Överordning

Marina Wiik. En fredag i april fick jag nästan rågbrödet i halsen. Morgontidningens nyhetssida rapporterade om en demonstration som ägt rum på riksdagshusets trappa. Jag fäste mig speciellt vid ett citat från en av demonstranterna: ”Hakkaa päälle, pohjanpoika! Vi är precis lika fina som ni!” 12.5.2011 kl. 00:00

Som österbottning har jag svårt för en schablonartad bild av finlandssvenskar som välbärgade småborgare med kristallkronor i vardagsrummen. I min hemtrakt var alla, en handfull storföretagare undantaget, vanliga arbetare som levde med lukten av kodynga runt husknuten. Ingen var förmer än den andra.

Jag växte upp med två jämnstarka språk och har aldrig tillhört dem som högljutt krävt service på svenska.

För mig är språket främst ett sätt att ge uttryck för det jag vill ha sagt. Därför är det sårande att det blivit en så stor sak i rikspolitiken; att jag som finlandssvensk tillskrivs vissa egenskaper bara utgående från mitt språk. Allt annat – min utbildning, bakgrund, personlighet –  är av underordnad betydelse.

Språkgrupper består först och främst av individer, inte av flockdjur som går att sätta i bestämda fack. Den som med öppet sinne vågar ta sig över språkbarriären ser antagligen sig själv – och sina landsmän – med nya ögon. Genom att hålla sig till det bekanta blir man inte utmanad, men inte heller berikad. Det gäller också oss finlandssvenskar. 

Har finskhetsivrarna förresten tänkt på var Finland skulle befinna sig i dag utan sin svenska historia?

Hade vi till exempel när det begav sig kunnat hävda vår autonoma ställning i det ryska riket och skapa ett västerländskt samhälle utan den svenska lagstiftningen som grund? Jag undrar.

Marina Wiik



Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00