Plan B innebär följande:Om en mycket liberal kandidat väljs till biskop väljer präster och lekmän en andlig ledare och ”degraderar” i praktiken den valda biskopen endast till tjänsteman.
Det finns all orsak att ta varningarna på allvar. Det som har sagts är att det finns en plan B och att den kan bli verklighet.
Det finns också tecken och kommentarer som tyder på att den planen kanske redan försiktigt ”testats”. En fråga som är öppen är hur plan B egentligen ser ut, om den innebär en organiserad aktivitet under den andliga ledaren eller om det mera är fråga om en attityd.
Detta är emellertid endast en sida av den komplexa verkligheten.
En lika viktig fråga som vad som händer på konservativt håll om en ”mycket liberal” väljs är frågan vad som händer på den så kallade liberala sidan ifall de inte får en biskop i sin smak?
Kan det till och med gå så att en biskop samtidigt av en del kan anses vara för liberal och av andra för konservativ?
Vem eller vilka väljer sig då en egen biskop, lämnar de som inte är nöjda kyrkan, slutar de delta i församlingsarbetet eller gör de något annat mindre konstruktivt?
De undersökningar som gjorts visar dessutom att en del lämnar kyrkan för att den är för liberal, andra för att den är för konservativ. Lättare eller mera begriplig blir situationen inte av det faktum, att ingen exakt kan definiera vad som är för liberalt eller för konservativt. Eller kanske ens vad som är liberalt och vad som är konservativt.
Den situation vi befinner oss i är därför mer eller mindre permanent. Oberoende av hur kyrkan gör handlar den samtidigt både rätt och fel.
I och med att startfältet klarnat är det att hoppas att både officiella och inofficiella diskussioner om kandidaterna tar fart.
Det är också att hoppas, och en nåd att be om, att diskussionerna kunde föras i konstruktiv och allmänt positiv anda. Det är också att hoppas att diskussionerna inte förs för syns skull utan för att ge klarhet i frågan vem av kandidaterna som är den lämpligaste att som biskop axla ansvaret för Borgå stift med allt vad det innebär.
Det har sagts tidigare, men tål att upprepas: den biskop som nu väljs är en biskop också för alla de församlingsmedlemmar som inte har rätt att vara med och förrätta det egentliga valet. Den ansvarsfulla uppgiften är som bekant förbehållen elektorerna.
För elektorerna gäller det i alla fall att komma ihåg att de inte väljer en biskop endast åt sig själva eller sina specifika referensgrupper. Märk väl: inte endast. För naturligtvis väljer de en biskop också åt sig själva och åt dem som har samma preferenser som de.
Med tanke på bland annat allt det som ovan sagts är redan den första valomgången av största betydelse för hur framtiden i Borgå stift ser ut.
Om vi efter första valomgången har en ”för liberal” och en ”för konservativ” kandidat mot varandra bådar det inte gott för framtiden.
En central fråga som alla, inte minst elektorerna, därför ställs inför är: vilken av kandidaterna har de bästa teoretiska och praktiska förutsättningar att arbeta för stiftets först och främst andliga enhet?
Hur central den frågan blir avgör självfallet var och en för egen del.
