Biskopsmötet hundra år

Kyrka. Det är hundra år sedan kyrkomötet fattade beslut om att biskopsmötet blir ett officiellt organ. Heikki-Tapio Nieminen har skrivit biskopsmötets historik.
10.12.2008 kl. 00:00

Malena Holmström

Heikki-Tapio Nieminen har forskat i biskopsmötets historia.

Initiativet till det inofficiella biskopsmötet togs av ärkebiskop Torsten Thure Renvall, som sammankallade ett tiotal personer till överläggning. Initiativet resulterade i ett inofficiellt biskopsmöte, som verkade under åren 1891-1907.

– Dess primära funktion var närmast att dra upp gemensamma linjer i de tre stift som då fanns, nämligen Åbo ärkestift, Borgå stift och Kuopio stift, berättar Nieminen.

Behovet av sådana linjedragningar var stort. Kyrkomötet, som var det enda organet för helhetskyrkan vid den tiden, samlades vart tionde år och senare under 1800-talet vart femte år.

Då ärkebiskop Renvall presenterade tanken på ett officiellt biskopsmöte för kyrkomötet möttes han inte av någon större förståelse. De två kyrkomöten som samlades under 1800-talet sade nej.

Begränsade befogenheter

Trots att biskopsmötet nu blev ett officiellt organ från och med 1908 var resultatet tämligen magert.

– Biskopsmötet blev ett organ utan egentliga befogenheter. Dess uppgifter var kort sagt att bereda ärenden för kyrkomötet, att verkställa kyrkomötets beslut och att samordna de domkapitelsärenden som gällde samtliga domkapitel, förklarar Nieminen.

Kort sagt kunde biskopsmötet inte fatta några som helst beslut om frågor som gällde helhetskyrkan. Då biskoparna återvände till sina stift kunde de, om de så ville, ”glömma” vad mötet kommit fram till.

Huvudorsaken till kyrkomötets njugga inställning var rädslan för att kyrkan skulle ”biskopifieras”, alltså att biskoparnas roll skulle överdimensioneras på prästernas och lekmännens bekostnad.

Denna rädsla eller misstanke tog sig uttryck då kyrkomötet år 1898 beslöt om att biskopsmötet ska grundas. Mötets sammansättning utvidgades därför till att omfatta inte endast biskoparna utan också stiftens prästassessorer.

Läs mera i Kyrkpressen 50/2008.

Stig Kankkonen



Personligt. För omkring tio år sedan lärde Mikael Ahlskog känna några män som förändrade hans liv. På gott, och på ont. 29.10.2024 kl. 17:32

Personligt. Tuomas Enbuske är programledare, poddvärd, journalist, kändis – och numera också kristen. Han tror på arvsynd och på nåd. – Ju mindre vi stressar över att göra någonting gott, desto lättare är det att vara god. 28.10.2024 kl. 18:34

KYRKA OCH POLITIK. Tala med statsministern. Sitt med riksdagsgrupperna. Mejla ministerns medarbetare. Deala med ministeriet. Strategierna är många när kyrkan och relaterade organisationer lobbar för sina intressen. 28.10.2024 kl. 14:00

UTNÄMNING. Kyrkoherden i Jakobstads svenska församling Jockum Krokfors blir ny verksamhetsledare för Martyrkyrkans Vänner från och med den 1 april nästa år. 25.10.2024 kl. 16:34

KARRIÄRSBYTE. Efter tolv år som kantor i Korsholm bytte Susanne Westerlund inriktning och utbildade sig till florist. – Musiken har jag inte lämnat, jag har bara kompletterat mitt kreativa språk, säger hon. 21.10.2024 kl. 16:48

ETT GOTT RÅD. – Varje år har det blivit lite lättare att leva. Jag önskar att jag hade varit snällare mot mig själv som ung, säger Anne Hietanen. 16.10.2024 kl. 10:00

Personligt. Hon har levt i nästan 45 år ”med Herren”. Vad har Nina Åström under åren lärt sig om trons kringelikrokar och gropar? KP mötte henne och diskuterade viktiga ord som tillit, kärlek, rättvisa och nåd – och varför Jesus är hennes allt. 15.10.2024 kl. 10:00

KYRKOR I USA. I USA väntas kyrkorna spela en roll i det amerikanska presidentvalet. Men Amerika sekulariseras också, och effekten kan bli mindre än väntat. Och för många har andligheten blir mera politisk. 14.10.2024 kl. 13:00

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

sibbo. Det krävs inget annat än en vilja om att be. Man behöver inte vara van vid bön eller vältalig. Kraften i bönen ligger inte hos den som ber, utan hos den som hör bönen. Alltså hos Herren själv. 9.4.2025 kl. 15:22

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45