Borgå stift behöver en fastighetsstrategi

Ledare. Till senaste nytt inom kyrkligt ekonomikunnande hör att lägga upp fastighetsstrategier. Rikskyrkans nya överarkitekt Antti Pihkala ger en grov tumregel: Om över 25 procent av församlingsekonomin går till fastigheter är det dags att tänka om. Antingen är husen i fel användning, eller så lider församlingen av nostalgi och håller kvar för många eller fel fastigheter i sin ägo. 17.3.2011 kl. 00:00

Illustration: Jan Lindström


De nya fastighetsstrategierna kan slå hårt mot det finlandssvenska stiftet. Den kyrkliga ekonomin sitter allt stadigare i de kyrkliga samfälligheternas händer. Och samfälligheterna hör allt oftare till finska stift.

Ett akut exempel är Vanda. Helsinge kommun var svenskbygd långt in på femtiotalet, i dag är de svenskspråkiga i Vanda runt fem procent. Vanda svenska har kommit långt i sin minoritetsstrategi genom att samla församlingens funktioner i ett nybygge, S:t Larsgården invid den gamla sockenkyrkan, med bland annat svenska skolor i närheten. Trots att arkitekttävlan hållits och ritningarna är färdiga kommer bygget inte i gång.
Vanda kyrkliga samfällighet har skjutit upp S:t Larsgården på obestämd tid till förmån för andra byggen. Helsingfors stift säger inget och Borgå stift har inget att säga enligt gällande strukturer. Att frågan nu går till förvaltningsdomstolen visar att läget uppfattas som desperat.

Samfälligheten i Borgå har i sin fastighetsstrategi kommit till att bland annat en lägergård och domprostgården ska säljas. Den svenska domkyrkoförsamlingen vill däremot ha sin prästgård kvar.
Prästgårdarna har i hundratals år varit nav i församlingslivet. Men det var länge sedan kyrkan övergick till totallön också för kyrkoherdar. Skatteförvaltningen har sedan dess gjort det klart att det är en dyr historia att bo i en stor prästgård.
Visst kan Domkyrkoförsamlingen högprioritera kyrkoherdens boende i sin verksamhet, men i vilken strategi ingår den prioriteringen?

Borgå stad vann på 20-talet tävlan om den finlandssvenska biskopsstolen genom att låta bygga en ny biskopsgård. Kyrkostyrelsen ville enligt sin nuvarande fastighetsstrategi köpa huset, men affären ändade i en kompromiss. Staden renoverar huset för ett par miljoner och Kyrkostyrelsen går in för ett 30-årigt hyreskontrakt.
Det kan tyckas framsynt att stiftsfullmäktige kan börja sitt strategiarbete med att veta var Björn Vikströms efterträdare någon gång på 2030-talet ska bo. Men frågan är den samma som i föregående fall: Är det där man ska börja?

Ett annat svenskt kyrkligt hus som strategiskt inte ryms inom dagens stiftsramar är stiftsgården Lärkkulla i Raseborg. Av Lärkkulla-stiftelsens medlemmar är Kyrkostyrelsen den enda som satsat pengar på Lärkkulla, men nu är det stopp. Målet att få en svensk motsvarighet till det kyrkliga utbildnings- och fortbildningskomplexet i Träskända har inte heller nåtts. Forskarpulpeterna i den ombyggda festsalen samlar damm och biblioteket blir föråldrat.
Visst kan man fortfarande på Ungdomens kyrkodagar, UK, och vid kyrkliga fortbildningskurser uppleva att ”Lärkkulla är vårt”. Men en erkänd rock- & poplinje och stor popularitet bland kortkurselever från Ryssland ger inte den rätta profilen för en stiftsgård. Åtminstone inte på sikt.

Det färskaste exemplet på bristande svensk strategi gäller en byggnad som inte finns. Efter många om och men är HeTa-projektet ett faktum, rikskyrkans, stiftens och församlingarnas bokföring, löneräkning och de betalningsrörelser som hör till dem centraliseras till Uleåborg. Centralen med 190 anställda får två andra verksamhenheter i Kuopio och Lahtis och en svensk, som placeras i Borgå.
Det fanns andra villiga mottagare, men knappast någon strategisk stiftsdiskussion inför placeringsbeslutet. En placering av svenska sakkunniga i löne- och personalfrågor i t.ex. Raseborg hade kanske inte lett till andra synergier än ett dussin betalande men bestående lunchgäster för Lärkkullas kök. Men finlandssvenskt kyrkligt liv arbetar med små marginaler och det behövs jordnära strategier.

