Kvinnor i kyrkan behöver varandra

Kyrka. Att hjälpa kvinnor att utveckla sin fulla potential och hitta sin plats i kyrkan. Det är målet med nätverket Kvinnor i kyrkan. Men metoderna varierar. 21.12.2007 kl. 00:00

Att hjälpa kvinnor att utveckla sin fulla potential och hitta sin plats i kyrkan. Det är målet med nätverket Kvinnor i kyrkan. Men metoderna varierar.

 
– Jag skulle vilja att kvinnor oavsett ställning och yrke skulle hitta sin styrka, sitt specialområde, och att de skulle få känna att de kommer till sin rätt i församlingarna, som anställda, aktiva lekmän eller aktiva förtroendevalda, säger Maria Sten.

– Vi som kvinnor behöver backa upp varandra och få kontakter, säger Maria Sten vid Kyrkans central för det svenska arbetet. Hon är medlem i nätverket och administrerar e-postlistan till medlemmarna.– Det finns många kvinnor med en massa kunskap och erfarenheter som vi ska ta till vara, stöda och uppmuntra. Därför finns nätverket.

Någon centralstyrning finns inte, utan vem som helst kan ta initiativ till evenemang. Däremot kan nätverket hjälpa till med tips på lämpliga kvinnliga talare, läsvärda böcker eller kontakter till kvinnor som har liknande intressen.
Nätverket fanns med på ett hörn när lokala krafter ville få kvinnliga predikanter till Karleby, och då pjäsen Maria Magdalena turnerade i norra svenska Österbotten.

– Det handlar om att ta itu med problem på den egna orten och se vad man kan göra lokalt. Då kan nätverket finnas där som ett stöd, säger Brita Ahlbeck, kaplan i Esbo svenska församling.

Globalt kvinnodecennium

 

Ahlbäck var en av dem som för tio år sedan drog igång verksamhet för kvinnor i kyrkan.

– Det började med kyrkornas världsråds kvinnodecennium 1988-1998. På olika håll i Europa bildades nätverk för kvinnor med olika utgångspunkt. I en del fall hade nätverken att göra med att kvinnor skulle bli präster, på annat håll var den centrala frågan hur kyrkorna kunde hjälpa utsatta kvinnor.

– I Borgå tillsattes en arbetsgrupp som funderade över hur arbetet skulle gå vidare hos oss. Vi bjöd in till två konferenser till Lärkkulla och arrangerade en retreat. De som var med där bildade sedan nätverket, berättar hon.

Efter det har verksamheten varit varierande. I Vasatrakten är kvinnorna aktiva genom en arbetsgrupp som arrangerar kärnträffar i formen av temafrukostar två gånger per termin. Däremellan arrangerar Vasakvinnorna inspirationsdagar för kvinnor.

– I höst har vi haft en grupp för helig dans. Jag har inte medvetet riktat in mig på kvinnor, men det har blivit så. Det är kanske så att det är ett uttryck för andlighet som det är möjligare för kvinnor att ta till sig än för män, tror Siv Jern, kaplan i Vasa svenska församling och initiativtagare till dansgruppen.

Balans mellan män och kvinnor

Hur är det då att vara kvinna i kyrkan i dag?

– Väldigt bra på många sätt, tycker Brita Ahlbeck.

– Det finns många problem och svårigheter på vägen, men i själva församlingsarbetet är det mycket positivt.

Maria Sten håller med.

–Jag tycker att man får respekt som kvinna i kyrkan. Men på det lokala planet vet jag att inställningarna varierar mycket.

Att nätverket behövs är en självklarhet för dem som är med.

– Definitivt! Det behövs att kvinnor hittar systrar som tänker lika som de och som kan hjälpa dem att hitta sin plats i församlingen, säger Ahlbeck.

Kvinnor i kyrkan är inte ett ställningstagande för kvinnor och mot män. Det behövs en balans av både och, tycker både Brita Ahlbeck och Maria Sten. Det handlar mera om att kvinnor på ett speciellt sätt kan behöva stöd för att nå sin potential.

– För några år sedan utgavs en bok som hette Det finns en plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra. Men jag tror också att det finns stor nåd för kvinnor som stöder och uppmuntrar varandra, säger Sten.

