Ett hänsynslöst verk

Ledare. Ledare 37/2007 Paragraf 52 i ulänningslagen är rubricerad ”Beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker”. 12.9.2007 kl. 00:00

Paragraf 52 i ulänningslagen är rubricerad ”Beviljande av uppehållstillstånd av individuella mänskliga orsaker”.

Första stycket i paragrafen lyder:
”En utlänning som befinner sig i Finland beviljas kontinuerligt uppehållstillstånd, om det med hänsyn till utlänningens hälsotillstånd, de band som knutits till Finland eller av någon annan individuell, mänsklig orsak är uppenbart oskäligt att vägra uppehållstillstånd, särskilt med beaktande av de förhållanden i vilka han eller hon skulle hamna i sitt hemland eller hans eller hennes sårbara ställning.”

 
Illustration: Jan Lindström

Bland annat i fallen med den kosovoalbanska Halide Latifi i början av året och nu med irankurdiska Naze Aghai har Utlänningsverket visat att åtminstone det citerade avsnittet i utlänningslagen är endast ett stycke papper.
Detta är viktigt att notera eftersom verket i offentligheten med en åsnas envishet och sömngångares säkerhet hävdat att det enda man kan göra och gör är att följa lagen. Allt annat leder till godtycke.

Självfallet skall Utlänningsverket följa lagen. Men det skall inte ske selektivt, vilket nu förefaller vara fallet. Verket väljer ju att blunda för paragraf 52.
Att det är så bekräftas av vad företrädare för verket sagt i offentligheten, nämligen att alla asylsökande skall behandlas lika.
Det har inneburit att verket väljer bort skyldigheten – märk väl inte rätten – att beakta individuella, mänskliga orsaker. Sådana orsaker kan ju inte generaliseras och därmed inte gälla alla asylsökande. Väljer man som Utlänningsverket att behandla alla efter samma modell gjuten i rostfritt och syrefast stål, kan individuella, mänskliga orsaker inte beaktas.

Säga vad
man vill om Utlänningsverket, men konsekvent är det.
Det har gamla och sjuka Halide Latifi fått känna av. Och det har Naze Aghai, som i sitt hemland med största sannolikhet hotas av våldtäkt och andra former av tortyr, av fängelse och ytterst kanske till och med av döden, fått känna av.
De individuella, mänskliga orsaker som i deras fall borde ha gett dem uppehållstillstånd har blivit uppenbara för hela folket. Med undantag för dem som fattar besluten i Utlänningsverkets namn.

Redan detta är beklagligt och farligt. Men kanske ännu värre är att verket visar fingret åt kyrkan och andra som lyfter fram och påminner om de individuella och mänskliga aspekterna. Ledande tjänstemän vid Utlänningsverket betackar sig ju i offentligheten med jämna mellanrum för goda råd.
Senast skedde det då verkets överdirektör Jorma Vuorio i en intervju för tidningarna Savon Sanomat och Keskisuomalainen upplyste församlingarna om att det inte är deras sak att ge råd om vilka beslut verket borde fatta.

Ändå är
det just goda råd som Utlänningsverket förefaller vara av stort och akut behov av. Varför det är så framgår tydligt och klart redan av de hänsynslösa och obegripliga besluten bland annat i fallen Latifi och Aghai. Det framgår också tydligt och klart av den svidande kritik som professor Veikko Anttonen framför på nyhetsplats i den här tidningen.

Anttonens kritik kan sammanfattas i konstaterandet att Utlänningsverket helt enkelt inte vet vad det gör. Bokstavligt talat.
Att det är så illa ställt beror på bristande kunskap och bristande insikt om religionens och kulturens stora betydelse i länder som ofta är aktuella just i ärenden som behandlas av Utlänningsverket.
Och vad värre är: Utlänningsverket bryr sig inte om att utnyttja den sakkunskap som finns utan väljer att tro på myndigheter som talar i egen sak.

Summa summarum.
Utlänningsverket uppför sig som självtillräckliga, maktfullkomliga myndigheter i diktaturer gör.
Inte som en del av ett demokratiskt land där den ständiga dialogen om vad som är rätt och riktigt för utvecklingen vidare.
Nu måste de demokratiskt valda beslutsfattarna, ministrarna och riksdagsledamöterna säga ifrån på skarpen. Så här kan det inte få fortsätta.

Stig Kankkonen



URSÄKTENS TEORI. Vi vet alla att vi borde be om ursäkt när vi gör ett misstag eller sårar och skadar någon. Ändå är det så svårt. Varför? Vi reder ut ursäktens teori med hjälp av förlåtelseforskaren Cathrine Felix och terapeuten Jan-Erik Nyberg. 5.2.2026 kl. 19:42

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

kyrkomusik. Byggs kanske upp på Ihamuotila-släktens gård i Esbo. 18.2.2026 kl. 17:12

FÖRETAGARE. Bröderna William och Jonatan Snellman har skapat ett koncept som slår hårt just nu. Aderton månader efter lansering har deras varumärke Savd växtvärk. Det är som om varken Jakobstadsregionen eller USA kan få nog av träningskläder med kristna budskap. – Jag tror det har att göra med en trend vi ser i världen överlag, säger Jonatan Snellman. 18.2.2026 kl. 15:29

fastan. Fastan är inte en späkningsövning utan en inbjudan till ett möte med Jesus, säger Magnus Tunehag, som skrivit en bok att läsa före påsk. – Jag hade inte kunnat skriva den här boken när jag var 25. 18.2.2026 kl. 09:30

FÖRSAMLINGAR. Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna. 17.2.2026 kl. 19:00

DRAMA PÅ ISEN. ”Jag höll fast i iskanten och ropade på hjälp, men det blev allt glesare mellan ropen”, berättar Roland Semskar om decemberdagen för drygt ett år sedan, då Kristoffer Sandbacka drog upp honom ur vaken på Larsmosjön. Nu möts de för första gången sedan dess på just den platsen. Det iskalla första mötet har utvecklats till en varm vänskap mellan dem. 17.2.2026 kl. 13:08