Det innebär två saker. För det första att biskop Gustav Björkstrand har tio månader effektiv arbetstid kvar som stiftets herde. För det andra att stiftet har cirka ett drygt halvt år effektiv tid att diskutera och förbereda sig för valet av en ny herde.
För stiftets bästa är det viktigt att de två sakerna sköts separat och korrekt.
Den sittande biskopens arbete får inte störas av den valprocess som sakta men säkert nu kommer att gå upp i varv.
Den processen bör å andra sidan föras utan kopplingar eller hänvisningar till sittande biskop.
Inför senaste val betonades bland annat att diskussionerna inför biskopsvalet med fördel kunde föras så, att de först skulle gälla biskopens uppgifter och därefter vilka personer som kan tänkas ha de bästa förutsättningarna att sköta de uppgifterna.
Med uppgifter avses inte endast formella åligganden sådana de är formulerade i lag- och ordningsparagrafer, utan också uppgifter som har att göra med den allt synligare roll som biskoparna till exempel massmedialt har kommit att spela såväl teologiskt som samhälleligt.
Det gäller att försöka få fram en korrekt och bred helhetsbedömning av de direkta och indirekta krav som ställs på en biskop här och nu och de närmaste åren.
Kort sagt: för att kunna välja rätt person för uppdraget måste vi veta vad uppdraget innebär.
Naturligtvis vore det naivt att tro att det i val, det gäller också biskopsvalet, är möjligt att särskilja sak och person.
Med största sannolikhet kommer också nu en frejdig och ohämmad sammanblandning att ske. Det viktiga är att sammanblandningen inte blir sådan att biskopsämbetet ses och framställs på ett sätt som passar bäst in på den person som man personligen helst skulle se på biskopsstolen i Borgå.
Ordningen måste vara den motsatta. Ämbetet ska inte motsvara egenskaperna hos en bestämd person utan ämbetet ska definiera vilka egenskaper som är nödvändiga eller önskvärda.
Att det sedan finns helt olika bedömningar bland annat av teologiska och praktiska prioriteringar av vad detta innebär är klart.
Det är därför en bred och djup diskussion om biskopsämbetet och dess utövning behövs.
Eftersom biskopen väljs av elektorer som i sin tur har valts av församlingens förtroendevalda uppstår frågan vilken betydelse en diskussion utanför elektorskretsen kan ha.
Det bör medges att svaret på den frågan i hög grad är beroende av vilken roll de förtroendevalda samt de elektorer som de väljer tillmäter diskussionen.
Den enda rimliga och acceptabla utgångspunkten är att det finns en stor lyhördhet för argumenteringen i diskussionen och en stor beredskap att ta till sig av den.
Alla andra alternativ borde vara otänkbara och är oacceptabla i en folkkyrka som den evangelisk-lutherska kyrkan i Finland.
Biskopen är en biskop för alla medlemmar och därför har alla medlemmar rätt att säga hurudan biskop de vill ha.
Att alla inte i det rådande systemet har rätt att vara med och välja är en annan sak.
Vad det beträffar kan man i detta fall dessutom peka på att församlingsmedlemmarna i senaste församlingsval visste, eller borde ha vetat, att deras förtroendevalda också får i uppgift att välja elektorer för nästa biskopsval.
Kyrkpressen kommer för sin del tillsammans med er alla att göra sitt bästa för att engagera så många som möjligt i den process som i höst utmynnar i biskopsvalet.
Det vi alla kan göra är att be för valet och att kyrkans Herre ger Borgå stift den herde som behövs för att budskapet om synd, förlåtelse, evigt liv och salighet rent kan förkunnas och sakramenten rätt förvaltas.
