Elisabeth Stubb läser Bibeln morgon och kväll. Ibland hittar hon saker som är jobbiga, men hon hakar inte upp sig på dem.
Elisabeth Stubb börjar varje morgon och avslutar varje kväll med att läsa Bibeln. Varje gång hon öppnar boken läser hon från en mellanrubrik till den nästa, det vill säga ungefär ett halvt kapitel. Då hon kom igenom hela boken första gången började hon från början, och nu befinner hon sig på slutet (Apostlagärningarna) av sitt andra bibelläsningsvarv.
Hur blev det så?
– Jag visste att jag ville läsa hela Bibeln och ville få de stora linjerna genom att se hur den är uppbyggd. Det föll sig naturligt att läsa den från början till slut.
Elisabeth Stubb är historiker, hon arbetar som bäst på en doktorsavhandling om Leo Mechelin. Men när hon läser Bibeln lämnar hon den historiska analysen på hyllan.
– Jag läser texten rakt upp och ner. Ibland är jag mer inspirerad, ibland mindre. Jag gör inga medvetna historiska analyser. Delvis är det en sorts lättja, men samtidigt upplever jag det som ett sätt att inte från början begränsa hur texten skall uppfattas. Det här i kontrast till om jag utgick från att läsa Bibeln enbart ur ett historiskt, kritiskt, bokstavligt eller annat perspektiv.
En idébank
Som de flesta bibelläsare råkar Elisabeth ut för ställen hon inte förstår.
– Men då går jag bara vidare. Jag tänker att jag ju kommer att läsa texten fler gånger, kanske förstår jag den bättre nästa gång. Och jag har faktiskt märkt att jag nu på andra varvet inte fastnar lika ofta som på det första.
Hon har inte heller lagt ner så mycket tid på att grubbla över exakt vad bibelläsandet ger henne. Hela processen får gärna vara kravlös.
– Jag tänker att det som fastnar, det fastnar. Bibeltexterna blir som en sorts idébank.
Hennes favoritbibelställe är detsamma som många andras: Kärlekens lov i första Korinthierbrevets trettonde kapitel.
– Om somrarna har jag arbetat som kyrkvaktmästare och hört Kärlekens lov många gånger. Texten har gjort intryck på mig.
Närmare Gud
Elisabeth Stubb säger att hon inte är den som har bibelställen på lager och genast kan slå upp och hitta rätt. Hon bläddrar inte, hon läser metodiskt.
– Jag kräver inte att jag varje dag skall hitta något ställe som jag kan bära med mig hela dagen. Men det beror också på hur mottaglig jag just den dagen råkar vara för det som står i texten. I princip tror jag att det alltid går att hitta något tankeväckande i det man läser.
Varför borde man då läsa Bibeln?
– Jag kan ju bara svara för mig själv. För att komma närmare Gud, för att kanske bli medveten om hurudan jag själv är. Ibland kan jag upptäcka att det faktiskt sker en långsam förändring, till exempel att jag vill andra mänskor väl och inte är avundsjuk.
Elisabeth läser Bibel 2000.
– Jag tycker inte att det är så stor skillnad vilken översättning man läser, de är ju ändå översättningar allihopa. Jag tänker att om det är något viktigt Gud vill säga mig kommer det nog fram ändå.
Finns det då någon biblisk person som känns särskilt nära, undrar jag. Job? Paulus? Petrus?
– Jesus, svarar hon, förvånad över frågan, och skrattar gott.
