa om sig för att hans barndop var ogiltigt.

– En del människor som hade glasögon slutade använda dem, som ett tecken på att de litade på Gud. Vissa tog ingen värkmedicin då de var sjuka. Det pågick många märkligheter. Och det är klart att sådant påverkar en ung människa ganska mycket. Jag var dessutom en person som funderade mycket, tog saker på allvar. Jag hade en stark längtan efter att förstå, att göra rätt. Att tro.

Nåden talades det väldigt lite om.

– Man inledde sin andakt med att säga vi är frälsta av nåd, men sen fick man veta hur man skulle förvandlas om man trodde på Jesus. Nåden hade en massa förutsättningar.

Att Kaj Korkea-aho dessutom under hela den här tiden visste att han var homosexuell gjorde att situationen blev ohållbar.

– Jag ser ju inte egentligen att jag kunde göra något annat än att fly därifrån. Alternativet hade varit att göra något destruktivt.

Han inser att det som hände under de här åren inte alls skulle behöva representera området i stort.

– Men jag råkade vara i den åldern på den platsen vid den tiden. Därför var det den bilden jag fick av min hemtrakt och religiositeten där.

I sitt författarskap har Kaj Korkea-aho har tagit itu med sina personliga demoner. Handlingen i hans två romaner är förlagd till Österbotten och båda handlar åtminstone delvis om religiös inskränkthet. Han säger ändå att han inte medvetet försökt skapa en för enkelspårig bild av sina hemtrakter.

– Jag har förståelse för dem som inte känner igen det jag beskriver. Mitt Österbotten är ett Österbotten av ytterligheter och jag har varit insnärjd i en hel del av dem.

Läs hela artikeln i papperstidningen 43/2013.

Christa Mickelsson



musik. Efter många år inom kristen musik vill Johannes Häger nu jobba utom kyrkornas väggar med sitt nya band. Men touchen i texterna av hans tro har inte försvunnit. 12.12.2024 kl. 10:00

Personligt. En gång var Yvonne Mattsson en kuvad tonåring i Borgå, en som inte hade en enda vän i skolan. Karismatiska församlingssammanhang blev hennes räddning – och sedan hennes skräck. – Det är lätt att vara svartvit, du följer bara reglerna. Men när du bryter mot dem är du utanför. Idag tänker jag att jag har ansvar för mitt eget liv och att det varit rikt och bra. 12.12.2024 kl. 14:14

LÄRKKULLA. Lärkkulla-stiftelsen i Karis valde en ny styrelse för verksamhetsåret 2025 under sitt delegationsmöte den 4 december 2025. 11.12.2024 kl. 18:31

jul. För två år sedan samlades fem kvinnor med en gemensam vision: att skapa en jultablå som är ”bra på riktigt”. I år höjer de ribban för tablån – och försöker samtidigt sänka kraven på julen. 11.12.2024 kl. 16:53

evangelikala kristna. Donald Trump återvänder som president i USA i januari. Evangelikala och konservativare kristna hoppas på en ny internationell våg av ”gammal, god bibeltrogen kristendom” under hans styre. Men inte alla. 11.12.2024 kl. 13:49

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45