Självfallet behöver omfånget inte säga något om produkten, men å andra sidan är det inte heller uteslutet att det gör det. I det aktuella fallet säger omfånget åtminstone att de som har utarbetat miljöprogrammet haft mycket färdigt material att ta av.
Detta är egentligen självklart. Nästan alla samhällsaktörer, från enskilda politiska partier och organisationer, stora, medelstora och globala företag till stater och unioner av stater har skrivit sina egna miljö- och klimatprogram.
För att inte tala om mer eller mindre lyckade försök att få hela världen att enas om ett sådan.
Nu har alltså också evan-gelisk-lutherska kyrkan i Finland fått sitt klimatprogram.
Det är bra att kyrkan visar var den ser utmaningar, hur den ser på dem samt visar på olika lösningar och lösningsmodeller. Och det gör man i det aktuella miljöprogrammet.
Kort sagt: det är bra att kyrkan i och med sitt program visar att det finns en medvetenhet om att alla måste bidra då det gäller att rätt förvalta Guds skapelse.
Å andra sidan är det befogat att fråga sig hur viktigt det är att kyrkan säger i stort sett det samma som många, många andra redan har sagt. En del till och med för ganska länge sedan.
Visserligen gör kyrkan det med en egen betoning, men i alla fall.
Av detta följer en annan fråga: vore det inte kanske ännu viktigare att kyrkan skriver ett miljöprogram av ett helt annat slag, ett miljöprogram som andra inte har skrivit eller ens kan förväntas skriva. Ett miljö- och klimatprogram som handlar om den andliga, sociala och ekonomiska miljön i Finland och i världen?
Vore det inte av större betydelse och till större nytta om kyrkan satsade ordentligt på att bidra med något helt nytt än att den satsar på att ge lite mera av sådant som redan finns nästan en uppsjö av?
För säkerhets skull är det orsak att ännu en gång betona att kyrkans klimatprogram är välkommet. Inte tal om annat.
Men de verkligt stora utmaningarna för kyrkan och för kyrkorna i dag är kanske ändå inte hur vi med hjälp av tekniska lösningar skall minska hoten mot miljön. De verkliga utmaningarna har att göra med frågan varför vi har de klimatproblem som vi nu har.
Det övergripande svaret är att vi inte handlar som goda förvaltare och omtänksamma medmänniskor, utan mera som hänsynslösa kolonialherrar. Vi roffar åt oss och använder inte endast naturen utan också våra medmänniskor som medel för att tillfredsställa allt större och kräsnare behov.
Filosofin och ideologin är att vi har all rätt att få allt vi vill ha här och nu och att allt annat kan underställas den rätten.
Av historien lär vi bland annat att det viktigaste inte på långt när alltid har varit att ligga rätt i tiden. Ofta har det varit tvärtom. Det viktiga har varit frågor och iakttagelser som avvikit från det som alla andra frågat och sett.
En av de frågor som eftervärlden ofta ställt har därför varit: varför sa ingen något trots att det borde ha varit uppenbart att det som skedde var fel?
Det ligger kanske inte i tiden att lyfta fram, belysa och betvivla den filosofin.
Bland annat just därför är det viktigt att kyrkan gör det och att den gör det utgående från ett klart budskap om att vi ska älska Gud över allting och vår nästa som oss själva.
Förhoppningsvis blir kyrkans klimatprogram ett program som i denna mening inte är i tiden, utan ett program som pekar på tidlösa, eviga värden.
