Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.
Emma Klingenbergs dröm är att berätta, sjunga – och kanske lära något vidare till andra också så småningom.

Emma Klingenberg: "När sången berör någon är det värt slitet"

PERSONEN.

Emma Klingenberg är aktuell med musikalen och monologen Katrina. – Min yrkesidentitet handlar mycket om kärleken till hantverket, berättelserna – och kärleken till sången.

5.3.2024 kl. 19:01

Två timmar och fyrtio minuter, inklusive en kort paus. Så länge är allt fokus på Emma Klingenberg när hon gör monologen Katrina – sången om en kvinna.

– Vi kom på att vi inte hade lagt in något ställe där jag kunde dricka. Det visade sig vara svårt att hitta ett naturligt ställe. Det säger ganska mycket om pjäsen, säger Emma Klingenberg.

Hon har jobbat professionellt som sångerska och skådespelare i tjugo år. Också före det stod hon på scen i många år.

– Musiken har alltid funnits i mig. Som ung hade jag inte några självklara kopplingar till teatervärlden. Men för mig var det starkt, redan som liten, att jag skulle jobba med musik och teater på något sätt.

Dels var det kärleken till och nyfikenheten på yrket.

– Men jag tror också att det fanns ett stort bekräftelsebehov hos mig i början. Det var en stark drivkraft att bli sedd – kanske det hade någonting att göra med faktum att jag har fyra syskon.

– Nu handlar det väldigt mycket om kärleken till hantverket och berättelserna. Min dröm är att jag ska få vara kvar och berätta, sjunga och kanske lära något vidare till andra också så småningom.


”Katrina – sången om en kvinna” spelas i Helsingfors den här våren, i Åbo nästa höst och i Vasa nästa vår. FOTO: Pressbild


Texten är som ett rakt spår

För två år sedan fick Emma Klingenberg frågan om hon ville spela Katrina i den nyskrivna pjäsen Katrina – sången om en kvinna.

Pjäsen är baserad på Sally Salminens succéroman Katrina. Katrina från Österbotten gifter sig med ålänningen den pratglada sjömannen Johan. Han målar upp en ljus framtid, men verkligheten blir en helt annan.

– Jag hade inte läst boken tidigare och blev djupt berörd av berättelsen. Sally Salminens text är som ett rakt spår. Boken skrevs 1936. Nu, nästan hundra år senare, känns den fortfarande relevant. Det är ganska otroligt.


Multimusiker

Emma Klingenberg har sällskap av tre skådespelande musiker: Aili Järvelä, Senni Valtonen och Ulriikka Heikinheimo.

– Katrina är en monolog, men jag har mina medspelare runt mig hela tiden. De är multimusiker, som förutom att spela på sina många instrument, turas om att gestalta människorna runt Katrina.

Aili Järvelä har skrivit all musik.

– Känner du till Aili? Hon är så duktig. Det är härligt att sjunga till hennes musik. Det känns helrätt – och det är ingen självklarhet. Musiken skulle kunna bli ett störande element. Nu blir den en förlängning. Det är unikt.


Kan du identifiera dig med Katrina?


– Jo, det kan jag. För mig är moderskapet en central del i hela berättelsen. Även om jag nu lyfter fram moderskapet måste man inte ha en upplevelse av ett moderskap för att kunna förstå henne. Katrina har en strävan framåt och någon slags envishet. Katrina har många drömmar. Jag tror att det är ganska många som kan identifiera sig med henne. Det handlar ju mycket om att vara människa.

– Skådespelarens uppgift är ganska långt att hitta någonting i karaktären som känns sant. Så att det bottnar i något.

– I Katrinahistorien handlar det också om förlust av ens drömmar, eller när drömmarna inte blir så som man har tänkt. Mannen Katrina gifte sig med och drömde om ljög för henne. Guldet blev till sand. Ändå försonas hon med sitt öde och håller kvar honom.

