– Vi diskuterade det här en hel del, säger pensionerade prosten Liisa Tuovinen. Hon är prästen vid ”vad-skall-vi-kalla-det” tillfället på Esbo samfällighets lägergård Hvittorp i Kyrkslätt när barnmorskan Veera Lange och gruppförmannen Annukka Matilainen firade registeringen av sitt partnerskap. Själva lade de in en familjeannons om festen med 60 personer under rubriken ”vigda”.
Esbo samfällighet har sedermera gått in för att se över bestämmelserna om till vad man hyr ut sina lägergårdar.
– Frågan är hur vi skall möta personer som lever i ett registrerat partnerskap kommer för att få välsignelse, säger Tuovinen.
Hon säger att frågan varit uppe i kyrkomötets konstitutionsutskott där man talat om välsignelse av hem, som är en accepterad förrättning. Man skall ta emot paret, diskutera och kanske be tillsammans och alltid beakta det enskilda fallet.
– Man kunde lika bra kalla det en förbönsstund, säger hon.
Själv har hon skickat sin text från tillfället till sin biskop Mikko Heikka som inte sagt annat än att frågan behandlas om saken anmäls. Heikka är själv anmäld till sitt domkapitel i saken.
Tal, bön och välsignelse
Vad gjorde hon i Hvittorp?
– Jag läste en bön, höll ett tal om kärlek trohet och att dela livet tillsammans.
Tillfället avslutades med Herrens välsignelse.
– Är det en försvårande omständighet? Vi läser Herrens välsignelse vid gudstjänstens avslutning, inte ber vi då vissa människor att avlägsna sig?
Katolska kyrkan är förvisso strängare. Den som använder kondom eller som är frånskild utestängs från nattvardsgemenskapen.
– Men vi delar ut nattvarden åt alla som vill komma, säger hon.
Hon har fått många uppskattande samtal och få negativa.
– De flesta har kommit från äldre kvinnor. När jag lyssnat på dem så är tanken faktiskt att homosexuella inte skall få höra till kyrkan.
När pastor Leena Huovinen anmäldes för att ha välsignat ett par i registrerat partnerskap fríkändes hon av domkapitlet med motiveringen att frågan föll ramen för själavård. Den festen hölls på en restaurant.
– Om man får be på krogen men inte i kyrkan så vet jag inte om man skall skratta eller gråta, säger Tuovinen som gärna vill veta vad ”själavård” betyder.
Tuovinen vill inte att ett registrerat partnerskap skall kallas äktenskap.
– Det är viktigt att hålla begreppen klara. Äktenskap är något som ingås mellan man och kvinna.
Vad festen hon varit med om skall kallas vet hon inte.
– Det finns inget lämpligt ord tillsvidare.
En provokation tillstår hon. Hon var med när biskoparna satte igång processen med att fundera om kyrkans inställning till homosexualitet. På de seminarierna förde ingen de homosexuellas talan. Det fick de göra på Hvittorp.
Gå över gränser
– Jag har läst min Bibel. Den homosexualitet den talar om är inte den samma som vi diskuterar nu. Det har inte att göra med en bestående kärleksrelation mellan två vuxna människor. Det som står i Mose lag och det som Paulus uttalar sig om handlar inte om det som vi nu kallar registrerat partnerskap. Det är hon övertygad om.
– Det som vi nu förstår som en homosexuell identitet kände man inte till på den tiden.
Hon säger att det finns otaliga saker där vi har ändrat vårt tänkesätt:
– Jesus sade tydligt att man inte får skilja sig. Paulus säger klart att en kvinna inte får undervisa.
Ändå låter vi det ske. Ibland måste man gå över gränser och det gör man också i Bibeln, menar hon.
– I Apostlagärningarna döper Petrus den hedniske hövitsmannen Kornelius. Han gör det innan apostlarna i Jerusalem har hunnit besluta i frågan om hednakristna skall följa de judiska reglerna eller inte.
Det är inte utan att Liisa Tuovinen ser sig i gott sällskap
