Är Österbotten verkligen så platt?

Kultur. Våra recensenter har läst Österbotten-antologin - ur österbottnisk och nyländsk vinkel.
3.11.2010 kl. 00:00

Johan Sandberg

Bok: Extremt platt & otroligt nära. Texter om Österbotten. Söderströms 2010.

Österbottningen:

Det här gav en mycket mångsidigare bild av Österbotten än boken! utbrister min medrecensent under en kaffepaus på jobbet, där det ständigt pågår ett lekfullt smågnabb mellan sydlänningar och österbottningar. Efter att med allt högre puls och irritationsnivå ha avverkat antologin Extremt platt & otroligt nära är jag benägen att hålla med.

När jag läser Sofie Knutars inlaga om den inskränkta religiositeten i Terjärv och om hur Hannele Mikaela Taivassalo, som växt upp i samma by som jag själv, utsatts för åratal av ”tvångsmissionerande” känner jag inte alls igen mig. Jag märkte då aldrig att religionen var måttstock för allt som gjordes och sades, snarare var det tvärtom: ”hallelujaknäppare” var de som andra såg snett på och som förväntades leva upp till förhållningsregler som inte gällde övriga dödliga.

Jag flyttade från Österbotten som 18-åring och har med åren fått en mera mångdimensionerad bild av regionen: jag passade aldrig in, men det är några enstaka människors, mina jämngamlas – omständigheternas – fel och kunde ha inträffat var som helst.

Många av mina vänner i Helsingfors är österbottningar. Med dem får jag tala mitt hjärtas språk, dialekt, dricka vin, tro på Gud och spela pidro utan att förklara reglerna.

För er som inte vet det: pidro är österbottningarnas nationalspel, ”naa som varinda finlandssvensk måst kuna”. Robert Åsbacka tillägnar spelet sitt kapitel och trots att ämnet är smalt känns det verklighetstroget. Med undantag av Kaj Korkea-aho har ingen av skribenterna tagit fasta på den talkoanda och omsorg som österbottningar har om varandra. Ingen har skrivit direkt om dialektens betydelse som identitetsbärare, kokkolahumorn och det rättframma kommunikationen. Catharina Gripenberg kommer närmast i sitt bidrag Jordbok/Ordbok.

Om religiositeten är så allomfattande, varför har den inte också slukat författarna? Boken tycks ha tillkommit i all hast och utan större omtanke om vare sig spännvidden eller skribenterna. Det handlar, som Sofie Knutar skriver, ”om vad man vågar gå nära och väljer att se”.

Marina Wiik

Nylänningen:

Jag är född och uppvuxen i Nyland men Österbotten intresserar mig. Jag har alltid haft på känn att det finns ett mystiskt, främmande Österbotten som jag aldrig kan få grepp om hur mycket jag än besöker platsen i fråga, nånting som jag aldrig kommer att fatta. Det där någonting som sker när människor jag känner svarar i sin mobil och plötsligt byter språk och förvandlas till andra människor: österbottningar. Plötsligt känner jag dem inte.

Så jag var givetvis mycket glad när jag såg att Söderströms skulle ge ut med en hel bok om ämnet: nu kommer jag att fatta vad det handlar om! Men det visade sig, till min stora förvåning, att inte ens österbottningarna själva riktigt kan förklara vad det där je ne sais quoi är.

Det som förvånar mig i antologin är det främlingskap en del av skribenterna verkar känna inför ”sitt” Österbotten, som (alldeles som Ralf Andtbacka konstaterar i sin essä) givetvis inte är det riktiga Österbotten (vad skulle det vara) utan skribenternas eget subjektiva Österbotten. Ingen av dem som skriver säger rakt ut vilken förvandling det handlar om då de byter språk till grundsprååtji, men det finns där, mellan raderna.

