Kyrkans dolda resurser

Ledare. Den ekonomiska nedgången har redan en längre tid satt sin prägel på nyhetsflödet. Fokuseringen har varit på företagens förluster, på uppsägningar och permitteringar, alltså på de direkta konsekvenserna av nedgången.
13.8.2009 kl. 00:00

Jan Lindström

De indirekta konsekvenserna kommer med en viss fördröjning, men de kommer. Det innebär att inte endast företag måste anpassa sig till en ny verklighet. Också staten, kommunerna, kyrkan och församlingarna tvingas reagera. Också de måste – som det heter – se om sitt hus.

Åtgärder med anledning av den nya ekonomiska verkligheten som företagen lever i vidtas för att nå bestämda mål. Först prioriteras, rangordnas, målen och därefter åtgärderna.
Kyrkan och församlingarna delar, tillsammans med staten och kommunerna, företagens verklighet. Också de politiska och kyrkliga beslutsfattarna måste vara beredda att kritiskt och fördomsfritt se över sina prioriteringar.
Det är ju osannolikt att det som man gick in för i övertygelsen om fortsatt ekonomisk tillväxt är vettigt eller möjligt att genomföra i dag.

För kyrkans och församlingarnas del underlättas prioriteringsprocessen av att uppgiften är given en gång för alla. Den finns definierad i Jesu missionsbefallning och har för vår kyrkas del formulerats i kyrkolagen och kyrkoordningen.
Uppgiften är att förkunna Guds ord, att förvalta sakramenten, att utbreda det kristna budskapet och förverkliga kärleken till nästan.

I den välkomna strategihandledning för församlingarna som nyligen utkom på svenska (Pub-likationer från Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland 2009:6) betonas genast i början att ”kyrkans framtid beror i hög grad på hur vi sköter dess grundläggande uppgift”.
Lite senare sägs att ”utgångspunkten för planeringen måste vara kyrkans väsen och det uppdrag som anförtrotts kyrkan”. Alltså det uppdrag som ovan nämndes.

Den övergripande frågan i planeringen av verksamheten och i prioriteringen av verksamhetsformerna bör därför vara: sköter vi med detta kyrkans grundläggande uppgift på bästa tänkbara sätt?
Det svåra är att i princip allt gott som görs är ett ja-svar på den frågan. Plus att allt som ännu kunde ingå i verksamheten också är det. Också här gäller sentensen alltid mer, aldrig nog.

En väg vidare kan vara att reflektera över hur direkt eller indirekt en viss verksamhet bidrar till att förverkliga kyrkans grunduppgift.
Det mest indirekta i förhållande till förkunnelse i olika former, sakramentsförvaltning, diakoni och mission blir i den modellen det man först kan överväga att avstå från.

Omfånget av verksamheten och hur den ordnas avgörs ytterst av vilka resurser som står till förfogande.
I vår kyrka har vi mer eller mindre vant oss vid en utveckling mot verksamhet baserad på lönearbete. Med andra ord på att det finns anställda som tar ansvar för och sköter allt.
Detta är naturligtvis förenklat sagt och verkligheten varierar också till denna del från församling till församling, men rent allmänt taget torde bedömningen vara korrekt.

En central, kanske till och med avgörande fråga i vår nya verklighet är om det också till denna del är dags för omprioritering.
Kunde inte församlingarna mera satsa på att ta fram och aktivera de dolda resurser som finns i form av kunniga lekmän i stället för att utgå från vad man klarar eller inte klarar av med avlönad arbetskraft?
Att i ord och gärning sprida det kristna budskapet, alltså förverkliga kyrkans grunduppgift, är en uppgift alla kristna är kallade till. Var och en gör det på sitt sätt och med sina nådegåvor.

Om de aktuella utmaningarna möts idérikt och konstruktivt kan det visa sig att de blir till stor välsignelse för kyrkan och de enskilda församlingarna.
Så går det om alla de resurser som trots allt finns aktivt kartläggs och fördomsfritt ställs till Guds förfogande. Men så går det knappast om tid och krafter i allt för hög grad används för att bokföra minustecknen i budgeterna.
Så gjorde de första kristna med lärjungarna i spetsen.
Stig Kankkonen



Lokalt. Larsmo församlings tf kyrkoherde har en bakgrund som reseledare och lärare. Han har hunnit med mycket, men är inte heller rädd för att upptäcka nya saker. I juni tog han körkort, och jungfruturen gick från Åbo till Larsmo. 19.8.2025 kl. 13:35

DOKUMENTÄR. Vem är du? Anna-Sofia Nylund har gjort radiodokumentären ”Väckelsen som skakade Jakobstads gymnasium”. Varför gjorde hon den, och vad lärde den henne om kristen tro? 19.8.2025 kl. 20:00

pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

NY DOMPROST. Camilla Ekholm är nyvald domprost i Borgå. Hon längtar efter en kyrka där alla känner sig välkomna och uppskattade. 19.11.2025 kl. 08:00

musik. Johannes församlings nya kantor Senni Valtonen vill med musiken gå bredvid människor i vardagen och i deras största livshändelser. – Jag tycker om att stöda och hjälpa människor att uttrycka känslor på ett tryggt sätt. Det är den viktigaste delen av mitt jobb. 5.11.2025 kl. 20:13

mission. Stiftsdekan och Israel- och Etiopienmissionär på sitt cv – nu blir han missionsdirektor för den Asienorienterade missionsrörelsen. 14.11.2025 kl. 13:35

ÅLDRANDE. Hur är det att åldras – på riktigt? Anna Paulina Eklöf tycker att det är hennes själ som oförändrad kikar ut genom ögonen. Per-Erik Lönnfors tänker att det går att acceptera förändringarna så länge man hittar en mening, kanske något så smått som att tömma diskmaskinen. 11.11.2025 kl. 11:00

gospel. Det var åren då den modernare kristna musiken tog sig in i Finland med Samuelssons och Treklangen. För kommersiellt, tyckte en del – fast det för det mesta var olönsamt. Nu har Dan Kronqvist skrivit om Jesus­popens guldålder på 70- och 80-talet. 11.11.2025 kl. 10:00