Det är tidig morgon. Hon har tänt levande ljus i det vackra hemmet där
färger och ting harmonierar. Hon är piggast på morgnarna när hon just
tagit sin medicin. Utanför fönstret strömmar Kronoby å, ovanligt
vattenrik efter allt regn.
I hennes liv finns ett förr och ett nu. Förr hade hon alltid många järn
i elden. Hon minns då barnen var små och hon jobbade heltid. Det var
intensivt och roligt.
– Jag hade lätt att säga ja och att åta mig saker. Barnen var med
överallt. När vi hälsade på min mans släkt i södra Finland satt jag och
stickade i bilen. Alltid full rulle.
Hantverk i olika former har varit ett intresse. På loppmarknader fann hon möbler att restaurera.
Sjukdom efter sjukdom
Hennes nu är annorlunda. Det aktiva yrkeslivet fick sin första törn för
sju år sedan då hon drabbades av lungfibros med lång sjukskrivning som
följd. Efter det har hon kunnat arbeta deltid i några år, men för två
år sedan kom nästa stöt i form av polymyosit, en ovanlig reumatisk
muskelsjukdom med inflammationer och muskelförtvining. Det stod då
klart att lungsjukdomen hade samma rot. Dessutom har hon ytterligare en
reumasjukdom i händer och fötter.
Länge hoppades hon kunna återvända till jobbet.
– Jag mådde bättre ibland, men det kom svackor. Långsamt blev jag
svagare. Fysiskt insåg jag att jag får använda den tid jag har på annat
sätt än med arbete. Men visst tänker jag ibland: ”Den som kunde hoppa i
duschen och bege sig till jobbet.” Fast jag tar inte till mig den
tanken. Den tiden är förbi.
Läs mera om Birgitta Östdahl i papperstidningen 1/2007.
