Bloggarkiv

Patrick Tiainen
Patrick Tiainen
Patrick Tiainen är en av vårens studenter från Karleby, och för tillfället är han i militären i Keuru. Följ med hans bloggande kring livet i det gröna och ett liv i Mästarens fotspår!

Bara jag kommer ända dit så...

28.09.2012 20:05
För alla som varit i militären är begreppet TJ bekant. Det används för att uttrycka hur många dagar man har kvar i militären, t.ex. har ja nu TJ 98. Under den senaste veckan som jag tillbringat i skogen har jag funderat väldigt mycket på detta att leva för något som kommer långt fram i tiden, något som väldigt långt präglar våra liv även utanför det militära. Vi tänker på nästa helg, nästa semester, tiden då skolan är förbi, barnen flyttat ut, pensionsåldern... Med tanke på människans psyke är det visserligen bra att ställa upp delmål och visst är det roligt att ha något att se fram emot! Problemet är väl när det vi ser fram emot blir så centralt att tiden fram till dess blir bara något nödvändigt ont, som en vanlig skolelevs måndag, tisdag, onsdag, torsdag - och fredag tills skolan tar slut. Nåja, i varje fall tror jag att det vore bra för oss (åtminstone för mig) att leva mera här och nu, att njuta av denna dag vi fått och leva den fullt ut. Vi vet aldrig vad som väntar imorgon! Jesus talar en hel del om att leva i nuet. Han säger att vi inte skall oroa oss över morgondagen eller berömma oss av morgondagen. Skriften säger också något som kan låta ganska hårt, men som är sanningen om oss:

"En människa är som en vindfläkt, hennes dagar som en försvinnande skugga"
(Ps 144:4)
Ibland brukar jag fråga mig själv hur mitt liv egentligen ser ut. Om jag skulle få veta att jag dör imorgon eller Jesus kommer tillbaka imorgon, vad skulle jag göra då? Vilka samtal borde jag föra, vilka människor skulle jag ringa? Märker jag kanske att jag har en del relationer som borde ställas till rätta? Kanske jag borde be om förlåtelse av någon? Visst måste vi hitta en balans i detta - vi kan inte sluta betala räkningarna för att vi vill leva denna dag som om den var den sista, men på flera andra plan i våra liv är det dock en ypperlig princip. Att tänka att denna dag verkligen kan vara den sista.
I somras gick många av mina bekanta miste om sina föräldrar och vänner. Det skedde plötsligt, men under några veckor kom flera dödsbud, alla människor som vi tycker att borde ha fått leva i tiotals år till. Vi kan inte förstå varför det skedde, och det är inte heller vår uppgift, men allt det fick mig att inse hur skört livet verkligen är. Ena dagen har man en trevlig diskussion med en  syster i Herren på ett möte, och bara några dagar senare är hon borta. Förra veckan satt jag och drack kaffe med en broder och samtidigt kämpade räddningspersonalen i grannkommunen för att rädda sju unga personer vars bil krockat med en långtradare. Det kan ske så fort.
Vi måste vara färdiga. Det innefattar mycket. Det betyder inte att stressa för att få sitt huslån betalat eller få sin examen. Dessa Jesu ord om att vara färdig betyder att våra liv ska se ut så att vi när som helst är redo att lämna detta jordeliv och flytta in i härligheten. Hur "uppnår" man det tillståndet frågar man sig kanske? Det är inget tillstånd. Det handlar inte om andliga övningar. Det finns inga genvägar. Jesus är den enda vägen. När vi känner Jesus Kristus och låter Honom fylla oss, då är vi redo. Det betyder inte att livet skulle mista sin glans och vi längtar efter att slippa bort härifrån, men det betyder att vi vet att när vi tar vårt sista andetag så finns det en som bär oss in i sitt rike, och där finns ingen död, ingen hunger, ingen smärta. Där finns inte heller någon TJ-kalender, för där får vi vara i all evighet tillsammans med alla Guds barn och Gud själv. Med detta evighetsperspektiv tror jag att vi kan lära oss att verkligen LEVA varje dag, medvetna om att livet inte är bestående. Vi kan lära oss att:
"Detta är den dag som HERREN har gjort, låt oss på den jubla och vara glada!" (Ps 188:24)

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

andlighet. Intresset för tro ökar hos unga, om det vittnar både församlingsanställda och unga själva. Men även om de möter allt från Jesus till helvetet på sociala medier verkar det vara något annat som drar: en slags längtan och motreaktion. Är tro de ungas revolt mot sekularisering och individualism? 30.11.-0001 kl. 00:00

mission. Vem är du? Magnus Riska är ny missionsdirektor för Såningsmannen som fokuserar på mission till onådda folk – och judar. 22.12.2025 kl. 20:13

BISKOPENS JULHÄLSNING. När vinterns mörker sänker sig över vägarna, brukar diakonen Timo tända en lykta och ställa den nere vid avtaget till huset. Det känns bra, sade han en gång. Men hans familj förstod inte riktigt varför. Varför skulle det varje kväll behövas en lykta vid vägen? 22.12.2025 kl. 20:43

BISTÅNDSARBETE. Epidemiexperten Jan-Marcus Hellström med finländsk hemadress i Kimito har bott den största delen av sitt vuxna liv utomlands. Nu är det ett far och son-liv med tolvåriga Theodor. 18.12.2025 kl. 18:01

HELSINGFORS SAMFÄLLIGHET. Det är oklart om samfällighetsdirektör Juha Rintamäki säger upp sig eller inte, efter att ha fått en hög tjänst vid ett ministerium. Gemensamma kyrkorådets ordförande Maika Vuori gick emot rådet hon leder. 19.12.2025 kl. 13:37

PANELSAMTAL. Nätverket Kyrkfolket upplever inte att deras retorik hårdnat, men nog att klimatet i kyrkan gjort det. De frågar sig om det kommer finnas ”trygga rum” för dem i kyrkan i framtiden. 18.12.2025 kl. 14:52

UTMÄRKELSE. Biskop Bo-Göran Åstrand har den 17 december 2025 till prostar utnämnt kyrkoherdarna Peter Karlsson i Ålands södra skärgårdsförsamling och Niina Mura i Kimitoöns församling. 18.12.2025 kl. 14:42

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12