Mira Strandberg



pengar. Många av oss har tillräckligt för att klara livhanken. Ändå tycks vi vilja ha mer. Kyrkpressens redaktör Rebecca Pettersson försöker ta reda på vad hon ska göra med sina pengar i en samtid besatt av sparande. 14.8.2025 kl. 17:44

kyrkostyrelsen. Niilo Pesonen från Uleåborg blir ­i höst kyrkans högsta tjänsteman – kanslichef vid Kyrko­styrelsen. För det har han laddat upp på släktstället i Pellinge. 13.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Inga-Lene af Hällström bar hon honom på ryggen när hans ben värkte för mycket, sov på sjukhus, ifrågasatte Gud och sig själv. – Mest tröst har jag fått av Karl-Axel själv. 12.8.2025 kl. 08:17

LÄGERGÅRDAR. I stiftet har församlingarna olika modeller för lägerområden. En del äger lägergårdar, andra hyr in sig. 12.8.2025 kl. 19:00

SEXUELLT VÅLD. Läkaren, pingstpastorn och Nobelpris­tagaren Denis Mukwege för en kamp för ett Afrika som världen glömt. Och tillåtit bli våldtaget i 30 år. Bokstavligen. 12.8.2025 kl. 10:00

Personligt. Han har alltid velat förstå det som inte går att förstå. Det gjorde honom öppen för olika religioner. Men för två år sedan bestämde Gustaf Sandström sig: Det är Jesus som gäller. 11.8.2025 kl. 14:44

ISRAEL-PALESTINA. Det norska initiativet kom plötsligt på – de flesta församlingarna i Borgå stift hann bara med en anonym klockringning för läget i Gaza. 8.8.2025 kl. 13:38

PULS. Den friare eftermiddagsgudstjänsten Petrus Puls läggs ner i sin gamla form, meddelar Petrus församlings tf kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog. I stället ordnas nya Petrus Liv. 6.8.2025 kl. 10:00

STORM. Stormen slet av taket på Esse församlingshem igår – nu måste Pedersöre församling hitta nya utrymmen för sin verksamhet i Esse för ett år framåt. – Det som är glädjande är hur många samtal vi fått av folk som vill hjälpa till, säger kyrkoherde Daniel Björk. 5.8.2025 kl. 13:21

BORGÅ DOMKAPITEL. Fyra personer har sökt jobbet som lagfaren assessor vid domkapitlet i Borgå. Bland dem finns biskop Bo-Göran Åstrands son Sebastian Åstrand. 4.8.2025 kl. 16:35

domprost. Tjänsten som domprost i Borgå stift har lockat två sökande. Båda sökande uttrycker på sina privata Facebooksidor en tillit till processen och respekt för varandra. 1.8.2025 kl. 19:14

Personligt. Då hon fick sitt drömjobb tackade hon ja – sen blev hon diagnosticerad med cancer och sa upp sig. Plötsligt kände hon sig också väldigt ensam. Elin Nylund tror inte så mycket på att göra upp en tioårsplan för livet, men hon vet att det alltid blir kväll, hur tung dagen än varit. Det är en tröst. Kanske till och med nåd. 11.7.2025 kl. 13:41

israel. Under krigen i Israel har israelerna ofta vänt sig till sin Gud och till sina religiöst judiska traditioner, visar forskare. Så är det också nu, när kriget har utvidgat sig från Gaza till Iran. 2.7.2025 kl. 18:25

Konst. Susanna Sinivirta förlorade sitt barn. Sjutton år senare började hon måla kvinnor utan armar. – För mig är sorgens färg en silvrig nyans av grått. 23.6.2025 kl. 13:02

FETMA. En gynekolog diskuterar hennes fetma medan han undersöker henne. Bantningskurer. Skam. Varuhus som nästan aldrig har kläder i hennes storlek. Raisa Omaheimo skrev en bok om det som nästan är förbjudet: att vara fet. 10.6.2025 kl. 10:19

laestadianism. Det är inte svårt att finna spår av Lars Levi Laestadius i Pajala. Han har namngett både vägen till kyrkan och Pajalas gymnasium. – Det är Laestadius bygder. Jag visste nog inte vad som väntade mig här. Jag gick bara igång på att Gud sa att jag skulle vara här, säger prästen Maria Smeds. 17.10.2025 kl. 10:00

SÁPM. Hon blev präst lite motvilligt. Men i svenska Sápmi har Maria Smeds funnit sin plats. – Jag känner att hela min prästvigning bara handlar om det här uppdraget i norr. Det är nästan som om jag är designad för det, säger hon. 17.10.2025 kl. 10:00

LIVSBERÄTTELSE. Det började med O helga natt i julkyrkan i Munsala. Sedan dess har Christian Vesterqvist uppträtt i många kyrkor med sina tolkningar av Johnny Cash. 16.10.2025 kl. 11:29

Personligt. Kenneth Morales har blivit vuxen i Finland. Här har han gått igenom kriser, kommit ut på andra sidan, börjat uppskatta den finska vurmen för ordning och reda och de starka familjevärderingarna. Men en sak har han svårt att omfatta: vi är så oroliga hela tiden. Det är som om hela befolkningen är lite ängslig. 15.10.2025 kl. 14:16

begravning. Snabbt dyrare gravar och allt enklare ambitioner bland de anhöriga – det förändrar vår kultur kring död och begravning. Det ser Christina Grönroos som driver begravningsbyrå i Sibbo. 15.10.2025 kl. 11:08