För några veckor sedan höll stiftet ett strategiseminarium. Vill stiftsfullmäktige och andra aktörer ha en strategi värd namnet måste de bryta upp de nuvarande strukturerna. Aktörerna står inför en betydligt svårare uppgift än de vill tro.
Rolf af Hällström



kyrkoherdeinstallation. På onsdagskvällen fick Matteus församling i Helsingfors en ny permanent kyrkoherde då Patricia Högnabba välsignades till tjänst. Församlingen har bland annat profilerat sig med ett starkt ungdoms- och musikarbete och det genomsyrade också hela installationsmässan. 13.9.2023 kl. 23:26

PEDERSÖRE. Oberoende av om Daniel Björk jobbar i Petrus eller Pedersöre är ett uppdrag exakt det samma – att kämpa mot byråkratin. 13.9.2023 kl. 19:00

tro. Merete Mazzarella kan inte säga om tron på Gud ”fungerar”, men hon vet att hon har glädje av den. – Jag tycker att tro är det enda som kan hjälpa mot en känsla av skuld. 13.9.2023 kl. 10:00

FÖRETAGSAMHET. Tre präster och teologer jobbar med bas i Kronoby med att coacha företagare. Ganska lite behöver översättas från ”kristendomska” till vardagsspråk, säger de. Att vara företagare handlar om livets grundfrågor. Om allmänmänskliga saker som också Jesus har talat om. 12.9.2023 kl. 13:25

teve. En av dem talar i tungor, en vill vara talesperson för sexuella minoriteter och en har studerat karismatiska rörelsers destruktivitet. En rykande färsk serie om Borgå stifts biskopar har premiär idag. 11.9.2023 kl. 18:00

VANDA SVENSKA FÖRSAMLING. Snart kan det finnas en engelskspråkig pastor i Vanda svenska församling. Engelskspråkiga tjänster i svenska församlingar hör till ovanligheterna. 8.9.2023 kl. 10:19

BISKOPSMÖTET. – Saker som vi har tigit om i kyrkan är vanligtvis de samma som vi har tigit om i det finländska samhället. Så är det att vara folkkyrka, sa biskopen i Esbo stift Kaisamari Hintikka i sitt tal vid biskopsmötets öppnande i Kyrkslätt idag. 5.9.2023 kl. 14:30

Kolumn. I år firar diakonin i Tyskland 175-årsjubileum. Startpunkten för diakonin var Johann Hinrich Wicherns tal vid Evangeliska kyrkans kongress den 22 september 1848. Han förespråkade ett nätverk av ”kärlek som räddar”. Den moderna diakonin föddes 1.9.2023 kl. 13:56

NY BISKOP. TD Mari Parkkinen vigs och välsignas till ämbetet med Guds ord, bön och handpåläggning i en mässa i S:t Michels domkyrka söndag 3 september klockan 10. Vigningen förrättas av ärkebiskop Tapio Luoma med assistenter. 2.9.2023 kl. 10:00

Äktenskap. Ett nytt land, ett nytt trossamfund och en tuff period ledde Borgåborna Pelagia Mitsitsou och Dimitris Amaxopoulos till ett beslut. 31.8.2023 kl. 14:00

rasism. Vid folkhögskolan med fokus på utlänningar som lär sig svenska är rektor Catharina von Schoultz orolig för den nya vågen av rasism. 30.8.2023 kl. 20:00

musik. Systrarna Britt-Mari och Gun-Helen Andtfolk har uppträtt över 1 500 gånger och är en dynamisk duo. De båda systrarna är öppna och välkomnande, men då vi pratar om tuffare saker blir orden färre. 30.8.2023 kl. 17:32

ETT GOTT RÅD. ”Lär dig lyssna. Ta auktoriteter med en nypa salt.” Det ärnågra av de goda råd baptistpastorn och gymnasieläraren Jan Edström skulle ha gett till sig själv, den 20-åriga Jani. 31.8.2023 kl. 20:00

UNDERSÖKNING. Kyrkpressen bad präster anonymt berätta vad som ligger bakom känslan av att vara utbränd. 30.8.2023 kl. 10:00

FÖRSAMLINGSFÖRBUNDET. Ina Laakso tar tillfälligt över Församlingsförbundets verksamhet. – Det är inspirerande och spännande. Jag ser fram emot det – hoppas vi ses! 28.8.2023 kl. 15:02

adventskalender. I den här veckans Kyrkpressen får du en adventskalender: varsågod! Texterna bakom årets luckor är skrivna av essäisten, författaren Antti Nylén. – Jag tar mina läsare på allvar och kräver mycket av dem, säger han. 26.11.2024 kl. 12:47

Kultur. 26-åriga Kristian Vuoristo komponerade ett körverk till en gammal psaltarpsalm – med klassiska teman som känslan av att vara omringad och pressad. – När allt blir för överväldigande, då rinner man bort. Man ger vika eller ger upp – och accepterar, säger han. 29.11.2024 kl. 13:08

ortodoxa kyrkan. Ortodoxa kyrkomötet samlat på Valamo kloster har valt Uleåborgsmetropoliten Elia till ny ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland 27.11.2024 kl. 13:26

Personligt. Då Stefan Löv var 28 år blev han pastor i en församling som var nedläggningshotad. Drygt 25 år senare blomstrar församlingen, men själv har han mött sjukdom, sorg, sitt eget bekräftelsebehov och utmattning. – Det som lär en absolut mest om tro är lidande, säger han. 27.11.2024 kl. 15:19

vikarie. Domkapitlet har förordnat pastor Catharina Englund till tf kyrkoherde i Jakobstads svenska församling under den ordinarie kyrkoherden Jockum Krokfors tjänstledighet från den 1 april 2025 till den 31 mars 2026 27.11.2024 kl. 11:07