– Jag tycker det är viktigt med personlig omvändelse och en personlig tro på Jesus som frälsare, säger Mia Anderssén-Löf, utbildningsplanerare vid Åbo Akademi. Så som barn och barnbarn till pietismen alltid sagt.
Men det finns flera men. Människor behöver olika tid på att komma fram till det här.
– Många troende vill hålla det för sig själva. Det tar tid både att vilja och våga prata om sin tro.
Och vad viktigare är:
– I många religiösa sammanhang ingår en social beställning, ofta outtalad. När man kommer till tro ska det se ut så här och så här.
Hon berättar om hur en av hennes vänner påstod att om du går till fem olika församlingar i Åbo är det samma människor på plats men de beter sig på olika sätt. Lyfter händer eller knäböjer, beroende på sammanhanget.
Promenad längs Aura å
Hon upplevde länge en viss aversion mot kollektiva religiösa upplevelser. Många gånger har hon vandrat längst Aura å och låtit Gud tala i stillheten, utan sociala krav.
– Kan jag vara genuin i mitt sätt, oberoende av församling? Det är viktigt för mig att känna att det jag upplever är äkta.
Som vuxen hade hon i flera år svårt att vara med i religiösa grupper.
Det sägs att inom så gott som varje församling uppstår ett socialt tryck på hur man ska tro och bete sig. Det finns de som nöjer sig med ett nätverk av kristna vänner, i stället för en stark gemenskap.
Hon medger försiktigt att tanken kan vara riktig. Men inte helt.
– Gud har visat att han är med mig oavsett de sociala sammanhangen. Jag vet hur jag vill uttrycka min tro. Nu vågar jag ge mig in i de konkreta religiösa sammanhangen igen.
Läs mer om Mia Anderssén-Löf i Kyrkpressen nr 48.
