De står, sitter eller ligger i centrumkvarterens alla gathörn. De är tysta och inåtvända, ibland vädjande med arm och blick. Några, i allmänhet yngre kvinnor, går mera rakt på sak, sticker sin engångsmugg mot alla som kommer emot, ibland högljutt agerande. Allmänheten väjer, tittar bort, blir irriterad och ibland – ger en slant.
Några tiotal tiggare, de flesta romer från Rumänien, väcker känslor av många slag hos tusentals huvudstadsbor. Ingen går oberörd förbi en tiggare även om det kanske förefaller så.
Stefan Djupsjöbacka, nyvald kyrkoherde i den nya Johannesförsamlingen i Helsingfors, understryker att vilka åtgärder vi än tar till och på vilket sätt vi än hjälper tiggarna får vi aldrig tappa greppet om att dessa människor har samma värde som vi själva. – Det är en viktig utgångspunkt. En annan sak är sedan hur vi på bästa sätt kan åtgärda problematiken.
Migrations- och Europaminister Astrid Thors noterar att man försökte förbättra romernas situation i deras hemland redan innan Rumänien blev medlem av EU.
– I första hand anser jag att problemet ska lösas i respektive land. EU har presenterat olika strategier men i praktiken samlar dessa mappar bara damm på hyllorna i Bukarest och Budapest. Goda initiativ utförda av hjälporganisationer rivs ofta sönder i den andra ändan. Här krävs det mycket attitydarbete.
Läs mer i Kyrkpressen nr 21/09
