– För mig börjar känslan av jul redan vid allhelgona, när det är mörkt och jag tänder ljus där hemma. Allhelgona är innerligt, men ljuset är ändå lite dämpat. Sedan kommer domsöndagen – som hör till mina favoritsöndagar – med sin tyngd, och vi jobbar oss mot jublet på första advent, säger Katarina Gäddnäs, församlingspastor i Mariehamn och sjukhuspräst.
Hon försöker tillämpa lite adventsfasta och inte hänga upp allt julpynt redan vid första advent.
– Jag kommer i stämning med att lyssna till adventsmusik – det finns så mycket fin musik. Jag tror att vi alla har minnen av hur vi först började öva på julkonserter i barndomen, eller på julfestprogram i skolan. Jag minns känslan när det började finnas mandariner i butiken, och hur vi från första advent ibland fick tända ljus och ha dunkelt i klassen. Det kan vara småsaker, dofter och ljud, som bygger känslan.
Många vuxna börjar inför advent känna av en lätt julångest. Hur ska man hinna med allt, orka med allt – och ha råd med allt?
– Den funktion tron har i mitt liv är att övertyga mig om att det blir jul även om jag inte hinner och orkar med allt. Hur tar man emot ett nyfött barn? Inte är det ju med skrålande högtalarmusik. Det är något heligt med det nyfödda barnet. Barnet ska behandlas varsamt: varmt och mjukt och nåderikt.
Men det kräver något av oss. Vi måste verkligen bestämma oss.
– Som ensamstående fyrabarnsmamma som jobbar på julen har jag tvingats fundera mycket på vad julen är för oss, vad som är viktigt och vad som inte är viktigt. Hur kan jag få mer av det fina och mindre av det andra?
Katarinas tips:
Sätt dig ner och fundera på hurudan jul och advent du vill ha i ditt hushåll.
– Ta dig tid för en adventskonsert i stället för att skena i köpcentrum. Församlingen har en massa fint program, och vi ordnar också en kväll då man samlas och binder kransar tillsammans.
Hon tänker att vi måste släppa taget om Astrid Lindgren-julen. I bondesamhället var det ett kollektiv som stöpte ljus och stoppade korvar.
– Vi har alla olika julförväntningar och -erfarenheter. I våra minnen radas alla jular ovanpå varandra, och ekot av de gångna jularna påverkar oss.
Att Gud föddes till jorden och blev människa har blivit allt viktigare för henne.
– Gud blev människa och vi ska bli mänskliga. Vårt problem är att vi vill vara allsmäktiga och ha kontroll, men det är vår uppgift att bli mer människor. Julen blir som den blir. Julmartyrerna måste tystas med öm hand.
Hennes egen jul blev rimlig efter en kollaps, då hon förstod att hon hade helt orimliga förväntningar på julen. Antingen måste hon ge upp dem eller så måste hon hata julen.
– Och jag älskar ju julen egentligen. Jag älskar det mörka och lite inåtvända med vår nordiska jul.
Så släck lampan, var närvarande för varandra. Många av oss – också neurodivergenta barn – blir bara stressade av att slita upp papper vid ett julklappsberg.
– Och kom ihåg att julen inte är slut annandag jul. Då ska du köpa nya hyacinter i stället för att tänka på vårblommor.
