Ulla dönsberg har som pensionär tillbringat mycket tid i olika kök. Kanske en motvikt mot de fyrtio åren av klientsamtal i arbetslivet, funderar hon.

Jag är en marta-själ

Det är det andliga som är det centrala i församlingen. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner. Spänningen mellan Marta och Maria är något Ulla Dönsberg funderat mycket på. Någon tillfredställande förklaring har hon inte.
14.4.2013 kl. 12:00
Det är ”karakaffe” nere i församlingshemmets källarvåning och diakonisyföreningen är samlad i övrevåningens sal.

– Kyrkoherden är alltid med, det är tradition i Pojo, säger Ulla Dönsberg med en nick neråt ”herrklubben”. Själv håller hon till i församlingens kök.

– Efter pensioneringen sa jag till husmor att jag kommer när hon ringer.
Hundra liter soppa och mellan hundra och hundrafemtio limpor per år brukar det bli.
 
– Jag är en martasjäl som vill göra saker.

Ulla Dönsberg är uppvuxen i Kronohagen i Helsingfors. Som ung socionom flackade hon runt i Svenskfinland, tre gånger har hon flyttat till Pojo. Hon blev handplockad till socialsekreterarjobbet i Sjundeå som hon skötte i 35 år fram till pensionen år 2002. Det tyngsta i arbetet var barnskyddet.

– Det var mera definitiva omhändertaganden då, innan den öppna vården utvecklades.

Mest hjälp i arbetet gav – kopieringsmaskinen.

– I början på 60-talet fanns den inte på ett vanligt kansli. Alla avskrifter, protokoll och föredragningslistor skrevs manuellt.

Socialarbetarens tystlandsplikt var och är ett dilemma. En klient kan ge tidningarna rafflande historier.

– En socialarbetare kan aldrig försvara sig eller tillrättalägga påståenden.
I pressade lägen var hennes reaktion – mardrömmar.

Inte som på Strömsö
Att hon klarade sig utan burn out berodde delvis på att hon gifte sig ”på gamla dar” som hon säger. Med giftermålet följde en gård i Antskog, det äldsta och minst kända av Pojobruken. Att på fritiden få hjälpa till på jordbruket och med mjölkningen gav den fysiska motvikt som hon behövde. Gården drivs i dag av hennes son.

Stadsflickan och bondpojken funderade länge på hur det skulle gå med två inbitna ”ungkarlar” i samma hushåll. Hälsan tog de för given.

– Vi gjorde en deal, han sköter korna och jag sköter mitt jobb,
Det gick inte som på Strömsö.

– Jag insåg snart att om jag inte går till ladugården ser jag inte av min man. Och vi fick inte heller så många friska år tillsammans.
Hon kallar det en tur i oturen att hjärtproblemen och cancern drabbade dem i tur och ordning och inte samtidigt.
 
Hemmet i Kronohagen hade kristna värderingar fast ”inte gick vi så ofta i kyrkan”. I söndagsskolan fick hon börja så fort hon kunde gå på egna ben. I ungdomsåren gällde KGG, den kristliga gymnasistgruppen, och arbetslivet igenom var körsången det centrala i hennes församlingsengagemang. Barnatrons grundton har följt henne hela livet:

– Till psalmboken och Viola Renvalls dikter går jag för att få tröst.

Marta och Maria
På senare år har kyrkobesöken blivit allt viktigare för henne. Biskopen besökte Pojo svenska församling i februari och hade mycket gott att säga om satsningen på gudstjänstförnyelsen. Alphakurserna om kristen tro har hämtat många engagerade lekmän till församlingens andliga arbete.

– Jag vet att det andliga är det centrala. Men det är också bra med mat i magen och bra om disken försvinner.

Ulla Dönsberg både syr ihop Teresatäcken och lagar basarmat i mängd. Mat och bakverk går numera bättre åt än stickat. Ibland hoppar hon in som kock på retreatgården Snoan. Men hon tycker inte att hon är duktig på att tala om sin tro, än mindre på att vägleda andra i andliga frågor.
Hon har funderat en hel del på spänningen mellan Marta och Maria och särskilt Jesus ord om att ”Maria har utvalt den goda delen”. Någon helt tillfredsställande förklaring har hon inte hittat.

Läs hela artikeln i papperstidningen.
Webred



mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02