– Livet öppnar sig på nytt. Katrina sjunger: ”Vi är metaller av olika slag, vi är sammangjutna av arbete, sorgen, fröjden och holmen.” Jag tycker det är så fint – två olika metaller som blir till någonting som är så betydelsefullt och starkt sammanbundet.


Jag har alltid tyckt att din röst är så okonstlad och så otroligt fin.

– Tack! Det är någonting som känns värdefullt för mig att få höra. Sångar-
yrket är inte så glamoröst. Det är mycket osäkerhet och hårt slit. Men när jag landar rätt, möter någon, berör någon eller kan göra skillnad för någon – då är det värt allt.

– Vi människor är rustade med olika saker. Sången är något som jag har fått, och som jag sedan ägnat ett helt yrkesliv åt att utveckla och förvalta. Jag ser det som en gåva som jag är tacksam för.


Katrina kom från Österbotten, och du har också flyttat från Österbotten. Saknar du din hemtrakt?

– Ibland, men det är en rikedom att ha med sig Österbotten. Som Katrina har också jag gift mig med en åländsk man, lustigt nog! Vi har ett sommarställe på Åland, i Hammarland. Det är verkligen helt underbart.

– Jag åker till Österbotten med jämna mellanrum, men det blir alldeles för sällan. Därför är jag extra glad att vi kommer till Vasa och spelar Katrina om ett år. Det känns otroligt fint.

Hur skulle du beskriva din tro?

– Jag växte upp i en kristen kontext, men min barnatro har formats om med tiden. Som barn var jag stensäker på att jag i himmelriket skulle få sitta i en elefants öra och läsa en bok om Pippi Långstrump. Nu som vuxen handlar det kanske mer om hopp än om tro. Jag hoppas på större empati och kärlek mellan människor och ett slut på den till synes eviga polariseringen. Jag försöker göra vad jag kan och drar mitt lilla strå till förändring, bland annat genom arbetet inom teatern.


Fina pipor

Emma Klingenberg har stått på stora scenen på Svenska Teatern det här spelåret med revyn Fina pipor. Sista föreställningen är i april.

I en av de många sketcherna i revyn pratar hon med Svenska Teaterns Simon Häger och Kevin Holmström från humorgruppen KAJ om varför de inte som österbottningar kan prata sin österbottniska dialekt på scen – naturligtvis på Jeppisdialekt, Nykarlebydialekt och Vörådialekt.


Finns det ännu fördomar om Österbotten på de stora scenerna?

– Ja och nej. Det finns vissa fördomar fortfarande, men jag tycker att klimatet har blivit mycket bättre. Ofta används dialekten i Helsingforstrakten för att göra en humoristisk karaktär, men inte alltid. När jag gjorde Stormskärs Maja på Åbo Svenska Teater för åtta år sedan, gick alla mina repliker på dialekt hela föreställningen. Det kändes jättebra. Också Katrina har en österbottnisk melodi i sitt språk.

Den österbottniska grunden finns alltid där för Emma Klingenberg.

– Jag vill inte tappa kontakten till Österbotten. Mitt ursprung är viktigt, och kanske blir det ännu viktigare med åren.



Emma Klingenberg

– Född 1982, uppvuxen i Jakobstad.

– År 2005 utexaminerades hon från Teaterhögskolan i Göteborg.

– Till hennes familj hör skådespelaren Marc Svahnström och två barn.

– Bor i Tölö, Helsingfors.

– Är aktuell med ”Katrina – sången om en kvinna”, ett samarbete mellan Lilla Teatern, Wasa Teater och Åbo svenska teater. Regi av Lilla teaterns konstnärliga ledare Jakob Höglund.

Christa Mickelsson


Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00
Kyrkoherde Lotta Endtbacka från Jakobstad sitter i styrgruppen för en smalare kyrkostyrelse.

kyrkostyrelsen. Upp till 40 av 190 anställda i kyrkans centralförvaltning kan få sluta inom de närmaste åren. Ge över jobbet med material- och idéstöd till stiften först av allt, föreslår en kritisk rapport. 30.9.2024 kl. 10:00
Arbetet med utmärkningen började i Sideby och inför invigningen har man också ruttmärkt runt Vasa.

