Lucka 23. Julens tro och tvivel - del 1

När jag var liten trodde jag på julen. "Julbocken" var klädd i tjock gråbrun päls, läderstövlar och ”skråbock” för ansiktet. Han var barsk, men pålitlig, ful, men rättvis. Rätt gåva till rätt mottagare. Förutom en jul när mamma fick coronaspelet och jag och min bror fick dammsugaren. Men det redde upp sig till slut. Mamma blev aldrig särskilt bra på corona, men vi lärde oss dammsuga med mycket möda och stort besvär.

Det fanns andra julbockar också. De gjordes av faster Elin. Hon tillverkade de vackraste och bästa halmbockarna i nejden. Folk kom långväga ifrån för att köpa dem. Inte tog hon särskilt mycket betalt för dem heller tyckte jag. Faster Elin dog för några år sen och lämnade halmbockarna efter sig, men färdigheten att göra julhalmbockar tog hon med sig upp till himlen. Där behövs fasters gudagivna gåva eftersom det antagligen tar en evighet att lära sig göra fina halmbockar.

Efter julbocken kom "julgubben", en litet snällare version av julbocken. En gång var det faktiskt en ”hon” fick jag veta långt senare. Det vita skägget var av bomull och jag fick intrycket att klädseln ofta var improviserad med nokiagummistövlar istället för läderstövlar, en inåtvänd pälskappa istället för riktig päls.

Tv introducerade "jultomten" eller "Santa", en frodig, skrattande rödklädd farbror i stort vitt skägg som lät nissarna slava på för allt vad de var värda. Hade det inte varit fråga om tomtenissar och någon sorts global välgörenhetskampanj till alla folk och stammar skulle Amnesty och andra människorättsorganisationer ha lyft upp fallet som en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. (to be continued...)