Gud möter vår rädsla

Människa. – Det är på värdegrunden som livet står och faller. Den grund man bygger på är viktigare än karriären, säger Eva-Riise Gundersen. 7.2.2008 kl. 00:00

– Det är på värdegrunden som livet står och faller. Den grund man bygger på är viktigare än karriären, säger Eva-Riise Gundersen.

 
Foto: Isabella Segercrantz

Eva-Riise Gundersen föddes 1937 i Baerum i Norge som yngst av sex barn. Barndomen präglades av Andra världskriget och den tyska ockupationen.

– Det fanns 400 000 tyska soldater i Norge. Man såg dem överallt. Och vi hatade dem!

– När jag nu läst om händelserna i Finland 1918 så känner jag igen atmosfären från min barndom, för vårt krig var också delvis ett inbördeskrig. Man visste aldrig vem som var vän eller fiende. Alla var försiktiga med vad de sa och till vem. De vuxna sa knappt ingenting åt oss barn. Rädslan har haft en stor plats i mitt liv.

Efter kriget gick Eva en dag upp på vinden och hittade tidningar med bilder hon aldrig sett tidigare. Det var fruktansvärda bilder från koncentrationslägren och så var det en bild av Hitler tillsammans med Mannerheim.

– Jag sprang till pappa med bilderna. Han lugnade mig: ”Mannerheim var en stor man och att han skakade hand med Hitler betydde inte att de två var likadana. Mannerheim räddade sitt folk, det var inte alls som i Norge.” Jag andades ut för vi barn satte likhetstecken mellan Hitler och den onde. Men koncentrationslägren förklarade han inte. Det var skräckfyllt att tänka på de bilderna. Jag var ju bara åtta år gammal.

Svårt under ytan

Till det yttre var allt bra i familjen, men under ytan fanns stora svårigheter.

– En av mina systrar insjuknade i schizofreni och det var ångestfyllt särskilt för min mor, som kände att hon misslyckats. Pappa var i chefsställning i affärslivet och arbetet fyllde hela hans liv. Han var ofta på resor. Jag har efteråt tänkt att pappas frånvaro var en av orsakerna till att pojkarna i familjen hade det kämpigt. De saknade förebilder. Dessutom hade pappa inga förebilder själv i papparollen för han hade i tidig ålder förlorat sin egen far.

– Min mor blev allt mer kritisk mot allt och alla. I botten fanns hennes skuldkänslor. Det kändes jobbigt i synnerhet som mina föräldrar under mellankrigsåren tagit intryck av Oxfordrörelsen och hade en kristen livssyn. De hade ju så många positiva sidor, men det var svåra år.
Att lyssna på Gud

– När jag var femton år blev livsfrågorna aktuella. Framtiden såg osäker ut. Allt hade gått så fel i Europa, det förstod jag ju nu.

Eva-Riise hade kommit i kontakt med den internationella rörelsen Moralisk upprustning (tidigare känd som Oxfordgruppen) som ville påverka och bygga upp på kristen grund. På det enskilda planet betonades ”de fyra absoluterna”: absolut ärlighet, renhet, osjälviskhet och kärlek.

– Jag lärde mig att varje morgon ha en stilla stund och söka Guds ledning, att lyssna när Gud talar.En sådan morgonstund ställde Eva-Riise frågan: Varför är mor så negativ? Hon blev övertygad om att svaret var dåligt samvete.

– Hon hade det svårt. Jag beslöt att oftare ge henne en kram och att oftare hjälpa till med disken! Och så beslöt jag att tala med henne.

Samtalet förändrade atmosfären i hemmet.

– Mamma sa  plötsligt att hon var utled på sig själv och sin egen självupptagenhet. Det bittra och kritiska försvann med en gång ur hennes liv och kom aldrig tillbaka. En annan märklig följd var att min sjuka syster samtidigt blev betydligt bättre. Hängde allt ihop?

Läs mera i Kp 6/2008.

Kristina Fernström



PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

Nekrolog. Morgonen den 15 december 2025 avled Peter Kankkonen, 74 år gammal. Det är med stor tacksamhet vi minns honom: en man, pappa, lillabror, farbror, präst, författare och medmänniska som levde sitt liv i tjänst för andra, för kyrkan och Guds ord. 17.12.2025 kl. 18:19

OMSTÄLLNINGSFÖRHANDLINGAR. Kyrkostyrelsen spikade slutet på 36 jobb vid ämbetsverket i Helsingfors. På svenska försvinner stödet till de svenska språköarna 2027. 17.12.2025 kl. 14:16

betraktat. Advent och jul är min favorittid på året och jag älskar julsånger. Men många sånger blir allt svårare att sjunga, för texten beskriver precis vad jag mest tänker på kring jul, både det positiva och det mitt hjärta brister av. 16.12.2025 kl. 15:40

Kolumn. Det här är en berättelse om en plastgran, och allt omkring den, som lärde mig att ytterligare sänka ribban inför julen. 14.12.2025 kl. 17:33

BORGÅ STIFT. Nyrekryteringarna vid domkapitlet i Borgå fortsätter. Nu söks en stiftssekreterare för att leda församlingsdiakonin i stiftet. 12.12.2025 kl. 10:50

mat. Tara Junker är matkreatör, och för henne är mat inte bara jobb utan det roligaste som finns. – På julen äter jag festmat, men inte traditionell julmat. 11.12.2025 kl. 18:00

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43