SANKT OLAV OSTROBOTHNIA. Arbetet med att utveckla pilgrimsleden Sankt Olav Ostrobothnia har inte tagit slut, även om biskop Bo-Göran Åstrand nu invigt både leden och pilgrimscentret i Trefaldighetskyrkan i Vasa. 28.9.2024 kl. 18:38

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Borgå stift kommer att få två nya präster i slutet av oktober. Bland annat det meddelar domkapitlet i Borgå stift. 27.9.2024 kl. 17:51
Kyrkoherdetjänsten i Larsmo på orten har lediganslagits men har inte lockat några sökande.

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Jan Nygård blir ny tillförordnad kyrkoherde i Larsmo. Domkapitlet har förordnat Nygård att efterträda Max-Olav Lassila som går i pension. 27.9.2024 kl. 17:26
Bröderna Herman och Andre Mård, Ray Baker, Hanna Saarijärvi samt Daniel och Carolina Djupsjöbacka var några av de som deltog i Kyrkhelg Nord i år.

KYRKHELG NORD. Kyrkhelg Nord är kaffe, glass och vänner. Men också Ray Baker som både ursäktar och uppmuntrar konservativa kristna. Det övergripande temat under årets kyrkhelg kan sammanfattas som ”anpassa er inte”. 26.9.2024 kl. 11:05
Saara Schulman och Nicolina Gull, vill inspirera, entusiasmera och spräcka dammiga tabun.

podcast. Bröllopskollektivet varvar snack om estetik och fix med reflektioner kring relationer. – Att man bråkar betyder inte att man har ett dåligt förhållande, utan att man har ett förhållande, säger Saara Schulman. 25.9.2024 kl. 17:10
Ray Baker efter sitt första anförande under Kyrkhelg Nord.

KYRKHELG NORD. Då Ray Baker tar till orda under inledningsmötet av Kyrkhelg Nord ger han kängor åt såväl Mark Levengood som bibeltrogna konservativa kristna. 20.9.2024 kl. 21:10

HAVSNÄRA. Äventyrslusten och kärleken till havet har fått Mikael Hagman att korsa Kvarken i sin öppna båt när han pendlar till jobbet i Umeå. – Jag tycker om spänning i livet och sommartid är arbetsresorna mina utflykter, säger han. 19.9.2024 kl. 13:40
Piskan på Kyrkostyrelsen att hitta tre miljoner att spara in.

kyrkostyrelsen. Kyrkostyrelsens tjänstemän fick rapp: Uppmanades snabba på omställningen för att banta ner gruppen av dyra centrala ämbetsverk inom kyrkan. Esbobiskopen Kaisamari Hintikka övervakar arbetet. 18.9.2024 kl. 16:20
Thomas Lundin är aktuell med boken "Tjo, hopp och kärlek", som handlar om hans uppväxt och innehåller hans bästa recept.

mat. När Thomas Lundin är utmattad lagar han mat. – När jag är helt slut gör jag ett långkok på två timmar. Då kan jag inte störas med jobbsamtal. Jag är i stunden, jag lyssnar på musik. Jag hör ju hur provocerande det här låter! 18.9.2024 kl. 11:58

Forskarna Marina Lindell och Janne Berg gräver i hur polariserade vi finlandssvenskar är, och hur vi kan närma oss varandra.

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22
Vuxenkonfirmationen ledde till att Tove Uvemo Söderbäck började gå i kyrkan.

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53
– Att få visa att Gud är nådig och att hans förlåtelse finns där för alla, oavsett vad vi gjort, har varit en stark upplevelse för mig, säger Fanny Sjölind.

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28
Tidigare kändes tanken att lämna Jakobstad motig. Nu har Anders Eklund och hans fru Maria skaffat husbil.

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36
– Jag har ett personligt intresse att påverka i de här frågorna, säger Sini Aschan.

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00