Det förvånar mig att Österbotten också i österbottningarnas eget själsliga landskap så starkt kopplas ihop med bibelbältesreligiositeten. Philip Teir presenterar den biten förtjänstfullt i sitt reportage. Men en del av skribenterna, framför allt Sofie Knutar, har ett behov av att ta avstånd från det religiösa Österbotten nästan på ett aggressivt sätt. Hon dricker minsann vin! De religiösa (som inte skrattar, som klär sig beige, har flottiga glasögon och håller sin bibel krampaktigt med mjuka händer) är inte som hon: hon känner dem inte. Medvetet eller inte inplanterar hon värre fördomar än dem hon så frenetiskt slåss emot.

Jag saknar en text av en religiös österbottning som bor i Österbotten och tycker det är kiva.

Nylänning som jag är tycker jag på slutet lite synd om Österbotten.

Sofia Torvalds

Marina Wiik & Sofia Torvalds



BISTÅND. När han fick e-post om att allt amerikanskt bistånd stoppas var Wycliffe Nsheka i chock.– Jag har jobbat med bistånd i Uganda i 23 år, och aldrig upplevt något liknande. 12.3.2025 kl. 12:42

Lokalt. Bibeldag med Jesu föräldar som tema ordnas i Solf. Det är länge sedan vi haft nån bibelfördjupningsgrej, konstaterade styrelsen för Kyrkans ungdoms krets i Solf–Sundom och gjorde slag i saken för att rätta till det. 11.3.2025 kl. 15:33

Kolumn. I många år kände jag att jag inte hörde hemma någonstans. Jag växte upp i södra Afrika, dit mina farföräldrar hade åkt för missionsarbete. När vi flyttade tillbaka till Finland hade jag länge svårt att svara på frågan varifrån jag kommer. 11.3.2025 kl. 13:30

Personligt. För länge sedan blev Christer Åberg utsatt för ett knivhuggningsförsök. – Jag blev osedd. Men jag var ung då och hade krafter att komma vidare. Nu är jag äldre. Jag har inte tilräckligt med motkrafter i mig. Jag har märkt att min förmåga och kraft att bearbeta ensam är sämre. 10.3.2025 kl. 14:54

mariehamn. För Frans Erlandsson blev församlingens ungdomsgård en plats där han såg sig förvandlas socialt. 10.3.2025 kl. 14:32

kyrkomusik. Hela sitt liv har John L Bell jobbat utanför boxen och skapat något nytt: en ny liturgi, ett nytt sätt att läsa Bibeln, ett nytt sätt att sjunga. 6.3.2025 kl. 15:55

MEDLEMMAR. Kyrkan vill se mera engagerade lekmän och stoltare medlemmar. Men vi har inget språk för hur vi ska grunda nya gemenskaper, säger Ida-Maria Pekkarinen. Hon har jobbat med storstadsformaten Puls och Uusi Verso. 5.3.2025 kl. 17:23

Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

KYRKOMÖTET. Biskopsmötets frifräs i äktenskapsfrågan fick konservativa i kyrkomötet att kräva granskningsnämnd som i Sverige. 6.11.2025 kl. 15:32

HÖSTDAGARNA. Årets tema för Höstdagarna var Gemenskap. När FKS styrelse, som arrangerar dagarna, valde temat lät de sig inspireras av Höstdagarnas långa historia och tittade lite i arkivet. 2.11.2025 kl. 20:30

kcsa. Kyrkostyrelsen och dess finskspråkiga avdelningar kommer att få en ny så kallad matrisorganisation 2027. Många av de nuvarande avdelningarna kommer att försvinna. Den svenska centralen KCSA ser däremot ut att få fortsätta som sin egen specialenhet. 30.10.2025 kl. 21:54

musik. Hon har gett ut två sånger på temat dop i höst och den tredje utkommer i november. Susanna Sandell ser gärna att sångerna sprids och sjungs. 30.10.2025 kl. 19:42

sorg. År 2011 vändes Minna och Veli-Pekka Joki-Erkkiläs värld upp och ner när deras 17-åriga dotter Laura blev mördad. Efter Lauras död uppenbarades Jesus för dem. Gud har gett dem ett helt nytt liv och framför allt: förmågan att förlåta mördaren. 30.10.2025 kl. 19:18