Allt färre församlingsmedlemmar engagerar sig i sin församling och de små församlingarna känner i skinnet att befolkningen minskar.
– Många har en känsla av att allt eroderar och den bidrar till att präster och andra i kyrkan ofta har det svårt med orken, säger biskop Björn Vikström.
Därför ser han det som en viktig uppgift att stöda de anställdas arbetsmotivation.
– Det görs ju så mycket fint i stiftet, gudstjänstutveckling och konfirmandsatsningar. Jag tror verkligen att vi kan åstadkomma något och att vi har ett starkt förtroendekapital att förvalta. Kyrkans framtid avgörs i lokalförsamlingen, säger han.
Ny geografi utmanar kyrkan
Några nya församlingssammanslagningar är inte på gång på domkapitlets initiativ i år. Att församlingarna i till exempel Närpes och Pedersöre-Jakobstad vädrat frågorna har skett på deras eget initiativ.
– Jag ser inte några direkta hot mot Borgå stift. Det alla förstås väntar på är resultatet av regeringsprogrammet och om det blir en framtid med storkommuner, så som det verkar.
Björn Vikström är nöjd över att stiftet har fått in representanter i de arbetsgrupper vid Kyrkostyrelsen som funderar över hur kyrkan ska möta strukturomvandlingen i kommunerna. Domprosten Mats Lindgård sitter med i den grupp som behandlar den modell där förvaltningen utgår från ett helt stift som enhet. Själv sitter biskop Vikström med i den grupp som övervakar helheten.
– Tack vare det har vi kunnat påpeka att den så kallade prosterimodellen passar Borgå stift väldigt dåligt och skulle ge oss dubbla strukturer.
Björn Vikström hör till dem som talat för att luckra upp den rigida sammankopplingen av gränsen mellan kommuner och församlingar.
Läs mer i Kyrkpressen 33/2011!
