Klockan är lite för mycket, definitivt mer än 10.30, när jag hittar fram till den omgjorda lagerbyggnaden på Lokesvej 7, Århus. På parkeringen är det redan fullt, så jag får ställa bilen längst bort på gatan och småspringa fram. Väl framme inser jag att ingen tar större notis om en försenad journalist. Gudstjänsten har börjat men innanför dörrarna är det varken högstämt eller knappnålstyst.
Århus Valgmenighed (ÅVM) har samlats till sin första söndagsgudstjänst för dagen och nu på förmiddagen är det barnfamiljerna som står i fokus. Småttingarna har redan delat in sig i fyra olika grupper medan föräldrarna och de andra gudstjänstdeltagarna stillar sig i lovsången. Det är välfyllt, nästan trångt, men atmosfären är vilsam. Längst framme pustar en ung familj ut. Deras några månader gamla son har precis blivit döpt, och allt har gått bra.
Vart är det jag kommit? Varken till en väckelserörelse eller frikyrka, fastän stämningen påminner om båda två. ÅVM är en församling inom den danska folkkyrkan, men inte vilken som helst.
Ingen kyrkoskatt
– Som medlem i ÅVM är man medlem i folkkyrkan, med fulla medlemsrättigheter, berättar församlingens kyrkoherde Keld Dahlmann.
Det speciella är att medlemmarna själva väljer att höra till församlingen och att de inte betalar någon kyrkoskatt. Församlingen får i sin tur inget av de övriga kyrkoskattebetalarna, utan är ekonomiskt självständig och beroende av medlemmarnas frivilliga gåvor.
Inom den finska lutherska kyrkan har diskussionen om parokialprincipen, om man ska få höra till en annan församling än den på vilkens område man bor, tidvis varit livlig. ÅVM är en variant av den typ av församling som förespråkats i diskussionerna i Finland, då församlingen och dess medlemmar inte regleras av geografi. I jämförelse med Finland är utgångsläget ändå ett annat.
– Vi är de första som i ny tid har använt oss av en gammal lag från 1800-talet som säger att grupper inom statskyrkan är fria att kalla egna pastorer och bilda församlingar. Lagen härstammar från den stora väckelsen och de politiska reformerna i 1800-talets Danmark, förklarar Keld Dahlmann.
– Denna lag tillför kyrkan en dynamik som gång efter gång kan förnya kyrkan.
Läs mera i Kyrkpressen 40/2010.
